Krönika Gotlands Folkblad Besökte Kommunfullmäktige i Stockholm förra veckan. Det var en liten annorlunda upplevelse än jag är van vid. Fullmäktige inleds med Interpellationer, som är skriftliga frågor till ansvariga råd och därefter en frågestund om aktuella spörsmål. Till dessa ärenden avsattes en timma vardera max. Det krävdes ingen närvaroplikt för ledamöterna. De första timmarna i fullmäktigesalen var inte så välbesökt, bara de som hade frågor att ställa och besvara. Därefter började det formella sammanträdet med beslutsärenden. Jag minns att kommunfullmäktige på Gotland under 1970-talet hade enkla frågor och Interpellationer först på dagordningen. Det ändrades efter att Vänsterpartiet fick ett mandat 1976. Holger Daun var vänsterns ledamot som effektivt utnyttjade enkla frågor och interpellationer till att lyfta fram det som intresserade medborgarna och besökarna. Massmedia hakade så klart på och Vänsterpartiet lyckades väl med väljarvänliga frågor skapa oreda bland de etablerade partierna, främst den borgerliga majoriteten som styrde. Detta ledde till att övriga partier beslutade att enkla frågor och interpellationer skulle ligga sist. Vänstern blev dock rikligt belönade och fick fyra mandat 1979. Vad skulle hända med samhällsdebatten om vi gick tillbaka till den gamla ordningen?

Var på mitt första sammanträde, i förra veckan, med revisorskollegiet som det heter i Region Stockholm. Skall bli en intressant resa och följa politiken från ett undersökande- och utifrånperspektiv. Jag ingår i den revisorsgrupp som handhar all kollektivtrafik. Att vara revisor är ett viktigt uppdrag. De fel och brister som finns skall åtgärdas och göra att skattebetalarna skall få mer och bättre verksamhet för pengarna. Jag har stått till svars några gånger och tagit del av många rapporter om hur kommunala verksamheter fungerar och hur vi efterlever verksamhetsmål och beslut. För det mesta väl utförda rapporter men några rejäla magplask har jag tagit del av. Det som tydligast skiljer åt är arvodering. Alla politiker, ersättare och ordinarie har ett årsarvode med några tusenlappar i månaden. Detta skapar god grund för att ge politiker rimliga förutsättningar. På Gotland är det bara vissa uppdrag som är arvoderade.

Det finns gott om arrangemang för en avdankad politiker att besöka i Stockholm. Björn Elmbrant har jag alltid gillat och på ett ABF arrangemang där han berättade om sin senaste bok vilken beskriver hur marknaden och ekonomerna styrt under de senaste 30 åren. På ett annat möte, arrangerat av Vision, gav Olle Wästberg sin syn på USA och två år med Trump. Och detta var bara förra veckans utbud. Härligt liv man lever.