LEDARE GOTLÄNNINGEN Vissa saker ska inte behöva bli vardag och ”normalt”.

I takt med att sociala medier växt fram har också en ny kultur av näthat blivit en pysventil för vissa. När olika trollkonton och hatare avslöjas framträder en rad gemensamma förklaringar.

Det vanligaste är förnekelse. Kontot har blivit hackat, ”nån annan” har skrivit de hatiska kommentarerna.

Sen har vi alkoholförklaringen. Nån var full och minns inte att hen skrivit det hen uppenbarligen skrivit. Insikten att man faktiskt kan radera sina egna kommentarer verkar inte ha infunnit sig.

Man tror inte att den man skriver till ska läsa det man skriver. Kanske den konstigaste förklaringen. Varför skriver man då över huvud taget?

I det senaste avsnittet av ”Trolljägarna” i TV3 konfronterar programledarna Robban Aschberg och Frida Boisen ett antal personer som står bakom hat och rena hot. När en av dem intervjuas (för övrigt på GT:s gamla parkering på Broväg i Visby) förklarar han att han inte hade något emot personen han hatade på, han visste inte ens vem hon var.

Det hade ”brunnit till” rent allmänt för all ”islamisering” som mannen upplever pågår av landet Sverige. ”Det blev för mycket” och då blev en 19-årig kvinna som konverterat till islam hans måltavla.

En ung kvinna som konfronteras för att ha skickat hat till artisten Peg Parnevik blir uppenbart förvånad över uppmärksamheten och skäms.

En tredje ung man blir aggressiv och nekar till allt samtidigt som han hotar tv-teamet med att han ska ”slå kameran” i backen.

Alla tre har suttit hemma i godan ro och skickat hat men när det avslöjas blir det också uppenbart för dem själva att det inte är okej.

Youtubern Alexander Rask har drabbats av ett hat som gått över alla gränser. Folk hotar att våldta hans fästmö och skjuta hans små barn. En dag fick familjen ett brev med två påsar med sönernas initialer och ett antal hagelskott i varje påse.

Alexander har lyckats identifiera många av gärningspersonerna och till med fått en av dem att erkänna brott. Men enligt Alexander gör polisen ingenting åt hans anmälningar. Han har förutom hoten fått massor av saker beställda i sitt namn vilket så klart leder till massor med praktiska och ekonomiska problem.

Att vara en offentlig person innebär att utsätta sig för kritik och människors kommentarer. Men som Peg Parnevik säger i programmet ”Att bli hotad med mord och våldtäkt ingår f-n inte i mitt jobb”.

Den här hat- och hotkulturen måste stävjas.

Det sägs att man inte ska mata trollen med uppmärksamhet men det handlar inte om att ge dem syre, utan att deras gärningar måste betraktas som de grova brott de är.

Ofta är det svårt att identifiera personerna bakom brotten, men ofta gör människor detta helt öppet i sina egna namn. Då måste också gärningen få konsekvenser.

Risken att faktiskt åka fast och få rättsliga följder för sitt beteende måste bli större än risken att Robban Aschberg kommer och ringer på för TV3.

Hur skrämmande det än kan tyckas vara.