Ledare Gotlands Allehanda Svenska myndigheters sätt att förhålla sig till terrorresor och hemvändande mördare med medlemskap i Islamiska staten (IS) har verkligen förändrats. De har gått från naiva till handfallna. Trots att man haft många år på sig har inte de förändringar gjorts som krävs för att öka möjligheterna att effektivt lagföra eller på annat sätt neutralisera dessa brottslingar och säkerhetshot.

Hur de cirka 150 IS-krigare som hittills har återvänt har bemötts skiljer sig lite åt mellan olika kommuner. Men ingenstans står polisen och väntar.

I Stockholm händer inget alls. Christina Kiernan, samordnare mot våldsbejakande extremism i Stockholms stad, förklarar för SVT:

– Vi har en avhopparverksamhet för de som är i behov av det men det är under förutsättningen att man själv ansöker om stöd. Då kan man få hjälp både med utbildning och kompetenshöjande insatser.

Man får hoppas att det inte är den kompetens de hittills har förvärvat som ska höjas.

I Göteborg söks de upp av socialarbetare. Socialarbetaren Bettan Byvald intervjuades också av SVT:

– De här människorna har varit nere hos en av världens kanske hemskaste terrororganisationer. Sedan ska de komma tillbaka och bo här. Då vill ju vi säkerställa att de lämnar det tankemönster som rådde där nere och att de kommer in i vårt demokratiska samhälle igen. Att de delar våra värderingar.

Det måste vara en omöjlig uppgift. Att de sympatiserat med och i många fall mördat för IS, är ju en garanti för att de INTE delar våra värderingar.

IS håller nu på att förlora sitt sista territorium i Syrien. Det innebär inte att organisationen försvinner. Den går under jorden och fortsätter kampen med andra medel. Men många IS-krigare är fängslade och frågan är hur Sverige ska förhålla sig till de tillfångatagna IS-krigare som rekryterats från Sverige.

Man kan tycka att vi har ett ansvar för att hantera dessa. Men vi skulle inte klara av det. Och i ett EU med öppna gränser vore det ett svek mot hela Europa att hämta hem mördare som slagits för att bekämpa västvärlden och demokratiska värderingar, när vi i de flesta fall inte har några realistiska möjligheter och lagföra och fängsla dem. Då är det bättre att de lagförs på plats, där de utfört sina brott. Även om de därmed går miste om Stockholms avhopparverksamhet eller Göteborgs socialarbetare.