Krönika Gotlands Folkblad Man skulle kunna tro att Skärpning gubbar och Sega gubbar är en beskrivning av manssamhället. Men Skärpning gubbar är namnet på en statlig utredning om hur byggbranschen fungerar eller snarare inte fungerar. Sega gubbar är namnet på den uppföljning som Statskontoret gjorde för att se om något hänt med de oskärpta gubbarna. Ingenting hade hänt. Omdömena om byggsektorn var inte nådiga.

”Sektorn präglas av en stor förändringsobenägenhet, revirtänkande, oförmåga att ta till sig ny kunskap och i förlängningen leder det till kvalitetsbrister och priser som är högre än de borde vara.”

Märkligt nog ställde sig aktörerna i byggbranschen bakom problembeskrivningarna. Men de ansåg för den skull inte att de hade medverkat till bristerna.

Alf Göransson, tidigare VD på NCC menade att ”Vi har en urusel produktivitet i byggsektorn. Det är en omöjlig utveckling och kostnaderna kan inte i längden skyfflas över på konsumenterna”

Det stod alltmer klart att namnet på nästa utvärdering inte kunde bli något annat än Hopplösa gubbar. Men som en blixt från en klar himmel försvann hela diskussionen om byggbranschens brister när Stefan Attefall (KD) blev bostadsminister.

Plötsligt vreds debatten helt om och handlade istället om att det var kommunernas bristande ambitioner och regelverk som gjorde byggandet dyrt.

Den utredning som Anders Borg (M), dåvarande finansminister i alliansregeringen, initierade och som visade att hyresrätten beskattades högre än bostadsrätter och vilor försvann i samma ögonblick den presenterades.

Det enda som inte har ändrat sig är bostadsbristen.

Och nu har regeringen givit upp alla ambitioner att göra något åt de skatter och byggkostnader som gör byggandet dyrt.

Nu ska fastighetsägarna fritt få sätta den hyra de vill utan att någon frågar sig hur i helsike det kan vara så dyrt att bygga ett hus och om det är helt omöjlig att göra något åt det.

Men så dyker det upp en debattartikel på SvD av arkitekten Nisse Landén häromdagen.

”Byggbranschen präglas av svag kvalitetsstyrning, suboptimering och bristfällig produktivitetsutveckling. Den ständiga jakten på lågt pris i varje enskild del leder till lägre kvalitet, samtidigt som slutpriset trots detta ändå ofta blir högt. Byggsektorn behöver ifrågasätta de arbetssätt och strukturer som lett till denna situation”, skriver han.

Det stora problemet är att ingen längre ifrågasätter vare sig arbetssätt eller strukturer. Ingen bryr sig heller om den orättvisa beskattningen av hyresrätter. Det finns inga politiska ambitioner att komma tillrätta med bostadsbristen.