Ledare Gotlands Folkblad Under de senaste åren har vi alla blivit uppmärksammade på att vara källkritiska. De möjligheterna som internet och sociala medier skapar gör oss alla till utgivare på ett eller annat sätt. Fake news, alternativa media och datastyrda konton på sociala medier har fått till följd att vi alla numera ska ifrågasätta källan på det vi får till oss. Till vår hjälp har vi fått mediehusens egna faktagranskare där Metros Viralgranskaren var en mycket bra föregångare.

Till och med Gotlands Media har skapat ett eget varumärke i form av Källklart där alla kan få tips och information om hur vi själva kan tänka när vi befinner oss ute i informationsflödet på internet eller i sociala medier.

Men det finns ett tillfälle då du inte ska fråga efter källan. Ett tillfälle då du ska kasta allt du lärt dig av källkritik över bord. Ett tillfälle när du inte ska reagera med din källkritiska ryggmärg. Det är när du blir intervjuad av en journalist. Att då ställa frågan ”var ifrån har du fått den informationen” är till och med olagligt.

I tisdags, 16 oktober, dömdes en bibliotekschef från Värmland för brott mot efterforskningsförbudet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Bibliotekschefen har enligt åtalet frågat en journalist vart ifrån han fått de uppgifterna som han ställde frågor runt. Frågan till journalisten har nu lett till en fällande dom.

I onsdags fick vi vårat eget fall här på Gotland när chefen på psykiatrin reflexmässigt ställde den förbjudna frågan under en intervju med P4 Gotland. Något jag kommenterade redan i gårdagens ledare.

Jag tycker fortfarande det är bra att meddelarskyddet blir diskuterat och debatterat, men det är olyckligt för de som av misstag eller ovetskap ställer den förbjudna frågan. Speciellt då vi blivit matade att ställa den frågan till oss själva i så gott som varje situation där vi nås av någon form av information. Här har arbetsgivare, och andra som har ansvar för personer som kan ställas inför journalisters frågor, ett stort att utbilda sin personal.

Tydligheten kring beslutet att slå ihop Byggnadsnämnden och Miljö- och hälsoskyddsnämnden lyser med sin frånvaro. Jag har försökt hålla mig ifrån att kritisera själva hanteringen av ärendet. (Förutom den biten att det är de som var mest kritiska till de missar som den förra ledningen gjorde som nu gör samma sak själva och dessutom gör allt för att bortförklara det hela.)

Men när det nu framkommer att det till och med finns tveksamheter kring vilket beslut man tagit kan jag inte hålla igen. Utan underlag har man inte ens något att gå tillbaka till för att ta reda på vad som beslutats. Det blir en grannlaga uppgift för den som ska justera protokollet. För hur har egentligen beslutet formulerats? Ska nämnderna slås ihop eller ska en eventuell hopslagning utredas?

En farhåga jag haft efter att det blev klart att ön ska regeras av en alliansminoritet är att de kommer skylla sina tillkortakommanden på oppositionen. Så här kommenterade centerpartistiska Gotlänningen kritiken mot att beslutet, om sammanslagningen av de två nämnderna, halkade in som en övrig fråga och helt utan underlag.

”Om det här är den rödgrönrosa oppositionens sätt att driva opposition som vi sett prov på det senaste dygnet, då får vi en stökig mandatperiod.”

Det verkar tyvärr som om jag får rätt, allt kommer att skyllas på oppositionen.