Ledare Gotlands Folkblad Jag kan inte låta bli att bli fruktansvärt upprörd över vandaliseringen av Hogrän kyrka. Mest för att det är så onödigt och riskerar att ha förstört kulturella föremål som är i det närmaste oersättliga. Varför tömmer man en brandsläckare om det inte brinner? I ”bästa” fall kan det ”bara” bli dyrt att återställa kyrkan. Nu verkar det som om polisen fått tag på förövarna vilket ger stora möjligheter för en kommande fällande dom. Även om jag nu går händelserna i förväg så kommer själva straffen inte att bli så långa, men förövarna riskerar också att bli ersättningsskyldiga vilket kan bli enorma belopp. Ersättningskrav som kan komma att förfölja dem resten av livet.

En liknande händelse skedde i augusti 2014, då fyra yngre män vandaliserade Stenkumla kyrka. De männen blev i alla fall åtalade efter att de erkänt och ångerfullt bett om förlåtelse. Enligt åtalet krävde församlingen skadestånd på över 80 000 kronor. Jag har inte lyckats hitta om de blev dömda och vilka straff de i så fall fick, men jag har svårt att se att straffen var särskilt omfattande.

Nu är det inte heller meningen att straff bara ska vara avskräckande utan tillsammans med den hjälpa dömda kan få ska de verka för att de dömda inte begår fler brott. Jag hoppas att de fyra unga männen som åtalades för vandaliseringen av Stenkumla kyrka valde den rätta vägen.

Men när det gäller mindre brott som väcker våra mest primitiva känslor, mest för att brotten är så fruktansvärt onödiga, kan jag nu i upprört skick tycka att skamstraff skall återinföras.

Inte när det finns förklaringar bakom brottet. Är brotten begångna utifrån missbruksproblem ska de problemen åtgärdas. Är det fattigdom bakom hjälper varken straff eller vård. Inte heller sjuka personer ska behöva ställas i någon form av skampåle. Däremot helt vanliga personer som av någon outgrundlig anledning tyckte det var ”kul” att tömma en brandsläckare bestående av en himla massa pulver i en kyrka. De ska ställas vid en skampåle till allmän åskådning så de verkligen får skämmas.

Den misstänkta förskingringen inom Gotlandsmoderaterna måste få alla verksamheter som hanterar pengar att se över sina rutiner. Det kommer alltid finnas de som av någon anledning tar chansen om den finns. Men även med dubbla firmatecknare som attesterar, revisorer som inte tar alla papper för givna och en styrelse/ledning som är väl insatta i verksamhetens ekonomi kommer det ändå finnas personer som man har förtroende för, men som av någon anledning behöver mer pengar. Utan att ha någon som helst insyn i den pågående utredningen kan jag ändå säga att detta inte var sista gången som det hände. Vi har tidigare läst om allt från postanställda till höga chefer som trott sig kunna förse sig utan att upptäckas. Spelberoende, droger, dyra vanor och mycket annat har legat bakom stölderna. En sak som nog kan sägas om alla är att de mått mycket dåligt av det de gjort, och uttryckt lättnad när det hela uppdagats. Innerst inne är vi alla människor och jag hoppas verkligen att Moderaterna på ön fördömer förskingringen, men värnar om människan och ger den hjälp som eventuellt behövs.