Politik Under Centerpartiets stämma i Karlstad ska en illusion upprätthållas. Ledande partiföreträdare insisterar på att Centern inte sitter i någons knä. Samtidigt framstår försvaret av Januariöverenskommelsen, som är en förutsättning för Socialdemokraternas makt, alltmer som Centerns övergripande idé.

Partiets ställningstaganden och politik vägs under stämman mot den nya linjetexten – januariöverenskommelsen, den så kallade Jöken. På det här sättet har Socialdemokraterna effektivt utnyttjat Centerns negativa inställning till SD, för att avväpna C som oppositionsparti.

 

Centerledaren Annie Lööfs invigningstal är en kavalkad av försvarspunkter. Hon försöker inpränta i publiken att partitoppen har gjort det rätta när den ingått Jöken med Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Hon strösslar värdeord omkring sig. Ansvar. Förnuft. Handlingskraft. Mod. Ett parti att rösta på.

Annie Lööf lär också ha all anledning att försöka inskärpa i partiet att hon har gjort rätt. Alla de klart borgerligt sinnade personer som finns i Centern kanske sitter still i båten under en mandatperiod, men fortsätter samarbetet med Socialdemokraterna riskerar de att lämna. Väljare som har sin värdegemenskap med de gamla Allianspartierna vill inte bli stödhjul åt Socialdemokraterna.

 

Visserligen finns det ett historiskt arv inom C att göra upp med S, men Allianstiden förändrade partiet. De väljare som drogs till C under och efter Maud Olofssons partiledarskap har gått till ett parti som varit tydligt positionerat på den högra sidan av den politiska mitten. Den uppenbara frågan för dessa väljare är varför deras röster ska bli en garant för Socialdemokraternas maktdominans. Och den undran blir särskilt relevant i en tid när S annars håller på att tappa sin position som avgörande politisk kraft i landet.

Socialdemokraternas gamla maktbas eroderas nu. I klassiska fästen som Göteborg har partiet tokrasat under de senaste valen. Framväxten av nya partier, runt om i landet, har vidare ändrat maktbalanser och möjliggjort nya icke-socialistiska samarbeten. Att C i det här läget väljer att ge S stöd för att behålla makten är märkligt. Inte minst då huvudmotiveringen är att se till att Sverigedemokraterna inte ska få inflytande över svensk politik, vilket SD verkligen får nu. C låter SD:s blotta existens trasa sönder det framgångsrika Alliansprojektet och ge S en ny vår.

 

Centern är dock inte ensamt Alliansparti att göra upp med den rödgröna regeringen. Liberalerna är med på tåget. Men från den nya L-ledaren, Nyamko Sabuni, kommer signaler som tyder på att Liberalerna sakta men säkert är på väg att trassla sig ur överenskommelsen. Sabunis krav på att även Moderaterna ska vara med på en uppgörelse om finansieringen av nya höghastighetståg är en uppluckring av Jöken.

Annie Lööf har surrat sig till rors med Jöken som enda karta. Det riskerar att göra Socialdemokratisk maktdominans till målet, även för Centerpartiet.