LEDARE GOTLÄNNINGEN I dag samlas Centerpartiet på Gotland till stämma.

Där bör det framgå ganska snart vad medlemmarna tycker om hur partiet hittills har skött sig när det gäller den politiska ledningen av Region Gotland. Och vilka förväntningar man har på de kommande åren fram till nästa val.

Lokalt på Gotland håller Alliansen ihop liksom den gör på många andra ställen runt om i landet. Sammanbrottet på riksplanet handlar om helt andra saker än de som till vardags ligger på kommunpolitikernas bord.

Jag hoppas att de fyra regionråden vågar vara öppna med hur samarbetet fungerar och inte minst hur man planerar att få fram de breda överenskommelser som är nödvändiga.

För dessa behövs även om Moderaterna numera har två stödröster från SD-bänken vilket säkrar en alliansmajoritet. Gotland behöver politiska beslut och mål som inte drastiskt ändras vid politiska maktskiften.

Från Socialdemokraterna hävdas gång på gång att några sådana sonderingar över partigränserna inte förekommer. Den nya majoriteten tillträdde fullt ut vid årsskiftet men förväntningarna är höga.

Helagotland.se ifrågasatte till exempel i ett Facebook-inlägg att det nya styret ännu inte lyckats vända det 40-åriga underskottet för hälso- och sjukvårdsnämnden.

Förra ledningen klarade det inte på åtta år (och hade i och för sig inte så mycket ambitioner att göra det heller) men den nya majoriteten ska fixa det på några veckor. Intressant.

Men det är ändå detta som är pudelns kärna. Ambitionen att klara regionens verksamhet med den ekonomi som är anslagen.

Här skiljer det sig fortfarande mellan den förra och den nuvarande ledningen.

De rödgrönrosa i socialnämnden vill satsa på nya verksamheter som det inte finns pengar för och menar att det är deras ansvar att begära de pengar de vill ha, även om de inte kommer att få dem.

Med den mentaliteten får vi istället för politiska partier andra partier: socialnämndspartiet, miljö- och byggpartiet och hälso- och sjukvårdspartiet. Ansvaret måste tas i alla led.

”Välfärden måste få kosta och vi får ju så mycket bra verksamhet för pengarna” brukar det heta från vänster.

Med samma resonemang i hushållet blir man snabbt föremål för ett inslag i TV3:s ”Lyxfällan”.

Nej, välfärd är inte lyx, om du tror att det är poängen får du andas en stund och läsa igen.

Det är den rent matematiska processen som leder till samma resultat.

När pengarna inte räcker behöver man inte per automatik skära ner och ta bort. Man kan se till att man får mer pengar.

Det var ju den förra majoritetens livlina under deras första mandatperiod. ”Bara vi får en rödgrön regering kommer vi att få de pengar vi behöver”.

Mer realistiska sätt att få in mer pengar är att fler kommer i arbete, att fler flyttar hit och att det går bra för våra företag.

Då behövs det praktisk politik i samma riktning. Här har som bekant partierna inte samma lösningar.

Men att enas kring självklarheten att budget (som man ju själv beslutar om) ska hållas är verkligen inte att kräva för mycket.