Gotlands Allehanda När Polisen genomför riktade insatser mot brottslighet ger det ofta resultat. En satsning som startade under år 2017 för att komma till rätta med ökad brottslighet i Härnösand resulterade i att ett kriminellt nätverk sprängdes (SVT 14/12). Hittills har enbart den operationen genererat 40 utdömda fängelseår.

Samtidigt är det knappast en nyhet att målinriktat arbete levererar. Under år 2016 ledde det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet till domar som sammanräknat gav 224 år i fängelse. År 2017 var resultatet av samma satsning att 140 fängelseår dömdes ut av domstolarna.

Troligen kommer inte heller färre att dömas till fängelse framöver. Att brottsligheten har eskalerat skapar förutsättningar för att fångarna kan växa i antal. Särskilt när den allvarliga brottsutvecklingen sammanfaller med att Polisens omorganisation nu har börjat sätta sig och myndighetens resurstilldelning ökar. Antalet utdömda fängelseår lär därför kunna stiga, i takt med att allt fler fall överlämnas till åklagare. Och ytterligare en faktor som gör att trycket kan öka på Kriminalvården är de politiska kraven på hårdare straff.

Men hur väl förberedda är de rättskipande myndigheterna på att möta det ökade trycket på fängelserna? Ganska dåligt, verkar det som. Under året har Kriminalvården varnat för att fängelserna är överfulla. Platsbristen har redan börjat tvinga fram nedmonteringen av framgångsrika behandlingsmetoder, eftersom varje utrymme innanför murarna behöver utnyttjas. Exempelvis har det världsunika klostret på Kumlaanstalten tvingats stänga (Barometern-OT 29/11).

Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg drog i Dagens Nyheters (20/2) paralleller till slutet av nittiotalet, då det var akut brist på platser. Den gången kulminerade situationen sommaren 2004, med ett antal rymningar, fritagningar, gisslansituationer och upplopp. Öberg konstaterar: "Flera nya häkten samt både tillfälliga och permanenta anstaltslösningar fick i all hast tas fram, till exceptionellt höga kostnader och en kvalitet som kunde ifrågasättas.”

Ska det gå att undvika att den historien återupprepar sig krävs det att riksdagen agerar skyndsamt. Hittills har dock tendensen varit att politiken har lagt den mesta kraften och prestigen på främst polissatsningar. Positivt är dock att Moderaterna och Kristdemokraterna i den numera gällande budgeten tillför Kriminalvården 251 miljoner kronor mer än förslaget från den rödgröna regeringen.

Mer lär dock behövas. Eftersom det tar tid att få fram ny fängelsekapacitet räcker det inte heller att politiken agerar när problemen börjar bubbla upp till ytan. I det läget är handlingsalternativen få och knappast särskilt bra. Bättre vore att nu ta krafttag för att hela rättskedjan ska vara beredd att hantera ett hårdare tryck. Nu är tiden att bygga ut fängelserna.