Ledare Gotlands Allehanda Man kan tycka att det är ganska oviktigt hur Annie Lööf uttalar sig, eftersom man ändå inte vet var man har henne. Men hennes anklagelser i går mot Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna slog ändå något rekord i total brist på självinsikt. På Facebook skrev Lööf: ”Detta hade varit ärligare att berätta innan valet.”

Och vad kunde Annie Lööf ha berättat innan valet?

Att Centerpartiet och Liberalerna övergivit Alliansen och ingått en omfattande överenskommelse, inklusive budgetsamarbete, med den rödgröna regering de släppte fram, är ju dessutom vad som förändrat förutsättningarna och det politiska landskapet så att KD nu fattat det kritiserade beslutet.

Vad har då Kristdemokraterna beslutat? I ett längre inlägg på KD:s hemsida förklarar Ebba Busch Thor hur man inom partiet resonerat kring hur man nu bäst ska få genomslag för KD:s politik och förvalta väljarnas och nya sympatisörers förtroende.

”Och det svar vi har landat i lyder: vi ska söka maximal utdelning för vår politik, oavsett vilka som vill eller inte vill hjälpa oss med det. Därmed måste vi även, i enskilda sakfrågor, kunna samtala med alla partier i Sveriges Riksdag. Både de vi känner en gemenskap med och de vars principer ligger långt från kristdemokratisk ideologi.

För vår del gäller nu följande. Med Moderaterna har vi ett aktivt och nära samarbete. Med Centerpartiet och Liberalerna hoppas vi i framtiden kunna regera i koalition eller genom organiserat budgetsamarbete. Med Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är vi beredda att diskutera enskilda sakfrågor närhelst det är meningsfullt att göra så.”

Notera följande! Hon skriver ”enskilda sakfrågor”. Det innebär att KD inte tänker medverka till kohandel typ Januariöverenskommelsen (Jöken), där samarbetande partier gör avkall på sina egna värderingar och röstar för förslag som egentligen saknar stöd i riksdagen, för att få sin egen vilja fram i en annan fråga.

Det kommer långt senare än jag önskat, men Kristdemokraterna tänker alltså nu agera som man normalt gör i ett parlament. Det innebär att man normaliserar förhållandet med Sverigedemokraterna och kan tänka sig samtal om gemensamma intressen, precis som med alla andra partier i riksdagen.

För många väljare – inklusive den som skriver detta – är det obegripligt att de borgerliga partierna sedan valet 2014 inte försökt få genomslag för sin politik. Både Decemberöverenskommelsens och Jökens förvridna försök till utfrysning av SD skapar i själva verket rena drivhusklimatet för partiet. Erfarenheten från flera kommuner är att där man normaliserar förhållandet med SD så slutar också SD växa.

Och det är ju dessutom inte oviktigt att man får bedriva borgerlig politik, istället för att lämna över makten till en rödgrön minoritetsregim.

Kristdemokraterna kommer så klart att hamna i en brutal storm av kritik nu, med orättvisa beskyllningar om att partiet skulle svika sina värderingar och sina demokratiska plikter.

Det är naturligtvis struntprat. KD är tvärt om nu det enda partiet som deklarerat att man nu kommer att praktisera en normal, sund parlamentarism där man i enskilda sakfrågor är berett att diskutera med andra partier, trots stora skillnader i andra frågor.

Jag hoppas att Moderaterna snart följer Kristdemokraternas exempel. Dels för att det är rätt väg att gå. Dels för att KD behöver stöd i stormen, efter att ha tagit ett principbeslut som inte borde behöva kallas modigt.