Ledare Gotlands Folkblad Det finns timing, och så finns det timing. Lagom till den mest komplicerade regeringsbildningen på flera decennier släppte Anna Kinberg Batra sina politiska memoarer.

”Inifrån” (Albert Bonniers förlag) är en noggrann redogörelse för Anna Kinberg Batras tid som partiordförande, en gastkramande inblick i en modern svensk maktapparat. När jag läst färdigt kan jag inte undgå att fundera lite på varför någon överhuvudtaget skulle vilja vara partiledare. Kinberg Batras berättelse är förvisso en berättelse om the joy of politics, politikens glädjeämnen, om politiska segrar och lagarbete. Men det är likafullt en berättelse om ett konstant medialt tryck, dygnet runt, om medvetna lögner och missförstånd, om palatsintriger och svek. Precis som Eva Bofride skrev 6/12 på Gotlänningen, manar den till eftertanke.

Anna Kinberg Batra fick aldrig prövas i ett val. Det är sällsynt att en partiledare tvingas avgå bara för att opinionssiffrorna sviker, det saknar motstycke i den moderna svenska politiska historien. Två av hennes företrädare, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt, hade knappast någon enkel start på sina partiledaruppdrag. Bildts första valresultat var en besvikelse, Reinfeldt retade upp halva partiet med sitt ambitiösa förnyelseprojekt. Men de fick tid att prövas. Göran Perssons första valrörelse, 1998, ledde till ett historiskt dåligt valresultat för Socialdemokraterna. Han kom att leda partiet och landet i ytterligare åtta år efter det.

Vad har förändrats? Har tålamodet försvunnit ur svensk politik? Vilka är det som stampar otåligt med fötterna? Är det väljarna, medierna eller partigängarna? Det här är frågor att fundera kring. Partiledare som ständigt lever under bilan kommer aldrig att våga ta risker eller ta ut svängarna. Och det skadar i förlängningen demokratin i allmänhet och partierna i synnerhet.

Något som också slår mig efter att ha läst Kinberg Batras bok är att det är svårt att greppa hur den moderata nutidsanalysen ser ut. Hur kunde det gå så illa för Moderaterna, när den rödgröna regeringen samtidigt var svagare än någonsin? Hur kunde man förlora initiativet både efter decemberöverenskommelsens fall och efter Transportstyrelseskandalen? Och framförallt det politiska och ideologiska initiativet. Det moderata projektet, en liberalkonservativ rörelse förenad under Gösta Bohman, har under 2000-talet sett sina bästa valresultat komma och gå. Hur ska ett liberalkonservativt projekt fungera i en tid när de stora politiska skiljelinjerna går mellan just liberaler och konservativa? Synen på nationalstaten, migration, globalisering och demokratins utveckling delar liberaler och konservativa över hela Europa. Så också i Sverige. Och mitt i detta finns Moderaterna. Hur förhåller sig dagens partiledning till det?

”Inifrån” är en utmärkt bok att ge till den som vill begripa den märkliga tid i svensk politik som den senaste mandatperioden utgör. Den är en personlig och omskakande (och bitvis avskräckande) inblick i livet för den absoluta toppen i svensk politik. Men det är också en stilla vädjan om mer tålamod och anständighet i politiken.