Ledare Gotlands Allehanda Centerns partistyrelse var enligt uppgift samlad på hemlig ort i går. Var kan de ha varit? Gröna Lund? Liseberg? Cirkus? Hemlighuset?

Centerledaren Annie Lööf hördes av på Twitter, där hon hävdade att: "Grunden för en regering är det politiska innehållet".

Det är inte sant. Det är inte alls så hon agerat. Hennes och Centerns första prioritet har varit att frysa Sverigedemokraterna ute. Därefter, möjligen, kommer sakpolitiken in i bilden. Det är därför hon nu försöker hitta en lösning där Socialdemokraterna från regeringsställning ska bedriva en politik som det finns stöd för i riksdagen men inte inom Socialdemokraterna.

Demokratin och parlamentarismen tjänas verkligen inte av denna egendomliga blandning av lekstuga och mobbning.

Vad Annie Lööf aldrig har avkrävts besked om är vad hennes sakpolitiska oro för inflytande från Sverigedemokraterna konkret består av. Vilka politiska förslag från Sverigedemokraterna är det som hon misstänker att en eventuell borgerlig regering kan luras eller lockas att bidra till genomförandet av?

Det handlar naturligtvis inte om sakpolitik alls.

Tydligen gör Socialdemokraterna trots allt ett seriöst försök att under extremt ogynnsamma betingelser säkra statsministerposten åt Stefan Löfven. Han har utverkat extra tid av talmannen åt försöket och under gårdagen meddelade Magdalena Andersson, finansminister i övergångsregeringen, att hon ställt in sin medverkan vid dagens EU-möte för finansministrar för att istället fokusera på regeringsbildningen. Hon skulle väl sannolikt inte försöka sina plikter på detta sätt om det inte fanns någon anledning.

Men jag tror inte att Stefan Löfven blir statsminister. Om han gör en skarp högersväng får han inte bara sitt eget parti emot sig. Det är också hög sannolikhet för att Vänsterpartiet röstar nej, samtidigt som M, KD och SD inte heller låter sig blidkas. Och då får Löfven en majoritet emot sig.

Om han inte gör en högersväng alls, då borde han få sina tilltänkta partners C och L emot sig och då är det också kört.

Hur vore det om vi försöker få en statsminister vald, som faktiskt vill bedriva en politik som en majoritet av riksdagen kan ställa sig bakom? Hur vore det om Centern och Liberalerna slutade förhala och upphörde med tramset? Gör de inte det lär det bli extraval. Vilket framförallt Jan Björklund och Liberalerna kan få anledning att ångra.