Ledare Gotlands Allehanda Socialdemokraterna har fått en ny förening. Eller är det Vänsterpartiet som har fått ett brohuvud i Socialdemokraterna? Skribenten Göran Greider, som för övrigt hälsar den nya S-föreningen med glädje, menar att dess program i stort sett överensstämmer med Vänsterpartiets.

Reformisterna kallar de sig för. Vad är det de vill reformera? De vill dela ut mer pengar, skrota överskottsmålet, minska arbetstiden och genomföra en statligt driven klimatpolitik, för att ta några exempel. Åtgärder som i vanlig ordning kallas för ”investeringar”.

En talesman för föreningen tycks vara Daniel Suhonen, som var Håkan Juholts valhänta högra hand. Det var Suhonen som efter Juholts avgång i boken ”Partiledaren som klev in i kylan” berättade att det var han som skrev Juholts beramade kulturartikel om ett familjebesök på ”Les Misérables” på Malmöoperan. Men Suhonen av inte bekant med ”Les Misérables” så han fick använda en Kalle Anka-pocket som underlag.

De har inga svar på de utmaningar Sverige står inför, utan är helt fokuserade otidsenliga svar på Socialdemokraternas interna problem med sin egen självbild i en värld som sprungit ifrån dem.

De så kallade reformisterna illustrerar en av alla de slitningar som gör Stefan Löfvens position väldigt utsatt. Och Januariöverenskommelsen (Jöken) blir därmed en högrisksatsning för partiet.

När regeringen rör sig mot mitten så provocerar det Vänsterpartiet och Socialdemokraternas interna vänsteropinion. Om regeringen rör sig åt vänster så provocerar det Centern och Liberalerna på ett sätt som kan leda till att regeringen faller.

I och med Jöken riskerar Socialdemokraterna att tappa väljare åt framför allt två håll. De som upprörs av liberala inslag i regeringspolitiken kan gå till Vänsterpartiet. Och de som upprörs över Socialdemokraternas eftergifter i migrationspolitiken kan följa alla dem som redan gått till Sverigedemokraterna.

Hur stor andel av rösterna får Socialdemokraterna i nästa val? 20 procent? Mindre än så?

Stefan Löfven tycks ha varit beredd att göra vilka eftergifter som helst för att åter bli statsminister. Han var inte bara beredd att offra politiken. Han offrade även partiet.