LEDARE GOTLÄNNINGEN Mona Sahlin införde ett helt nytt sätt att hantera en skandal som politiker när hon blev den första som tog ”time out”.

Begreppet betyder att man sitter kvar på sitt uppdrag men utför det inte. Man får lön utan att jobba helt enkelt. Det är sorgligt att partierna verkar ha accepterat detta som ett sätt att undandra sig ansvar. Man väntar och ser, blir trycket för hårt så tvingas man till slut gå, men blåser det över så kan man sitta kvar. Har man riktig tur så kommer det en annan skandal och tar fokus från den egna.

Ett annat sätt att slippa ansvaret men ha kvar sin position är att bli ”politisk vilde”. Det är inte som somliga tror ett skällsord utan det etablerade uttrycket för den som fått sin position som företrädare för ett parti, som sen lämnar partiet men inte platsen.

Strömhoppen från lokala SD-distriktet fortsätter. Kritiken bekommer inte ordförande Lars Engelbrektsson, han avfärdar avhoppen helt och vill inte kommentera.

De drygt 3 000 gotlänningar som röstade på Sverigedemokraterna i kommunalvalet kanske är mer intresserade. De lokala företrädarna borde ha ett visst intresse att försvara partiet, visa på trovärdighet och att man har svar på frågor.

Alla vi som inte röstade på SD har ingenting att göra med hur de partiinterna angelägenheterna sköts. Tycka får man dock.

Däremot berör det oss alla hur politikerna hanterar respekten för det demokratiska systemet.

Avgår man så avgår man.

Ska man sitta kvar som vilde bör man vara just det. Och helst ha en agenda så klart. Byter man partitillhörighet bör man avgå från det mandat man fått av väljarna till ett annat parti.

Mandatet i fullmäktige är personligt, uppdragen i nämnderna är partiernas och fördelas enligt partierna själva och beslutas av fullmäktige.

Man kan däremot inte fråntas sitt uppdrag man fått av partiet, ens om man begär utträde som medlem. Det handlar om den egna respekten för valresultatet och väljarnas röster.

Två av dem som lämnat SD och sitter i fullmäktige, Tina Benthammar och Eva Pettersson, säger till GT att de tänker rösta med Alliansen fortsättningsvis. Till radion säger Eva Pettersson att hon avser bli politisk vilde.

Det får så klart rösta som de vill, men om de tänkt sig att bli företrädare för något alliansparti bör de som röstade på dessa partier i valet ha något att säga till om om den saken.

Respekten för väljarna måste komma före de egna önskemålen.

Det är nästan fyra år till nästa val. det hinner hända mycket innan dess som påverkar opinionsläget.

För alla partier.

Hittills har en röst på SD lokalt på Gotland varit som att kasta pengarna i sjön. Förra mandatperioden användes två mandat till åhörarplatser och en användes av politiske vilden Hannes Müller som hamnat i onåd hos SD.

Ett öde han numera delar med flera. Ett halvår efter valet har sju framträdande företrädare lämnat partiet av egen vilja. Om missnöjet med den toppstyrda och exkluderande organisationen lett till att medlemmar utan uppdrag har lämnat partiet är oklart.

Vid sidan av allt detta väntar vi fortfarande på vad den utlovade ”förändringen på riktigt” egentligen innebar.