LEDARE GOTLÄNNINGEN Trots att vi besitter mer kunskap än någonsin verkar många insikter ha långt till förverkligande.

Det kan inte finnas någon arbetsgivare som inte är införstådd med att en välmående personal gör ett bättre jobb än motsatsen. Mantrat ”personalen är vår viktigaste resurs” känner vi alla till.

När en dator går sönder lagar vi den. Helst ska den underhållas och skötas med omsorg så att den inte går sönder. Det är precis samma sak med människor, om de inte tas omhand går de sönder.

Svenskarna är sjukskrivna i en grad som borde vara omöjlig i vårt genomreglerade land. Det finns regler för allt, ändå blir folk sjuka.

Nästan en tredjedel av svenskarna har problem med hälsan som kan relateras till arbetet visar en rapport från Arbetsmiljöverket som ser brister hos många arbetsgivare gällande det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Vilket även det borde vara omöjligt eftersom Arbetsmiljölagen är en lag som tydligt styr hur detta ska göras.

Det bästa med lagen är att den traditionella intresseklyftan mellan arbetsgivare och anställda inte finns gällande arbetsmiljöarbetet.

Här är man inte motparter där de anställda försöker förhandla sig till bättre villkor av en motsträvig arbetsgivare. Här är man på samma sida och man har ett gemensamt ansvar att jobba förebyggande för att undvika sjukdom och ohälsa.

I teorin helt oslagbart.

För att det ska fungera krävs att det är okej att berätta om det som inte som fungerar så bra. Som arbetstagare ska du inte behöva ställas till svars för att du framför en arbetsmiljöbrist. I ett sådant klimat blir det snabbt tyst.

Det innebär tyvärr inte att hälsan tiger still.

Arbetsmiljöverkets rapport visar att trötthet är ett av de vanligaste problemen och att orsakerna troligen går att hitta i bristen på återhämtning. Allt det som arbetsgivarsidan kallar ”luft” i organisationerna. Det är en väldigt talande liknelse.

De stunder när man inte är fullt upptagen utan kan andas är avgörande. Arbetstoppar och perioder av att prestera på topp klarar de flesta, om de följs av en period för återhämtning och ”normal” arbetsbelastning.

Det handlar självklart inte om att man inte ska jobba alls, utan att man ska slippa göra det på högsta växeln hela tiden.

På en arbetsplats där de flesta sitter still merparten av dagen är det direkt kontraproduktivt att snåla in på till exempel friskvårdsbidrag.

Här är skattereglerna förmånliga för arbetsgivarna som ofta också kan göra bra avtal med olika friskvårdsföretag om man har många anställda att ”erbjuda”.

Har ett företag formella och informella policyer är det däremot upplagt för ohälsa. Till exempel om man säger att det råder nolltolerans mot att jobba övertid på daglig basis utan att det redovisas. Om detta ändå sker och de berörda belönas av arbetsgivaren med informell kompensation som att erbjudas attraktiva tjänster eller undantas vid uppsägningar, då är det det som är normen.

Oavsett vad man skriver i sina policydokument.