Ledare Gotlands Folkblad Ni som har ett bra minne kommer säkert ihåg Eva Nypelius (C) bevingade ord från regionfullmäktigemötet i november 2017. När hon klart och tydligt påstod att den rödgröna budgeten med 53,1 miljoner kronor plus på sista raden skulle vara en minusbudget. Dagen efter fick Nypelius stöd av Eva Bofride, politisk chefredaktör på oberoende centerpartistiska Gotlänningen som skrev: ”Att budgeten i själva verket är en minusbudget tränger liksom inte igenom” Anledningen till deras räknefel var att kravet på två procents överskott inte var uppfyllt.

Det är därför med förvåning jag ser att Eva Nypelius, tillsammans med sina minoritetskamrater, också lägger en budget som utifrån hennes tidigare åsikter är en minusbudget. Inte heller deras förslag till budget lever upp till tvåprocentsmålet. Något som nu är helt okej då man, precis som de rödgröna, strävar efter att uppnå det framöver. Jag är lika förvånad över att kritiken från Gotlänningen uteblir. Eller är det skillnad på vem som lägger en så kallad minusbudget. Har centerpartiets politiker och deras oberoende ledarsida olika måttstock beroende på om man själv gör något eller om andra gör något. Frågan är mer retorisk då det inte precis skulle vara första gången de gör något de tidigare varit kraftigt emot.

I början av mars kunde vi på P4 Gotland höra ekonomidirektör Åsa Högberg framföra rätt hård kritik mot hanteringen av det förra sparpaketet. Högbergs kritik gick ut på att det sparades för mycket med osthyvelprincip istället för att använda tårtspade. Nu blir det intressant att se vilket genomslag hennes kritik får på det nya sparförslaget. Kommer tårtspaden fram nu eller kommer alliansminoriteten ge Högberg möjlighet att återigen kritisera politiska beslut.

Inte nog med att alliansminoriteten nu föreslår en, vad man själv anser vara, minusbudget, borgarna försöker dessutom tona ner besparingarna genom att döpa om dem till effektiviseringar. Problemet är att de ”effektiviseringar” på 60 miljoner kronor inte är de enda ”effektiviseringarna” som nämnderna kommer att tvingas till. Tekniskförvaltningen, hälso- och sjukvårdsförvaltningen och socialförvaltningen har tillsammans äskat medel för över 80 miljoner till sina verksamheter. Äskanden som inte ser ut att gå igenom, men verksamheterna måste ändå genomföras och bekostas. Det gäller bland annat ökade kostnader för LSS, arbetet mot mäns våld mot kvinnor och ökade kostnader för utomlänsvården då Region Stockholm höjt taxorna. Nämnderna verkar nu bli tvungna att ”effektivisera” för över 140 miljoner kronor bara under 2020. Jag tror Åsa Högberg kan byta ut tårtspaden mot en motorsåg i sin framtida kritik.

Förra majoriteten ville genomföra sparpaketet utan att det märktes för oss gotlänningar, något man också lyckades bra med. Därför undersökte man först ordentligt var det fanns möjlighet att spara innan man fastslog sparbetingen. Dessutom insåg den förra rödgröna majoriteten att besparingstakten skulle vara lägst det första året, för att ge förvaltningarna möjlighet att arbeta fram en besparingsplan. Nu blir det till att rivstarta om förslaget går igenom och nu kommer besparingarna att märkas för oss gotlänningar. Frågan är om det nya styret ens hinner få fram en plan på var besparingarna kan göras i sitt förslag till en så kallad minusbudget.