Regionfullmäktiges sammanträde i måndags blev ett långt möte. Om jag fick välja ett ord för att sammanfatta sammanträdet är det ordet principer.

Två budgetar presenterades för fullmäktigeledamöterna. En från alliansminoriteten och en från de rödgrönrosa. Principen alliansen hade var att inget fick förändras från budgeten som läggs fram i juni. Därför avslog man socialdemokraternas yrkande om mer pengar till skola och förskola. Principen upphörde sedan att gälla när alliansminoriteten valde att lägga till pengar till regional utveckling och kollektivtrafik. När socialdemokraterna sedan föreslog att skjuta till pengar till LSS-verksamheten gällde däremot principen igen och ändringen i budgeten fick av principiella skäl inte göras. Trots att vi ser att behoven ökar. Detta efter ett val där alla partier uttalat hur mycket de värnar LSS.

Regionfullmäktige hade också tre tilläggsäskanden på sitt bord från nämnder som inte ser ut att klara den budgetram som tilldelades dem för ett och ett halvt år sedan. Eva Bofride på gotlänningen valde att bryta ut ett brottstycke av det inlägg jag gjorde för att måla en negativ bild. Jag hävdade delvis korrekt att budgeten är en gissning. Men mer korrekt hävdade jag att budgeten är den bästa möjliga gissningen utifrån vid tidpunkten känd information och kunskap. Hur skulle en budget som i huvudsak ska gälla från maj 2017 till december 2018 vara något annat? Jag vet inte hur mycket som händer på en ledarsida under så lång tid. Men i region Gotlands verksamhet kan såväl medicinteknisk utveckling, ökande befolkning, dyrare avtal för utomlänsvård, ny lagstiftning som ställer nya krav, bränder och mycket mer hända som inte ens ett regionråd på heltid kan förutse.

Inte en gång under debatten lyftes verksamhetsfrågor eller en diskussion från alliansminoriteten om det kan vara så att nämnden och förvaltningen gjort vad den kunnat inom ramen för budgeten för att leverera inom den ram som tilldelats. För gotländsk sjukvård hoppas jag att vi framöver kommer klara av att fokusera mer på verksamhetens innehåll än att bara diskutera det budgetunderskott som HSF, hälso- och sjukvårdsförvaltningen, redan flaggat för kommande år och som man levt med i många, många år. Vi är överens mellan partierna om att vården på Gotland är underfinansierad med mellan 200 och 300 miljoner per år. Men alliansen argumenterar som att det inte skulle påverka möjligheten att klara nationell lagstiftning samtidigt som man har en strikt budget att förhålla sig till.

Alliansen grävde en grop under fullmäktige där det kommer kräva stora insatser för att man inte ska falla i själv. Det är inte länge till delårsrapport 1 för 2019 presenteras. Hur kommer alliansminoriteten agera om prognoserna visar minus igen?