Ledare Gotlands Allehanda Det är inte konstigt att man i Klintehamn med omnejd oroar sig över konsekvenserna av betydligt mer omfattande kalkbrytning. Verksamheten för med sig både olägenheter och risker som man kan diskutera storleken på men knappast ifrågasätta existensen av.

Om man fokuserar på verksamhetens effekter för människor, så råder det väl ingen tvekan om att SMA Minerals brytning kunde bedrivas med mindre störande bieffekter på den plats där SMA Mineral tidigare verkade.

Det är i dag svårt att omlokalisera den typen av verksamheter. Vilket även andra företag i stenindustrin upptäcker när de tvingas till det. Men vi behöver fortfarande cement och stål och andra produkter som kalken är en beståndsdel i eller nödvändig förutsättning för.

Gårdagens GA innehöll för övrigt, förutom artikeln om Klintehamn, även en kortare artikel om ytterligare inskränkningar som länsstyrelsen vill göra i det område i Buttle som Statens geologiska undersökningar (SGU) föreslagit som riksintresseområde för kalkbrytning.

På GA:s insändarsida har vi publicerat många insändare som är kritiska mot Försvarets verksamhet på Tofta skjutfält. Men är det ens möjligt att föreställa sig att den skulle kunna omlokaliseras till någon annan del av ön, till en plats där grannarna inte alls varit införstådda med att det finns ett skjutfält i närheten när de köpte sina fastigheter? Jag föreställer mig att det skulle bli ett Ramaskri utan dess like var man än försökte sig på ett sådant äventyrligt projekt.

Samtidigt är ju de flesta av oss ändå överens om att Försvarets verksamhet är nödvändig och att dess ökade närvaro på Gotland är välkommen och önskvärd. Och om trupperna ska kunna lösa sina uppgifter så måste de naturligtvis öva och lära sig att använda sina redskap.

När man förhindrar samhällsviktiga verksamheter att bedrivas där de är etablerade, så riskerar man att hamna i en situation där de inte kan bedrivas alls. Och vad är vunnet om vi exempelvis börjar importera vår cement och fraktar den långa sträckor från fabriker som släpper ut betydligt mer koldioxid än de regionala verksamheter som vi tvingat fram en nedläggning av?