Ledare Gotlands Folkblad Detaljerna kring det fruktansvärda terrordådet i Christchurch, där 50 människor hittills har mist livet, börjar klarna. Gärningsmannen som är australisk medborgare med tydliga kopplingar till högerextremism, hade köpt in de vapen han använde på, vad som hittills framkommit, laglig väg.

Därefter har terroristen på ett enkelt sätt modifierat vapnen till att bli i det närmaste av militär kvalitet. Något vi känner igen från masskjutningen i Las Vegas, första oktober 2017, där gärningsmannen gjort på ett liknande sätt.

Nya Zeelands regering har nu efter dådet tagit ett principbeslut på att införa nya vapenlagar. Där sneglar de helt naturligt mot Australien som på många sätt har liknande jaktkultur, men också mycket stramare lagar gällande införskaffande och innehav av vapen.

Just Australien borde lyftas oftare som ett föregångsland när det gäller vapenlagar. Fram till 1996 hade även de lagar där det var lätt att skaffa sig skjutvapen och då även relativt tunga jaktvapen som mer påminner om militära vapen. Men efter en masskjutning på Tasmanien 28 april 1996, där 35 personer mördades infördes mycket mer restriktiva vapenlagar. Lagändringen var så pass omfattande att staten köpte tillbaka och förstörde vapen som blivit olagliga. Sammanlagt försvann över en miljon halvautomatiska gevär från de australiska hemmen och antalet hem med vapen halverades.

Siffror från 2014 visar att lagen har blivit en succé. Enligt en artikel i Dagens Nyheter från 28 april 2016, 20-årsdagen för massakern på Tasmanien, har antalet mord med skjutvapen i Australien minskat från 0,54 per 100 000 invånare till 0,15 – en nedgång med 72 procent mellan åren 1996 och 2014. Någon ny masskjutning har inte inträffad i landet efter massakern på Tasmanien. Jag ser ett tydligt samband mellan tillgången på skjutvapen och antalet mord där skjutvapen används.

Här hemma i Sverige har diskussionen om terrorbrott varit politiskt styrd. Invandrarskeptiker, rasister och islamofober har lyckats styra debatten till att bara handla om islamister och hemvändande IS-krigare. Något som blev än tydligare förra veckan då det på tisdagen hölls en debatt angående hanteringen av IS återvändare.

Att vi här i Norden har betydligt fler offer för det högerextrema våldet verkar de flesta förtränga eller vara omedvetna om. Det viktiga för landets säkerhet är att säkerhetspolisen har rätt förutsättningar för att bedriva olika former av spaningsarbete för att kunna förhindra terrordåd. Oavsett vilken extrem gruppering hotet kommer ifrån. Under debatten i riksdagen kunde man se en tydlig skillnad mellan de fyra partierna som undertecknat Januariavtalet (JA) och partierna på högerflanken. Medan JA-partierna debatterade helheten och vikten av att motarbeta all form av terrorism, debatterade den nya högeroppositionen enformigt hoten från IS-återvändare.

Anders Breiviks terrorattack på Utöya och nu terrordådet i Christchurch är tydliga bevis för att terrorism bedrivs i fler extrema miljöer än bland IS-anhängare. Det måste vi också vara medvetna om och ha en beredskap för. Därför är det farligt när debatten kring terrorism och säkerhet blir för enkelspårig och bara inriktas mot IS-återvändare.