Gotlands Allehanda Om andelen kvinnor i bolagsstyrelser understiger 40 procent ska regeringen införa en kvoteringslag nästa år. Det säger jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) till Dagens Nyheter (DN). Granskar man hela börsen, inklusive de mindre listorna för utvecklingsbolag, är det långt kvar till regeringens jämställdhetsmål. I 35 procent, 231 av alla 650 bolag, finns det överhuvud taget inga kvinnor. Snittet för andelen kvinnor är 18,97 procent.

Enligt en rapport från stiftelsen Allbright beräknas svenska börsbolags ledningar att vara jämställda år 2040. En intressant trend är att andelen kvinnor ökar i takt med bolagens storlek. I stora bolag ingår flest kvinnor i bolagsstyrelserna, med ett genomsnitt på cirka 33 procent. I medelstora bolag är andelen kvinnor cirka 28 procent och i små bolag 23 procent. I styrelserna för tillväxtbolag och nya utvecklingsbolag är andelen kvinnor endast 13 procent.

Det är intressant att andelen kvinnor i storbolagens styrelser är högre än i de mindre bolagen, de som inte skulle vara föremål för kvotering. Det är en brist att inte fler kvinnor sitter i styrelser på mindre bolag och skaffar sig styrelseerfarenhet. Det hör också ihop med att det är färre kvinnor än män som startar företag. Socialdemokraterna har länge hindrat företag inom traditionellt kvinnodominerande yrken så som vård, skolor och omsorg, och gör det fortfarande på många platser i landet. Föräldraförsäkringen har inte heller varit kompatibel med företagande vilket har missgynnat kvinnor som ofta tar ut största delen av föräldraledigheten.

Jämställdhetsministerns hot innebär enligt DN att 200 kvinnor måste in i börsbolagens styrelser redan i år för att kvotering inte ska införas. Regnér säger att lagstiftning inte är något mål i sig utan att man gärna ser att bolagen kommer fram till 40 procent själva.

Lagstiftningen kommer inte att göra någon skillnad för kvinnor i stort. De få kvinnor som kommer att få dela på de 200 styrelseuppdragen kan det göra skillnad för. Men inte i övrigt för landets närmare fem miljoner kvinnor. Det är framförallt en symbolfråga för regeringen.

Men det som är frånstötande med regeringens förslag är att man fokuserar på kön framför kompetens. Det gör att kvinnor som väljs in i bolagsstyrelser kan misstänkliggöras för att inte ha blivit invalda på egna meriter. I Norge är straffet med för få kvinnor att bolaget upplöses. Att straffas om man inte har 40 procent kvinnor i styrelsen signalerar att kvinnor är någonting man måste ha med, i stället för att kvinnors kunskaper ses som en tillgång.

Statistik är bra för att se hur mönstren ser ut. I bolagsstyrelsestatistiken kan man se hur utvecklingen ser ut för kvinnor och om det kan finnas problem som försvårar för kvinnor att ta sig in i styrelserna. Om man väljer att se problemen bakom siffrorna finns det politik som kan förbättras. Men i stället för att fokusera på problemen väljer regeringen att inrikta sig på symptomen. Den fortsatta fokuseringen på symbolfrågor hindrar framsteg i frågor som faktiskt är viktiga.