LIBERAL DEBATT GOTLÄNNINGEN Region Gotland har beslutat att upphöra med matserveringen på Åkermanska. Även på andra håll har man dragit in på matserveringar och gemensamhetslokaler. Kortsiktigt kanske man sparar några kronor, men på sikt betyder detta ökade kostnader. Gemenskap och umgänge är bästa medicinen mot ensamhet och begynnande depression.

Tänk om, men tänk också nygammalt.

Jag växte upp i en kollektivistisk idyll – Hässelby Familjehotell. Ett boende av det slag som paret Myrdal förespråkade och med ett rikt serviceutbud. Men byggt av en privat byggherre på god kommersiell grund.

Jag saxar ur en jubileumsskrift: Matsalen – familjehotellets nerv – hölls öppen måndag-fredag klockan 16.30-19.30. Hade man inte möjlighet äta under öppettiden kunde man erhålla dagens mat om man lämnade ner en korg med matkärl och kuponger. Korgen lämnades och hämtades välfylld i ett kylrum vid uppgången till matsalen.

Ville man ha dukning och kanske en speciell meny, eventuellt med gäster, gick detta också bra, mot ett mindre tillägg. Det dukades i den ”tropiska” delen av matsalen. De drycker man ville ha fick man ta med själv.

Det fanns daghem och för skolbarn fanns ett fritidshem. Vi hade även en anställd sjuksköterska som kunde lämna första hjälpen och ge injektioner i hemmen eller i ett särskilt behandlingsrum. En hobbysektion fanns för snickeri, vävning, bridge, gymnastik (jo, vi hade egen gymnastiksal) och jazzbalett.

Som ett bevis på att familjehotellet verkligen var något extra på den tiden var att byggmästare Olle Engkvist ofta åt i matsalen. Han planerade att själv flytta in, men avled dessförinnan 1968.

Det är lätt att fastna i stuprörstänkande, ”servicehus ska byggas för äldre och lägenheter nära förskola för barnfamiljer”. Familjehotellet skulle i dag kallas för servicehus men var definitivt inte endast för årsrika. Mina syskon sprang i strumplästen till dagis. En skön dröm för småbarnsföräldrar, dagar som denna.

Kalla det för servicehus, familjehotell eller trygghetsboende. Men idén med ett boende som är mer än en samling lägenheter håller än i dag. Ett generationsboende är inte bara trevligt, det finns stora vinster att hämta också.

Mycket har hänt i familjehotellet men man äter fortfarande tillsammans, i dag kostar en vuxenportion cirka trettio kronor. Detta bör jämföras med kostnaden för kommunala matpaket. De sociala vinsterna kommer förstås alla tillgodo, men de ekonomiska vinsterna kan skattebetalarna räkna hem omgående.

Bror Lindahls (L) gamla motion om trygghetsboende avslogs med motiveringen att detta bör inarbetas i den generella bostadsförsörjningsplanen. Men sedan har inget hänt på fem år. Stuprörstänkandet leder till stängda matsalar och njugg inställning till trygghetsboende.

Segregation är inte bra någonstans, inte ens om den baseras på ålder. En uppmaning till alla progressiva hyresvärdar: Våga tänk nygammalt och pröva tanken med servicehus för generationsboende. En fungerande marknad för serviceboende skulle underlätta för många, inklusive biståndshandläggare.