LEDARE GOTLÄNNINGEN Först måste jag säga att det på ett sätt är hedrande att ledarna på Gotlands Folkblad den senaste tiden till största delen är reaktioner på mina ledare. Det är kul att vara initiativ för debatten.

När jag såg att Feministiskt Initiativ på Gotland länkat till Erik Franssons lördagsledare på Facebook och beskrivit den som ”träffsäker genusanalys”, blev jag dock mer än förvånad.

Ett feministiskt initiativ behövs verkligen i svensk politik, men frågan är om vi behöver ett feministiskt parti som sätter det feministiska på andra plats, efter vänsterideologin? Såna har vi ju redan tre stycken.

Själv har jag inga ambitioner att någonsin erkännas av de rättroende vänsterpartierna för mitt engagemang i feministiska (eller antirasistiska) frågor. Jag kommer alltid att ha fel, medan en socialdemokrat kan skriva en ledare byggd på att det kvinnliga är avvikande, kvinnor är ”milda” och behöver ”accepteras” och han kommer ändå hyllas som en träffsäker genusvetare av sina politiska medtyckare.

Jämlikhet och jämställdhet är inte samma sak.

Att ha samma rätt inför lagen är att vara jämlik. Men när man värderas och bedöms olika utifrån exempelvis kön, då är man inte jämställd.

Kvinnor är inte si utan så. Män är inte si utan så.

”Meit Fohlin (S), Elin Bååth (FI), Cecilia Nygren (MP) och Saga Carlgren (V) visade alla under mötet en mjuk och kvinnlig sida genom att visa sin uppskattning genom slängkyssar och fina uttryck från talarstolen, istället för att manligt torrt tacka föregående talare, eller dunka varandra i ryggen under en rast eller efter mötet”.

Det är precis just detta som är att inte ha genusglasögonen på. Att inte inse hur normer och förutfattade meningar är så fast rotade i oss att vi inte ens ser dem själva.

Att beskriva kvinnor som mjuka=kvinnliga brukar vara sånt som får feminister och genusvetare att gå i taket.

Men är man vänster är man per automatik rätt.

”Ett mer kvinnligt beteende måste med andra ord accepteras” konstaterar Erik Fransson och definierar kvinnlighet i enlighet med ett traditionellt könsrollstänkande vars logik säger att män som visar känslor därmed inte är manliga.

Dessutom är detta kvinnliga något avvikande som måste ”accepteras”.

Kort förklarat: så länge du förväntas vara, agera, tycka och känna vissa saker utifrån vilket kön du har, lika länge kommer vi att behöva jobba med jämställdheten.

Könsroller och andra normer är lika begränsande för alla, oavsett om vi är en hon, en han eller en hen.

Att få fler kvinnor att engagera sig i olika sammanhang handlar inte om att vi ska acceptera ”kvinnors milda sätt” att vara.

Fokus bör iställlet riktas mot att män per automatik värderas högre än kvinnor, oavsett mildhetsgrad.

Män måste sluta välja män. Män måste sluta fatta beslut i bastun.

Män måste ta mer ansvar för familjen och kvinnor släppa projektledarrollen.

Om man gillar slängpussar eller inte har inget som helst med genus eller jämställdhet att göra.