Carl flyttade hem en tid för att bli frisk

Efter att tillvaron successivt snurrat allt fortare fann sig CARL LARSSON till slut gråtandes på golvet. Världen hade rämnat, allting kommit ifatt. ”Jag gav upp och åkte till Gotland för att läka” säger han i en intervju med MAGNUS IHRESKOG.

Carl Larsson lämnade Stockholm och tog sig hem till Gotland för att läka ihop efter många år med för mycket fest och stress. Det hjälpte. Efter ensamhet, skogpromenader och prat känner han att han är på rätt väg.

Carl Larsson lämnade Stockholm och tog sig hem till Gotland för att läka ihop efter många år med för mycket fest och stress. Det hjälpte. Efter ensamhet, skogpromenader och prat känner han att han är på rätt väg.

Foto: Magnus Ihreskog

Visby/Stockholm2024-11-25 08:04

Du&Jag

Det var en barndomsdröm han med tiden arbetade sig in i. Att livnära sig bakom trumsetet som frilansande musiker. 

Hey ho, let’s go och nog gick det alltid. Fortare och fortare.

Från det första taffliga giget på Effes i Visby, det som nu är Wisby Hof, med bandet Bad Songs när han var 13 till turnéer runt om i landet med den ena namnkunniga artisten efter den andra.

Vi ska återkomma dit, men, som han säger:

– Den där rockstjärnedrömmen jag hade som liten var inte helt lätt att leva. Det var inte lika ballt som jag trodde.

undefined
Ryggen utan rygga, ändå är det som om Carl Larsson aldrig riktigt packat upp sina saker. 28 gånger han han flyttat, har han räknat ut.

Carl Larsson växte upp i Visby och hamnade snabbt i musikkretsar. På gymnasiet gick han estet-musik och fick kompisar som Helmer Norrby och Herman Gardarfve, musikervänner han än i dag har omkring sig.

Han tänker sig tillbaka till den tiden, rätt många år sedan nu, Carl har fyllt 33:

– Vi startade det ena projektet efter det andra, vi hade fyra, fem band, i stort sett samma folk i alla men ändå olika, på något sätt.

Det står ett skimmer kring den tiden, så klart. Det mesta låg ännu framför, drömmen var intakt, möjligheterna oändliga.

Club Digger, Urmas Plant, Effes, Taco Psychosis, Fenix, Puma, Munken, Double It Up, Gute, det är alla vart och ett del av hans uppväxt. Tillsammans blev det den trampolin som tog honom upp på en annan, högra musikalisk nivå.

undefined
Carl Larsson började spela trummor när han var tolv och har i tio års tid livnärt sig på musiken, som frilansande trummis och även till och från som trumlärare i Stockholm.

Han hade börjat trumma när han var tolv, på ett höloft i Akebäck där mamma bodde. Han lirade till de låtar som spelades på radio, samma komp till alla.

Sakteliga satte sig trummandet i muskelminnet, men omedelbart öppnade sig en värld där han kände sig hemma.

– Jag hade aldrig någon riktig pluggskalle, men i musiken fanns en logik jag kunde ta till mig och förstod.

När han gått ut gymnasiet – vi hoppar lite i tiden här – fick han en mentor i Robin Waernquist, trummis även han och några år äldre.

Robins råd inför en framtida frilansande verksamhet var lika enkla som goda: Öva som fan, var förberedd och kom i tid.

– Han var min idol så det var så klart stort när jag sedan började få vicka för honom i Mojjes band.

undefined
Mojje bodde en tid på Gotland, så kom det sig att Carl Larsson började spela trummor och turnera med honom.

Carl lämnade Gotland för Stockholm 2012 och gjorde sitt första frilansgig året därpå tillsammans med artisten Mojje, då boende på Gotland.

Du vet, han med ”Popcornfrisyr” och ”Var ligger landet där man böjer bananerna”.

Det blev turnéer med honom såväl 2013 som 2014 och 2015.

Plötsligt var Carl i branschen och en helt ny värld öppnade sig. Så säger han flera gånger under intervjun: ”Det var en ny värld som öppnade sig”. En värld av artister, gig och turnéer, på senare tid har han arbetat en hel del med Mariette och Robin Bengtsson, Miriam Bryant och Daniela Rathana är andra artister han kompat den gångna sommaren.

När du säger så, "en ny värld", vad menar du då?

– Det var som att gå där i estet-korridoren igen. Jag gillade gymnasiet, alla kände alla, alla ville samma sak. Likadant upplevde jag att det var i musikbranschen, jag kände mig omedelbart hemma.

Men, säger han:

– Det var också det livet som kom att bränna ut mig till slut.

undefined
Livet går långsammare på Gotland än i Stockholm, för närvarande befinner sig Carl Larsson i tempot någonstans mitt emellan.

Det finns två parallella spår som kommit att bära rakt in i väggen för Carl. Så säger han det.

Dels musiken, turnerandet med allt vad det innebär av långa resor i buss, att ständigt omges av folk och de sena kvällarna som inte sällan var alldeles för sena och blöta.

Dels en ständig flyttkarusell där han aldrig riktigt haft möjlighet att rota sig.

– Jag har räknat ut att sedan mina föräldrar separerade när jag var fem har jag flyttat 28 gånger, inte minst har jag flyttat omkring i Stockholm där det är praktiskt taget omöjligt att få tag i en lägenhet.

Och det, säger han, har gjort att han aldrig riktigt tillskansat sig en trygg och lugn punkt.

I dag bor han i en lägenhet i Sundbyberg, men…

– …lägenheten där eller ett hotellrum i Sundsvall, det blev mer och mer samma sak. Jag kände mig aldrig riktigt bekväm hemma och hamnade oftast på krogen. Jag har liksom inte packat ur den där ryggan jag bar mellan morsan och farsan när jag var liten.

undefined
Mariette är en av många artister Carl Larssons spelat mycket tillsammans med.

Sedan en dryg månad befinner Carl sig på Gotland, hos pappa Tobbe och hans fru Mia i Visby där han madrasserat sitt gamla pojkrum för att hans trumspel inte ska ta över hela grannskapet.

Där sitter han och håller takten, sjukskriven men omfamnande musiken. Den han brinner, och alltid brunnit, så hett för.

Han vill att det ska vara så, bli så. Att allting runt om skalas bort så bara kärnan blir kvar.

– Det är en del av det här, jag måste ta tag i saker, förstå att jag börjar bli äldre, leva sundare, säger han.

undefined
Melanie Wehbe är en artist Carl Larsson spelat mycket med och som hans kompis Herman Gardarfve skrivit en del musik tillsammans med. Jodå, det är Carl som står för kramen.

Det var ingen enskild händelse som fick honom att gå i däck. Snarare en karusell av allting som successivt snurrade allt fortare.

Han, som alltid varit en glad person, kom på sig med att allt mera sällan skratta, han började hålla sig för sig själv, ringde sällan hem.

– Jag var så upptagen av att må dåligt men ändå inte riktigt förstå hur dåligt jag egentligen mådde, säger han.

Hans flickvän har försökt prata, få honom att lyssna, men han har mest vänt ryggen till och flytt. Till krogen. För att slippa möta hennes frågor. Och framför allt: Slippa möta sig själv.

Slutligen insåg han att någonting måste göras. Som att han såg sig själv utifrån.

– Jag har festat för mycket och för hårt, inte släppt in folk, vältrat mig i min egen depression…och det är inget bra sätt att leva.

Och det var då allting till slut brast. Allting kom ifatt. Det var inte kul att vara hemma, inte att vara på krogen, inte att fly…då var det dags att ta tig i det, fejsa sig själv.

– Så jag ringde morsan och sa att jag kommer hem. Det här går inte, jag måste komma hem.

undefined
Eric Palmqwist gör inte bara musik, kreativiteten innefattar sedan några år även måleri.

Musikhistorien är full av folk som gått i däck, och här gör vi en liten gir bort från Carls historia. 

Två gotlänningar som tidigare berättat om sin problematik är Eric Palmqwist och Anders Osborne.

– Alla festade, det var inget konstigt. Och gjorde någon bort sig blev det en skön story att garva åt; ”jaha, och vart tog du vägen i går?”, har Eric Palmqwist berättat om tiden som ung i Stockholm.

Till slut gick det mesta över styr, innan han tog tag i sitt liv och nu varit nykter i flera år.

– Tyckte folk jag var jobbig sket jag i dem och började umgås med andra. Jag har blåst många band på mitt supande.

Nu är han mera kreativ än någonsin och har nyligen givit ut sitt fjärde soloalbum på svenska, ”Människornas planet”.

undefined
Anders Osborne är sedan många år hyllad artist i USA, uppvuxen på Gotland där han bland annat spelade trummor i Barfota Band.

Anders Osborne växte upp på Gotland och är sedan snart 40 år en skinande stjärna på amerikansk mark, bosatt i New Orleans. Senaste albumet kom i år, "Picasso's Villa".

Ett tungt alkohol- och drogmissbruk under många år tog honom till botten och var nära att rasera såväl karriär som relationen till sina närmaste.

Med kampvilja tog han sig tillbaka till scenerna och grundade efter ett par år som nykter nätverket ”Send me a friend”, för att stötta kollegor med samma problematik.

Nätverket sänder helt enkelt en nykter vän till de som ber om det. Denne gör inget, sitter bara intill scenen som stöd. När ”kontoret” ligger i en bar kan det ju vara lätt att återfalla.

undefined
Clara Klingenström har flyttat hem till Gotland, stockholmslivet står henne upp i halsen och hemma på ön har hon fått tid att läka.

I förra veckans Du&jag berättade Clara Klingenström om hur hon kraschade efter sin medverkan i Melodifestivalen i februari. Låten "Aldrig mer" slogs ut och hon kopplade sitt egenvärde till det resultatet.

För att hela sig själv lämnade hon, precis som Carl Larsson, Stockholm för att landa i lugnet på Gotland. Något som gjort henne gott.

Kanske är hon klar med Stockholm nu, funderar hon. På hemön slipper hon stressen och pressen och har, som hon säger, vanliga vänliga människor omkring sig.

undefined
Carl Larsson tror på framtiden. Att skala av det som inte är viktigt och istället sätta själva musiken först.

Tillbaka till Gotland i den här artikeln. Här är han nu, med tystnaden omkring sig. Carl som i så många år levt i den snabba filen har börjat sakta ner, låta tiden gå.

Han tvingar sig att vara ensam i sina tankar, håller sig spik nykter, går sina promenader eller tar bilen till platser runt om på ön som betytt mycket för honom. Han märker att det läker:

– Det är som att det finns en bit av mig vid varje plats jag kommer till.

Men, säger han. Att ta steget var inte enkelt. Snarare ”jävligt läskigt” att blotta sig, prata, öppna sitt inre. Han ville ju vara stark inför föräldrarna.

– Folk har liksom haft en bild av mig som easy going, en glad person, det tror jag i alla fall. Och när den fallerar…det fanns ett så stort självhat, jag gillade inte alls den jag blivit.

Men att visa sig svag är det starkaste man kan göra, tänker jag.

– Ja, och jag har märkt det nu. Det är helt okej att vara ledsen och att visa det, inget blir bättre av att man går och håller en fasad. Och fan vad det har hjälpt att prata, att få allting ur mig, jag känner mig mycket lättare nu än för ett par månader sedan, även om jag har lång väg kvar.

undefined
DU&JAG, Carl Larsson.

Dessutom har kärleken strömmat in, från de som är närmaste men även från ytligt bekanta.

För så var det. Carl skrev om sin belägenhet på Facebook, att han valt Gotland som en plats för att hela sig, och röda hjärtan blödde i kommentarsfälten.

Och inte bara där, han har fått mängder av personliga meddelanden, styrkekramar och peppande kommentarer.

– Det var jag inte riktigt beredd på, men det är fint att märka att folk bryr sig. Jag måste säga att det gjort mig rörd, på riktigt.

undefined
Att vara på turné innebär ett ständigt kånkande, bärande, rullande och resande. Här Carl Larsson tillsammans med artisten Melaine Wehbe.

Han är mitt i läkeprocessen nu. Hur länge han stannar på Gotland vet han inte, till årsskiftet tänker han sig i första hand men det blir som det blir. En gång fram i tiden kanske han rent av flyttar tillbaka, men det är inte aktuellt just nu.

Den inre stress han bär och burit har börjat avta. Det gotländska är inte lika långsamt som han tyckte den allra första tiden.

– Jag är i något slags tempolimbo, skrattar han. För snabbt i Stockholm, för långsamt här. Men det är det här jag behöver nu. Gå mina promenader, åka ut med bilen.

Hur han tänker sig framtiden är oklart. Branschen är ju som den är: Repetitioner, resor, sena kvällar, frestande rus.

Den sociala pressen inte att förglömma, den att som frilans hoppa in i sammanhang han inte känner. 95 procent av tiden går åt till att vara social medan den där timmen på scen är försvinnande kort.

…men trots allt är det där han vill fortsätta verka. Ptsss, ptsss, ptsss, ptsss, racketikang-bang är soundtracket av hans liv.

– Just nu analyserar jag mig själv, jag känner inte igen mig i allt men börjar trots allt få korn på vem jag är. Om jag ska göra det jag gör måste jag börja göra det som en vuxen, inte falla för alla frestelser.

Skala av och bara leva i och för musiken, menar du?

– Ja, precis så. Det som var min omedelbara kärlek från början kommer att fortsätta vara det, det vet jag.

Fakta/Carl

Namn: Carl Larsson.

Ålder: 33.

Bor: Sundbyberg, uppvuxen i Visby.

Yrke: Musiker.

Familj: Pappa, bonusmor, mamma, bonusfar, hund och katt.

En bra bok: High Fidelity – Nick Hornby.

En bra skiva: For Everyman – Jackson Browne.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!