Anna Lindqvist och Mikael Furberg är båda från Skellefteå.
Redan när reseplanerna spikades skämtade släkten om att de inte skulle råka bli gravida. Det var väl den första detaljen, av många, som inte gick helt som planerat.
– Min pappas sambo bokade Gotland för mer än ett år sedan, han ville fira sina 60 år och bjöd med oss i familjen, berättar Anna Lindqvist.
En tid senare fick hon och sambon Mikael Furberg, båda från Skellefteå, veta att de väntade barn. Men beräknat förlossningsdatum var först sex veckor efter den där släktresan.
– Jag sa ändå att vi får se hur pigg jag är, vi skulle ju bila från Skellefteå till Nynäshamn och det lät inte så kul som höggravid. Men det kändes okej, så vi for. De andra skämtade om att jag skulle lyckas föda en gotlänning, men det var ju egentligen lång tid kvar, berättar Anna Lindqvist.
De kanske behöver vara lite mer försiktiga med vad de skämtar om, i den där släkten.
Firanderesan gick först enligt plan; sällskapet hade en trivsam vecka i det hyrda innerstadshuset. Anna och Mikael hann med att förlova sig – en höjdpunkt som kom att bli något av en parentes, med facit i hand.
Natten innan hemresan vaknade den blivande modern av att något tryckte på.
– Jag försökte hålla emot, men när jag reste på mig så forsade vattnet ut.
En liten chock naturligtvis, då detta var flera veckor tidigt, men Anna Lindqvist försökte behålla lugnet. Det var bara att bege sig mot Visby lasarett.
– I den veckan är det ändå stor chans att barnet klarar sig. Och när vi satte oss i bilen så kände jag att barnet rörde på sig, vilket var skönt.
På sjukhuset funderade personalen först på att flyga hem familjen till Västerbotten.
– Men efter en undersökning sa de att nej, du kommer att få föda här vid oss.
En inte helt odramatisk förlossning följde, som slutade med kejsarsnitt. Den nyfödde sonen var inte heller stark nog att äta själv, till en början.
Men trots allt detta beskriver den nyblivna modern ingen större oro.
– Han var ändå fullt frisk, det var bara att han behövde sondmatas. Jag kände mig också så himla trygg – och då har jag ändå alltid varit rädd för sjukhusmiljöer. Men personalen i Visby var fantastisk! Jag ville egentligen inte lämna förlossningen, det var så bra där.
Det råkade bli en sork av lille Leon. Därför fick han också några Gotlandspresenter efter förlossningen.
Resten av släkten åkte hem enligt plan och efter några dagar var det dags även för Anna, Mikael och sonen. Med tanke på omständigheterna togs beslut om ambulansflyg.
– Sonen skulle åka ambulans till flygplatsen, liggande i en stor kuvös, medan vi andra åkte taxi. Vi kom först och väntade på transporten; där och då bröt jag faktiskt ihop litegrann. Men det fanns personal från Umeå som hade flugit dit och de var också väldigt omhändertagande.
Som nyopererad fick Anna Lindqvist ligga på bår inne i flygplanet – och äntligen kunde hon passa på att sova lite ordentligt.
Efter hemresan följde en vecka på Skellefteå lasarett, med fokus på att få igång ätandet ordentligt.
Parets egna bilder inifrån ambulansflyget. Pappa Mikael Furberg ger tummen upp.
Efter några dagar på Visby lasarett fick familjen ambulansflyga hem till Västerbotten.
Numera är familjen hemma hos sig, sonen har fått namnet Leon och hela familjen mår bra.
– Det kunde inte ha blivit bättre egentligen, med tanke på att han föddes för tidigt, summerar mamma Anna.
Tror du Leon kommer ha en särskild relation till Gotland?
– Ja, han kommer ju få höra om det här många gånger och han ska absolut få åka dit också!
Det kan bli förr, snarare än senare, med tanke på det senaste snacket i den där skämtsamma släkten:
– Nu säger alla att vi såklart borde gifta oss där också...
Anna Lindqvist och Mikael Furberg födde sitt första barn, sonen Leon, under sin Gotlandsresa.
Leon kommer nog alltid ha en speciell relation till Gotland, tror Anna Lindqvist.