Vid ett bord har deltagarna i dagens manifestation mot Nordkalks planerade brott i Bunge dukat fram vattenflaskor och glas för att allmänheten ska ha möjlighet att dricka gotländskt vatten. Budskapet är ”Passa på och drick – snart kan det vara försent!”
Det är ingen specifik organisation som står bakom manifestationen, där deltagarna även samlar in namnunderskrifter mot brottet. Sofie Jonasson är en av dem som försöker fånga förbipasserandes intresse. Hon talar passionerat om hur viktigt vattnet är för livet på norr och hur vackert Ojnareskogen är. Själv är hon inflyttad Visbybo och säger att hon inte var särskilt insatt eller engagerad i frågan förrän hon bestämde sig för att titta på ett inslag från SVT:s Kalla fakta där ämnet togs upp.
– När jag såg programmet så jag blev alldeles kall, alldeles skräckslagen för hur det kan gå till, säger hon.
Hon fortsätter:
– Jag har flyttat till Gotland och har inga släktband eller så, men det här… jag måste ställa mig upp och säga att den här ön, den är viktig!
Hon är själv förvånad över sitt engagemang.
– Men när jag var uppe i Ojnareskogen och såg den här gamla, gamla skogen, våtmarkerna och Bäste träsk, detta fantastiska ställe, då kände jag mig faktiskt för första gången som en gotlänning! Man måste inte vara biolog för att förstå att grundvattnet kan vi inte fibbla bort. Det kan vi inte ge bort till ett multinationellt bolag.
Ett argument som ofta kommer på tal när frågan diskuteras är de arbetstillfällen som hotas om brottet stoppas.
– Jag förstår inte hur man kan prata om sextio jobb för Nordkalk, det finns ju andra sextio jobb som försvinner ifall grundvattnet försvinner, säger Sofie Jonasson.
Nils-Erik Norrby är ekologistuderande vid Högskolan på Gotland och ytterligare en deltagare vid dagens manifestation som vill ta chansen att sprida information.
– Fortfarande verkar det vara en relativt okänd fråga, även på Gotland. Det är många som besökt lägret i Bunge, men alla har ju inte den möjligheten. Hälften av människorna på Gotland bor ju i Visby så det är viktigt att vara här också.
Nils-Erik Norrby påpekar att det inte bara handlar om att säga nej till brytningen, utan att vara så opartisk som möjligt och ge människor information för att kunna bilda sin egen uppfattning.
Han har själv arbetat inom industrin och förstår hur det känns för personalen på Nordkalk som är oroliga för sina arbeten. Nils-Erik Norrby tycker att det är viktigt att inte utmåla Nordkalk och dess personal som onda.
Samtidigt tycker han, och det är ett av målen för dagens manifestation, att det är viktigt att tala om vikten av rent grundvatten för alla de andra arbetstillfällen som finns på Gotland, för jordbruket, slakteriet, mejeriet och så vidare. Han är kritisk till att man ofta talar om kalkindustrin som gotlands största och viktigaste industri, men hur kan man säga så när vi har över 1 000 lantbruksföretag, resonerar han.
– Det är viktigt att fundera över, om det inte blir något brott i Ojnareskogen, vart kommer man att bryta kalk då? Behovet av kalkstenen finns, den ingår i sextusen olika produkter som vi använder i vårt dagliga liv; papper, färg, djurfoder, matvaror och vid framställningen av metallföremål som alla använder. Kalken kommer att brytas någon annanstans om det inte blir i Ojnareskogen. Det kanske blir utomlands, i ett land där man inte har någon miljölagstiftning över huvudtaget.
Nils-Erik Norrby tycker att frågan borde dras längre. Dels bör man försöka minska behovet av kalk i exempelvis stålindustrin, dels hitta andra sätt att utvinna kalk som inte får så stora konsekvenser för miljön.
– Kan vi hämta kalk någon annanstans än i stora gropar i marken? Kalcium är det tredje vanligaste ämnet i havsvatten efter natrium och magnesium, alltså salt. Koksalt och magnesium utvinns redan i storskaliga anläggningar, frågan är om inte kalcium borde följa?
Kommer man verkligen att kunna stoppa brottet? Det som överklagas nu är ju inte själva tillståndet till brottet utan villkoren som Nordkalk måste förhålla sig till?
– Om HD tar upp det här till prövning och säger nej till villkoren så räcker det som ett nej till brytning, säger Nils-Erik Norrby och fortsätter.
– Om HD tar upp det här till prövning så finns det ju därefter en möjlighet att överklaga till Europadomstolen. Den möjligheten kommer nog att utnyttjas av vilken part som än förlorar i HD.