Morgonljuset flödar in över ruiner och innerstadstak. I Botan träffas vännerna Lasse Pettersson och Tommy Söderlund som många gånger förut. I 20 års tid hade Lasse ansvaret som trädgårdsmästare för DBW:s botaniska trädgård, där Tommy bodde granne strax bakom den taggiga apskräcken som nu vuxit sig hög och vildsint.
– Vi träffades ofta i trädgården och ibland bara uppstod samtalen. Tommy kunde få mig att sätta mig ner en stund, säger Lasse Pettersson och berättar hur det var självklart att tacka ja när han fick frågan om att skriva texter till den nya bok som släpps i dag.
"Botan – Allas gröna rum" är en hyllning till den unika trädgården som anlades redan 1855 och som har kommit att bli en viktig plats för så många. Numera passerar 300 000 besökare årligen trädgården. Där uppstår möten som blivit viktiga, för både Tommy och Lasse. Under många år var Göran Hellström volontär för DBW och det är också han som tillsammans med Tommy Söderlund tagit initiativ till boken. Göran var projektledare och i januari skrev han förordet, innan han gick bort alldeles för tidigt innan våren hann slå ut och boken komma ut.
– Jag fick Görans förtroende att göra som jag ville med bilderna, berättar Tommy Söderlund och lyfter samarbetet inte bara med Göran utan också med bokens formgivare Christer Jonson.
Boken fylls av bilder, tagna under 30 års tid.
– Jag har ett långsamt sätt att jobba och vill uppleva det som sker, säger Tommy Söderlund och förklarar hur han vill invänta magin när bilden uppstår.
Och det gör den verkligen. Boken fylls av levande bilder med människor i rörelse eller vila i trädgårdens gröna rum, istället för att bara vara en dokumentation av dess växter.
– Det var helt klart min ambition och nästan ett villkor för att jag skulle göra boken. Jag vill närma mig platser där människor är och jag vill ha med dem i boken, säger Tommy Söderlund.
Han förklarar sin kärlek till det lågmälda, till de sparsmakade färgerna som exempelvis i det åldrande Stenkyrketrädet som 200 år gammalt förbereder sig för att dö.
– Det lägger sig ner så mjukt på barkmull som personalen bäddat med, man kan känna igen sig och jag skulle också vilja bli emottagen så när jag blir gammal, säger han.
För en granne redo med kameran är Botan inbjudande.
– Det är en plats som är så tillgänglig, generös, fylld av ödmjukhet men helt utan krav. Under trädkronorna kan man se in i framtiden och man blir en del av en helhet, säger Tommy Söderlund.
Lasse Pettersson är nu pensionär och berättar i personliga texter om Kungliga musikhögskolan, hur han sadlade om och via Skogskyrkogården bytte karriär och lämnade Stockholm – för att bli parkarbetare i Visby innerstad. 1997 tog han över ansvaret för Botan, tillsammans med de kollegor som under åren har jobbat med honom.
– Det var lite pirrigt och en utmaning i början, men jag förstod att där kunde jag utveckla och få mina hantverkskunskaper prövade, säger han och berättar hur oerhört mycket de 20 åren kom att betyda för honom själv, men också för trädgårdens utveckling.
Från mängder av ettåriga sommarblommor under ovanliga trädslags väldiga kronor gjorde man för 20 år sedan ett vägval och satsade på perenner, fasta inslag, och en långsiktighet i odlandet.
– För att kunna höja statusen och få trädgårdens potential att lysa mer, säger Lasse Pettersson och berättar att han fortfarande finns med och sköter den lilla plantskola där överskottet av mer eller mindre udda arter från trädgården förökas upp.
Att få bidra med texterna till boken, menar Lasse Pettersson, känns skönt och det är ett sätt att lämna den bakom sig – för att istället ägna mer tid åt sin egen trädgård tillsammans med sin fru.
– Botan har varit en stor del av mitt liv och uppfyllt mig, periodvis kanske för mycket. Jag har inte kunnat släppa trädgården på kvällarna när jag åkt därifrån, erkänner han och berättar hur han fullständigt uppslukats när exempelvis rosariet och örtagården skulle färdigställas.
Det eventuella ekonomiska överskottet från boken kommer att gå till skötseln av trädgården, som levt under hot om stängning och införandet av entréavgift.
– Det skulle få oöverskådliga konsekvenser. Boken är en hyllning till trädgården och jag vill att man ska se den som en plats för alla att med tillit vara rädda om och fortsätta vårda, säger Tommy Söderlund och lyfter vikten av trädgårdens folkbildande roll.