Valdor Malmborg visar upp den första medalj han tagit sedan han fick en hjärtinfarkt år 2016.
Valdor Malmborg började inte träna förrän han var 58 år gammal, men sedan dess har han inte slutat. Det var dottern som tyckte att hennes pappa såg för mycket på tv och gav honom ett prova-på-kort på gym. Där var det en kompis som introducerade honom för skivstången och bänkpress.
– Jag hade lyckligen släppt skivstången efter nian då jag kunde lyfta 35 kilo. Jag började på samma vikt men gjorde ganska snabbt framsteg, säger Valdor Malmborg.
Han började jaga nya mål: sin ålder, sin vikt och sedan ”den klassiska hundringen”.
– Det tog ett och ett halvt år, så var jag upp i den. Sedan har jag hållit mig där.
Riktigt så mycket behövde han inte lyfta för att kunna ta medalj vid veteran-SM den 18 mars. De 97,5 kilo han pressade upp räckte till en bronsmedalj, den första han tagit efter hjärtinfarkten han drabbades av år 2016 (tidigare har han brons från 2014, silver från 2015 och brons 2016).
– Det var guld för mig, det kan jag säga. Sju år sedan man fick en medalj, det var riktigt bra, säger Valdor Malmborg.
Det var på gymmet Valdor Malmberg hade varit när han hade de första känningarna av hjärtat.
– När jag cyklade hem så brände det till som fasiken i bröstet, och jag tänkte: vad var det där, säger Valdor Malmborg.
Men han hade varit på paintballtävling med jobbarkompisarna dagen innan och blivit träffad i bröstet flera gånger och trodde att smärtan berodde på det. Han bestämde sig ändå för att kolla upp det och gick för att ta bussen till akuten på lasarettet.
– Men jag höll på att aldrig nå bussen. Det brände till tätare och tätare, så jag fick stanna upp tre gånger på vägen. Men jag trodde ändå att det var paintball, att jag brutit ett nyckelben eller något, berättar Valdor Malmborg.
På bussen lugnade smärtorna ner sig men han började förstå att det kanske var något annat än träffarna från paintballkulorna som gjorde ont. Väl på akuten togs ett blodprov som visade på hjärtinfarkt och Valdor blev inlagd och fick blodförtunnande läkemedel. Rädd hann han aldrig bli.
– Jag blev omhändertagen direkt. Jag kom i precis rätt tid och de hann häva effekten, säger han.
Valdor Malmborg började träna när han var 58 år. Nu är han 69 och har börjat fundera på hur mycket han ska lyfta när han är 80 och 90. Att sluta träna finns inte på kartan.
Dagen efter blev det helikopter till Karolinska där läkarna skickade in en kamera i hjärtat. Bilderna visade att det ena kranskärlet var halvöppet, det andra fem procent öppet och det tredje bara ett par procent öppet. Valdor Malmborg hade ingen aning om att kärlen var så igentäppta, det enda han hade märkt var att han kanske var lite flåsig när han ansträngde sig. Läkarna berättade att en så kallad ballongsprängning inte skulle hjälpa, här krävdes mer och efter tre dagar på sjukhuset i Solna låg Valdor på operationsbordet för att göra en bypassoperation.
– Det var lite så där. Man var inte kaxig, skrattar Valdor Malmborg.
Vägen tillbaka till nuvarande styrka tog sin tid. Efter operationen fick han bara lyfta en kaffekopp men via rehab med simning och styrketräning på lasarettet i Visby kunde han till slut återuppta styrkelyftandet på bänken.
– Det var gött, säger Valdor Malmborg med sin värmländska dialekt från barndomens Nykroppa.
På årsdagen av operationen, den 2 september 2017, kunde han lyfta 100 kilo och det har han gjort varje årsdag sedan dess.
– Efter hjärtoperationen fick jag höra från läkarna att jag hade bättre marginaler än medelsvensson som råkar ut för en likadan hjärtinfarkt, tack vare träningen. Det är ju som en livförsäkring, säger Valdor Malmborg som vill uppmana alla som inte redan gör det att börja träna.
– Allting mer än ingenting är bra och gör någon rolig träning. Att träna ger så fruktansvärt mycket. Då håller man alla möjliga sjukdomar på håll.
Valdor Malmborg visar upp sina icke föraktliga biceps. De har han byggt upp genom att träna bänkpress.
Själv tänker Valdor Malmborg fortsätta med bänkpress så länge han kan. Han har redan börjat fundera över hur mycket han ska orka lyfta när han är 80 och 90 år gammal. Numera har han också börjat cykla någon mil ett par gånger i veckan men det är på bänken där under stången han trivs bäst. Några andra övningar än bänkpress gör han inte, inte ens som uppvärmning.
– Jag värmer upp med bänkpress. Jag har försökt få med andra grejer men jag kommer hela tiden tillbaka till det här. Det är min grej, det har blivit min följeslagare, säger Valdor Malmborg.
Med bronsmedaljen i SM ligger Valdor högst på rankinglistan i sin åldersgrupp (”Jag vill inte att det här ska ses som skryt”) och har kvalificerat sig till EM i Frankrike.
– Blir jag uttagen, då åker jag!