Tröttnade på byteskarusellen

Emma Kloth och Johan Eriksson var två av dem som hösten 2009 ockuperade Göransgården.

108 dagar. "Det hade kunnat bli fantastiska studentlägenheter", säger Emma Kloth om Göransgården som hon var med om att ockupera hösten 2009.Foto: Rolf Jönsson

108 dagar. "Det hade kunnat bli fantastiska studentlägenheter", säger Emma Kloth om Göransgården som hon var med om att ockupera hösten 2009.Foto: Rolf Jönsson

Foto: Rolf Jönsson

Visby2011-08-19 04:00

 Organisationen Gotlands svarta får ville med ockupationen sätta fokus på bostadssituationen på ön - vilket gav genklang i den lokala valdebatten.

Hösten 2009 var Emma Kloth, då 16 år, en av ockupanterna av Göransgården (nuvarande Hotell Strandgärdet i norra Visby). Hon hängde med "av en slump" som hon själv säger, flyttade in och kom att stanna i 108 dagar.

- Jag kom dit, hittade en gemenskap där och blev kvar. Det var en social träffpunkt som inte var toppstyrd, där man kunde vara och göra saker på sina egna premisser.

Anledningen till ockupationen var bostadsbristen i Visby och avsaknaden av en social träffpunkt för unga.

- Det finns bara bostäder för dem som har råd att betala. Andra får hyra privat och då åker man ut på sommaren om man inte kan betala en månadshyra i veckan. Det var bland annat det vi ville protestera mot.

Göransgården passade bra för ändamålet eftersom det länge stått tomt.

- Göransgården har 70-80 rum och åtta gemensamma kök. Det hade kunnat bli fantastiska studentlägenheter, eller boende för storfamiljer och ensamstående äldre. Men det tilläts stå tomt i sex år, medan folk får sova på soffor för att de inte hittar någonstans att bo, säger Emma.


Öppet på sommaren
Efter ockupationen har det gamla äldreboendet renoverats upp och drivs nu som hotell på sommaren. Resten av året står det tomt.

- Jag tycker det känns tomt och tråkigt när jag går förbi Göransgården, både för att det är ett hus i gott skick som står tomt och för att gemenskapen vi hade där inte finns längre. Det är tråkigt att man i dagens samhälle hela tiden tänker på vinst före folks välmående.

Talesmannen för Gotlands svarta får, Johan Eriksson, har också han nyligen flyttat till fastlandet. Innan dess bodde på Gotland i tio år utan att få egen bostad.

- Jag har tröttnat på privata hyresvärdar som tror att det är vilda västern. Under de tio åren jag bodde på Gotland bytte jag lägenhet minst två gånger per år, säger Johan.

I kölvattnet av ockupationen leddes den lokala valdebatten in på bostadsmarknaden, och Gotlandshem bestämde sig för att starta en ungdomskö för personer mellan 18 och 25.

- Det var tack vare den kritik vi riktade mot kommunen, säger Johan.


Bor kvar hemma längre
Svårigheten för unga gotlänningar att få egen bostad kan avläsas i statistik från länsstyrelsen, som visar att unga bor kvar hos sina föräldrar längre än genomsnittet i riket. En bild Johan känner igen.

- För en som kommer utifrån och flyttar till Gotland är det ganska märkligt att folk bor hemma tills de är 28. Men det har blivit så pass vanligt att det är normaliserat, säger Johan.

Sommaruthyrningen ser han som det största problemet.

- De flesta privata uthyrare hyr ut sina lägenheter på vinterhalvåret och sedan får man flytta ut på sommaren, när de ska hyra ut mycket dyrare till exempelvis företag som har råd att betala. En del bor hos föräldrar, en del hos kompisar. Jag vet några stycken som har bott i tält eller i sin bil en hel sommar. Man får lösa det bäst man kan.

Vad betyder detta för Gotlands möjlighet att hålla kvar unga personer?

- Det är ju ingen situation man vill stanna kvar i, det möjliggör ju ingen familjebildning direkt. Om man vill ha befolkningstillväxt på Gotland måste man stimulera bostadsmarknaden.

Bland Gotlands 21-åringar bor 58 procent av tjejerna och 72 procent av killarna kvar hos sina föräldrar. För riket som helhet är motsvarande siffror 44 procent för flickor och 45 procent för pojkar.

(Källa: Statistik om kvinnor och män på Gotland 2009/2010. Länsstyrelsen i Gotlands län)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om