Studenten är så många känslor, både glädje, vemod och en del sorg. En sista ritual innan vuxenlivet väntar. Karin Lekander har under året arbetat nära Ebba Larsson som är ordförande i studentkommittén.
På torsdagen smäller det. 2025 års studenter springer ut på Wisby Strands balkong efter tre års studier på Wisbygymnasiet.
Det ska så klart firas och firas kommer det att göra.
Fest och glam, men det finns också något annat att hålla närmast hjärtat:
– Man ska som student vara stolt över att man lärt sig saker, att skolan givit kunskap och en grund att stå på. Det tycker jag är viktigare än att fastna i festen, säger Karin Lekander.
...och hur hennes egen student var ska vi återkomma till i den här artikeln.
De senaste sju, eller är det åtta, åren har hon fungerat som studentgeneral för Wisbygymnasiet, där hon är verksam som biträdande rektor.
Eller rättare sagt men inte lika kul: Studentsamordnare. Det är titeln hon själv väljer.
Att arrangera en student kräver ett massivt arbete, vilket görs tillsammans med den studentkommitté som formas i sluttampen av tvåan. I år heter ordföranden Ebba Larsson.
– Vi har ett årshjul som vi följer. Vi träffar polisen, regionens trafikingenjörer, Visby centrum och Aigen drivers club, en mc-klubb som hjälper oss mycket. Sedan söks olika tillstånd och aktiviteter planeras.
Under mösspåtagningen var det fullt blås i Almedalen
Studentkommittén står för arrangemanget av mösspåtagningen, balen och traktorkortegen, allt med hjälp och coachning av Karin Lekander och rutiner från tidigare år.
Karin står i sin tur bakom själva avslutningen, den med utspringet på balkongen.
Hur blir en studentdag som bäst, Karin?
– Jag skulle säga att den börjar redan dagen före, på skolan. Då kan de i lugn och ro säga adjö till sina lärare, de får sina betyg och vi i personalen sjunger studentsången för dem.
Nästa dag ordnas en lunch på Wisby Strand, då ses till att studenterna är glada, pigga och fräscha.
Studenterna lever på hoppet. I tolv år har de kämpat för studentdagen, efter den skickas de ut i verkligheten utanför skolans värld.
För det är ju en stor dag, studenten. Vad är det för dag egentligen, som du ser det?
– Jag tror vi människor behöver ritualer i livet. Det här är den sista inför vuxenlivet, från och med nu står ungdomarna på egna ben. Därför är det viktigt att det blir så bra det kan.
Det är, ska vara, en dag av glädje men även ett stråk av vemod infinner sig. Nu väntar resten av livet.
– De är 18 och ska fräsa på så det heter duga, som hon säger det, Karin.
Studenternas utspring vid Wisby strand, bilden från ett tidigare år.
Men ibland måste de bromsas, ibland är studentvisionerna för vida och PA-anläggningen på flaket på tok för stor. Hon pushar, puffar och leder in på rätt spår, finns i bakgrunden att luta sig mot.
Framförallt står säkerheten i fokus, något som styrdes upp rejält efter dödsolyckan vid studenten 2016, vad gäller kortege och flakåkande.
Ibland blir det för blött trots att det hamras som ett mantra hela året. Till elever, till föräldrar. Drick inte. Och till föräldrarna: Kalla det inte champagnefrukost, frukost räcker.
– …och hänger man alkohol runt halsen på sin ungdom är det faktiskt fråga om langning.
Ebba Larsson Karin Lekander studenten Wisbygymnasiet 2025
Men med allt detta sagt gläds hon åt glädjen och energin, likadant varje år. Förväntan, en katapult ut i livet.
Hennes egen katapult skickade henne fjärran i väg, till New Hampshire i USA. Hon gick tvååriga barn- och ungdomsprogrammet, vilket hade avslutning vid jul, det var 1988.
Men då var hon redan på andra sidan Atlanten.
– Jag har inte ens någon mössa, men jag har ett foto på mina klasskamrater. Alltid något, som hon säger.