"Klassens cheerleader" Emma Sandgren och "klassens solstråle" Maria Rehnberg.
Morgonsolen lyser över Almedalen, fiskmåsarna skriksjunger och skratten ekar bland studenter i vita klänningar och mörka kostymer. Det ligger en pirrig känsla i luften när klassfotograferingen sätter igång vid sjusnåret på studentmorgonen.
– Jag har vaknat typ femton gånger inatt, säger Maria Rehnberg.
För Emma Sandgren började studentdagen redan klockan 04.30 då hon gick upp för att sminka sig, fixa håret och packa ombyten. Tre par skor har hon med sig.
– Jag gick och la mig i tid men jag kunde verkligen inte somna. Jag var trött men mitt hjärta gick i 180, det enda man kunde tänka på var att imorgon gäller det, säger hon.
Klassfotografering i Almedalen.
Tyra De Flon med klasskompisarna under fotograferingen.
Tyra De Flon tar sitt klassiska studentporträtt.
Emma Sandgren och Tove Söderqvist.
Mobiltelefonerna är med hela dagen och inlägg på sociala medier läggs ut.
Offilia Norrby och Ella Laurent.
Klass NA22B som tar studenten 2025.
Nu när de tar sitt sista klassfoto känner de både glädje och nostalgi och en insikt om att de tagit skolan lite för given.
– Man har träffat sina kompisar varenda dag och vetat vad man ska göra, och sen helt plötsligt försvinner allt det från en dag till en annan, säger Emma Sandgren och fortsätter:
– Det känns lite sorgligt, att man inte tagit vara på tiden. Det är inte förrän nu på senare tid vi börjat träffas som klass mer och kommit varandra närmre. Det är lite tråkigt att man inte gjort det redan från första början.
Maria Rehnberg instämmer:
– Det blir väl alltid så, när man börjar närma sig slutet slappnar man av och vill ta vara på det mer. Men samtidigt har vi väldigt fina minnen från alla tre åren.
Vad är det bästa minnet?
– Det måste ju vara nu, säger de och skrattar.
Är ni redo för livet efter idag?
– Ja! Nej! utbrister de i munnen på varandra.
– Jag känner lite fifty-fifty. Det är så kul att ta studenten och få göra precis vad jag vill. Men samtidigt lämnar jag en tid bakom mig som jag har så många roliga minnen från och fina kompisar jag träffat. Det är lite sorgligt i all glädje, säger Emma Sandgren.
Lina Svedberg hemma på sin innergård.
Dagen innan studenten samlades NA22B i klassrummet en sista gång. Och för första gången på tre år var det ingen som ville gå därifrån.
–Det var så mysigt, jag grät, halva klassen grät. Det var så emotionellt, man märker att alla lärare verkligen brytt sig om en i alla år och man känner ju att man inte tagit vara på det, säger Lina Svedberg och fortsätter:
– Man har ju alltid haft fokus på nästa dag, eller längtat efter helgen. Men nu var det som att vi satt kvar så länge vi kunde, tills skolan stängde.
Klassen har haft en fin gemenskap tycker Lina även om det har varit lite svajigt emellanåt. Framförallt inför studenten, med många olika åsikter.
– Men vi har ju alltid löst det på ett bra sätt, alla är så bra och fina personer i klassen. Just nu i trean har vi verkligen fått ihop hela gruppen och alla har varit med alla. Det har blivit mycket roligare.
Promenad i innerstan.
Från Almedalen går klassen i samlad trupp med visselpipor, ramsor och sång mot champagnefrukosten på Lina Svedbergs innergård. Här, med domkyrkan som en storslagen kuliss i bakgrunden, har Lina firat födelsedagar sedan hon var liten. Nu, på sin allra sista skoldag, står hon och läser upp "klassens" rim som en sista hyllning till klasskompisarna.
– Det var ju puls hela morgonen. Jag har verkligen försökt att inte stressa och få ångest över allting. Har försökt att bara vara glad och få med alla och ha kul, säger hon.
Amon Bandelin och Emma Othberg sitter bredvid varandra längs det vitklädda långbordet och har svårt att ta in att sluttampen är här.
– Det känns spännande. Det var svårt att sova inatt – lite som kvällen före julafton när man var liten, säger Amon Bandelin.
Även om han efter tre år känner sig klar med gymnasiet, kommer han att sakna tiden.
– Jag kommer sakna självklarheten att ha en klass och en så stor grupp som umgås tillsammans, säger han när frukosten serveras vid långbordet.
Emma Othberg instämmer:
– Det känns lite ofattbart men ändå lite skönt att stå på egna ben. Man är liksom klar.
Emma Othberg och Amon Bandelin.
Julia Karlsson på champagnefrukosten, taggad på dagen.
Carolin Televca tycker att det känns väldigt bra med studenten. "Vi har haft det bra tycker jag, trevligt var det", säger han om skolåren.
Champagnefrukosten.
Innergården.
Föräldrarna hade fixat frukost.
"Just i trean har vi verkligen fått ihop hela gruppen och alla har varit med alla. Då blir det mycket roligare", säger Lina Svedberg.
Här delas "klassens" rim ut och tas emot med jubel av klassen.
Offilia Norrby ska ta emot sin papptallrik med rim.
Domkyrkan är studenternas utsikt på champagnefrukosten.
Benjamin Wanlayaphol Sporre.
Applåd för Vendla Altahr-Cederberg när hennes rim läses upp.
Morgonchampagne till studenterna.
Angelica Vinberg hyllas med ett rim.
Adela Engström blir rörd över sitt rim.
Kön till frukostbuffén.
Benjamin Wanlayaphol Sporre sätter nästan hakan i tallriken när han knyter skorna under bordet.
Ellen Blom blir utsedd till klassens sweetheart.
Carolin Televca och Nils Hegardt.
Offilia Norrby får sitt rim uppläst.
Viil Maria Wessel.
Klassen under frukosten.
Sofia De Maecker blev utsedd till klassens politiker.
Sofia De Maecker.
Selfie med Emma Sandgren och Benjamin Wanlayaphol Sporre.
Benjamin Wanlayaphol Sporre i centrum.
Emma Sandgren ringer hem under frukosten.
Alexander Hägbom.
Klasskompisarna skrev i varandras studentmössor.
Ella Adman signerar studentmössor.
Kostymklädda studenter.
Eira Öhrström är taggad.
Julia Karlsson och Tyra De Flon.
Signering av mössor.
"Äventyret väntar".
Nathalie Utas.
Jemma Landin.
Leo Olofsson.
Alexander Hägbom.
Angelica Vinberg.
Signering av mössor och mingel.
Julia Farinder.
"Det är lite härligt att starta ett nytt kapitel", säger Maria Rehnberg om studenten.
Promenad i innerstan.
Viil Maria Wessel.
Promenad i innerstan.
Promenad och sång i innerstan.
Promenad mot Wisby Strand genom Almedalen.
Promenad mot Wisby Strand genom Almedalen.
Men först väntar en intensiv dag när de går till Wisby Strand. När klockan slår 13.00 ropas NA22B upp i högtalarna ute på terrassen. Det är deras tur. Med glädjerop och fullt ös dansar de ut på balkongen inför nära och kära i publiken.
Nerverna inför utspringet.
Klass NA22B:S utspring med Tove Söderqvist och Adela Engström i täten.
Klass NA22B:S utspring.
Klass NA22B:S utspring.
Klass NA22B:S utspring.
Klass NA22B:S utspring.
Klass NA22B:S utspring.
Klass NA22B:S utspring
Klass NA22B:S utspring
Nu har de tagit studenten.
Eira Öhrström kommer ut i folkhavet och hittar familjen.
Ella Laurent.
Jemma Landin.
Tyra De Flon.
Lina Svedberg.
Lina Svedberg.
– Det känns jättebra, man stod och skakade och började gråta innan, när alla andra klasser sprang ut, säger en märkbart känslosam Lina Svedberg efteråt.
Julia Karlsson gråter av lycka när hon står under studentskylten med sin familj.
– Det känns helt otroligt, säger hon.
Sen samlas hela klassen i vagnen som de har målat tillsammans och åker vidare för vagnkortege, tårtkalas och studentfest.
Lycka till klass NA22B och tack för idag!
Vagnkortegen mot framtiden.