Jimmy Lindström spelar hund, Mikaela Hagelberg åsna, Steve Kratz en tupp och Moa Niklasson en bortglömd sommarkatt. Efter premiären i dag lördag ges några föreställningar till och sedan spelas Lucky Loosers under två veckor i sommar.
Fyra ganska stukade individer pustar ut i sofforna efter den första genomdragningen inför publik. Åsnans öron hänger på trekvarten och tuppens röda punkliknande kam har åkt av.
– De blir alla utkastade. Hunden rymmer för att den blir hotad till livet av sin ägare, och tuppen för att den ska avlivas eftersom den inte är intresserad av sina hönor, säger Moa Niklasson, skådespelaren i Teater Unga Roma och berättar att hon gör katten, kelig men övergiven och lämnad kvar på en camping sedan ägarna åkt hem.
Föreställningen "Lucky Loosers" har premiär i dag lördag och är inspirerad av Bröderna Grimms saga "Stadsmusikanterna i Bremen" – historien om fyra utstötta existenser som ingen längre vill ha. För att överleva bestämmer de sig för att bilda ett band och slå igenom. Åsnan, hunden, katten och tuppen, är karaktärer ur en fabel, men djuren har ett djupare budskap att förmedla:
– Åsnan har blivit utslängd för att ägaren har skaffat sig en ny yngre åsna, som orkar mer. Och precis så är det – man måste prestera mer och mer, säger Mikaela Hagelberg som gör åsnan, och drar paralleller till människors utanförskap i samhället.
Provpubliken har reagerat så som ensemblen hoppats, tricket att använda djur som metafor för människors mående och känslor har fungerat.
– Man kan lätt tro att det här är för barn, men det är definitivt ingen barnföreställning, säger Steve Kratz som gör rollen som stukad och lite tilltufsad tupp, och tillägger att publiken också kommer att få skratta rejält och bli underhållna i den timslånga föreställningen.
Jimmy Lindström gör helst biroller, starka karaktärer som han gillar att utforska och vrida och vända på.
Efter några föreställningar i Visby och i Stockholm under våren är planen att flytta ut på Kulturrums gård vid Specksrum i Visby innerstad.
– Det blir urpremiär för att spela på gården, det känns skithäftigt, säger regissören Karin Kickan Holmberg och berättar att "Lucky Loosers" då kommer att spelas de två sista veckorna i juli.
I planen ingår också en skolturné, som man söker pengar för, där eleverna efteråt ska få möjlighet att diskutera utanförskap och pjäsens innehåll med svåra frågor i livet i klassrummet.
Gotländska musikerna Annika Fehling och Robert Wahlström har skrivit musiken och Lotta Grut manus. Bakom sin luvtröja blänger nu hunden Texas svartögd i soffan.
– Han är en kamphund, utan tänder, säger Jimmy Lindström om sin dystra och mindre bitska rollkaraktär.
Som skådespelare gör Jimmy Lindström ofta birollerna, i de riktigt stora svenska filmer och tv-produktioner som han blir kontrakterad till.
– Jag har aldrig gjort en huvudroll, utom i en studentfilm – där studenten sedan vann en Student-Oscar, säger han och berättar hur han genast märker på stan när en film eller tv-serie haft premiär.
Det är inte bara Jimmy Lindströms ansikte som har blivit känt – med sina intensiva ögon och hakan ibland med och ibland utan skäggstubb.
– Det är väldigt ofta som folk vänder på huvudet och känner igen min röst, säger han och berättar hur hans rollkaraktär Holger, av produktionsteamet kallad Kött-Holger, i köket på Djurgårdskällaren i succéserien "Vår tid är nu" fick sparken inte bara en utan två gånger i manuset.
En drivkraft för Jimmy Lindström är att som skådespelare få utforska beteenden och sådant som han aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars.
– Jag tycker att det är roligt att göra det jag inte gör i vanliga livet, att få de rollerna och scenerna. Det är att leka på allvar, säger han.
Mikaela Hagelberg har många års erfarenhet av Romateatern och Teater Unga Roma, i den nya föreställningen spelar hon åsna.
Ett annat spår i karriären är att låna ut sin röst till radio och radioteater. I fredags släpptes avsnittet i serien "Före och efter" som handlar om Estoniakatastrofen.
– Tre liv flätas ihop och möts i katastrofen. Min karaktär handlar om när den här killens tjej dör med Estonia. Han vill dyka ner till henne, säger Jimmy Lindström och berättar att det är en sann historia och att killen finns på riktigt, en yngre man från Estland som tog sig ut till platsen men då hindrades från att dyka ner till vraket.
Efter prat om Estonia blir Jimmy Lindström personlig och berättar hur han förra året var den sista intervjuperson som hans vän Katarina Hahr, uppskattad medarbetare på Sveriges Radio, spelade in innan hon gick bort i november.
– Jag satt i hennes intervju två dagar innan min mammas begravning. Jag höll i begravningen själv, så det var väl lite terapi, säger han.
Bandet till Gotland har Jimmy Lindström haft i drygt 20 år och det har vuxit sig allt starkare. Under flera somrars medverkan i Romateaterns uppsättningar bodde han inackorderad hos Evert Jansson och hans fru Åsa Eklund i Visby. Det ledde fram till ett beslut.
– Jag och min tjej bara stannade kvar på Gotland. Vi bodde med Evert och Åsa den första tiden, det var världens roligaste familj, säger Jimmy Lindström och berättar att han och hans tjej sedan några år tillbaka är bofasta på ön i egen lägenhet.
Till jobben, och inspelningarna på fastlandet, går det utmärkt att pendla, men lugn och ro för själen hittar Jimmy Lindström på Gotland.
– Jag gillar att köra motorcykel på öns vägar. Det är en otroligt bra avkoppling, där går inte att tänka på något annat när man drar på – annars sitter man i en lyktstolpe, säger han.
Utanförskap blir tydligt i metaforen med en fabel och djur som glöms bort av sina ägare.
För den närmaste framtiden är medverkan i nya Hamilton-filmen, samt nya avsnitt av populära serien Mäklarna med Kjell Bergqvist och Cecilia Frode i huvudrollerna, klara. Annat är ännu inte officiellt.
– Jag ska nog inte säga någonting där, det är bättre, säger Jimmy Lindström hemlighetsfullt och plirar lurigt med de ganska svarta hundögonen.