Spelet om världsarvet - kvarteret Atterdag 6

“Vad får jag riva?”

Peter Nilsson, nybliven ägare till kvarteret Atterdag 6, hymlar inte på det första mötet med stadsarkitekten Christian Hegardt och regionantikvarien Maria James en junidag 2015. Han har kommit hit i sällskap med Magnus Olsson, nybliven ledare för handlarföreningen Visby centrum.

Maria James minns mötet väl, för hon överraskades av frågan. Under sina år som regionantikvarie har hon mött många fastighetsägare, men aldrig någon som har varit lika offensiv.

Hon får intrycket att Peter Nilsson i princip vill jämna hela den gamla handelsgården innanför Söderport med marken.

Det har snart gått fem år sedan detta första möte och efter många juridiska och politiska turer har Peter Nilsson nu fått det sista tillstånd som han behöver för att kunna dra igång rivningen av bulhuset på Södertorg 23.

Det är i elfte timmen, för om bara några dagar löper rivningslovet ut.

Hur det kommer att gå för de yngre husen i kvarteret som fastighetsägaren också vill ta bort är oklart. De rivningarna har stoppats av länsstyrelsen och ärendet ska avgöras av regeringen.

Det hus som antikvarier utpekar som mest skyddsvärt rivs, medan de yngre byggnaderna får stå kvar tills vidare.

Hur kunde ärendet ta så en så märklig vändning? 

GA har granskat hela processen.

Vinterbild från Södertorg 1902.

Foto: Ur Waldemar Falcks bildsamling/Riksarkivet, landsarkivet i Visby

Återblick

Handen på hjärtat. Det lilla huset på Södertorg är inte slående vackert.

Huset är ett hopkok från olika epoker. Fasaden ut mot gatan domineras av stora skyltfönster och under dem går en bred bård med klinker.

Men enligt regionantikvarien Maria James finns det stora värden under förklädnaden. Ett bulhus som aldrig har blivit tillbyggt utan har kvar sin ursprungliga form. Hon kan bara komma på en handfull bulhus i stan som är lika orörda. 

– Detta är ett av få som är ”tipptopp”, säger hon.

Visby är en av drygt 1 000 platser i världen som har så stort värde för mänskligheten att de ska skyddas och bevaras för efterkommande generationer. Ett världsarv.

Och de 500 bulhusen från 1700- och 1800-talen nämns särskilt när Unesco förklarar varför Visby är så värdefullt. 

I jämförelse med medeltidens ståtliga packhus är de låga bulhusen ganska oansenliga. Närmast att beteckna som “kusiner från landet”, men så är de också byggda i en skiftesverksteknik med anor från vikingatiden som fick följa med från landet när gotlänningarna blev stadsbor. 

Det lilla bulhuset som nu rivs står också på en fastighet med historia.

I mer än 700 år har Söderport varit en av de viktigaste infarterna till Visby, men kvarteret Atterdag 6 har en historia som är ännu äldre. Det medeltida “Huset med målningarna”, som står i skymundan inne på bakgården, är äldre än ringmuren. Det var hundra år redan när Valdemar Atterdag tågade in i staden just här.

När Gotland 1878 fick sin första järnväg hamnade stationen utanför Söderport. Södertorg blev en knutpunkt och droskstationen inhystes i det lilla bulhuset.

Södertorg och Adelsgatan utvecklades nu till ett kommersiellt centrum. Stora delar av de låga trähus som hade funnits här ersattes av större och pampigare byggnader. Men bulhuset blev kvar, i torgets sydöstra hörn, och har genom åren varit både bank och butikslokal.

Visby är i ständig förändring och stadens centrum rör på sig. Under de senaste decennierna har Södertorg hamnat lite vid sidan om.

Företagarorganisationen Visby Centrum tycker att det måste tas krafttag för att få fart på den här delen av stan.

– Södertorg är en av knutpunkterna och vi vill att de platserna ska vara attraktiva, att stan ska vara levande och att folk ska komma hit, säger verksamhetsledaren Magnus Olsson.

Stan måste få fortsätta utvecklas, menar han.

– Så har det varit ända sen Visby kom till för närmare 1 000 år sedan.

Gunbritt Pettersson i “Garnboden”.

Foto: Eva Klint Langland

Och nu är stora förändringar på gång. Det har hyresgästerna i fastigheten redan blivit varse.

Enajatullah Shirzadeh, som driver “Gottgluggen”, är glad över det.

– Södertorg är en jättefin plats. Härifrån ser man havet. Men det är inte så mycket folk här på vintern så det är bra om det händer någonting, säger han.

Gunbritt Pettersson som har drivit “Garnboden” i bulhuset i 30 år har däremot varit nöjd med läget:

– Det är alltid folk i rörelse mellan kiosken och Brödboden, säger hon.

När rivningen närmar sig har Gunbritt flyttat sin verksamhet till en annan lokal med ingång från bakgården i samma kvarter. Hon saknar sin gamla butik, för hon stortrivdes där. 

Gunbritt och hennes kunder har följt det komplicerade rivningsärendet.

– Det var åtminstone 20-30 kunder om dagen som var arga över att jag skulle lägga ned eller flytta, men också över att man får riva ett så gammalt hus i en världsarvsstad, berättar Gunbritt. 

Hon håller med sina kunder:

– Det är jättekonstigt att man får ta bort det äldsta och finaste huset, medan de andra blir kvar. 

Ett skäl som anges i rivningslovsansökan för bulhuset är att det är i dåligt skick, men det kan Gunbritt inte stämma in i.

– Garn är känsligt. Hade det varit fukt i huset skulle jag ha märkt det direkt, säger hon.

Förändringarna i kvarteret börjar 2015 när släkten som i flera generationer har ägt Atterdag 6 säljer fastigheten.

– Det här är den största auktion som jag har haft hittills och bland de största offentliga auktionerna på Gotland, säger advokat Bengt Loquist till Gotlands Allehanda inför försäljningen.

Fredagen den 23 januari klockan 10 på förmiddagen trängs ett 20-tal personer på advokatens kontor, ytterligare en intressent finns med på telefon. 

Tre personer deltar i budgivningen som startar på 12,5 miljoner. En av budgivarna är Roy Abd-El Ahad, som nyligen köpt Atterdag 3, grannhuset där Brödboden ligger.

Roy stannar på 15,2 miljoner. Istället blir det Peter Nilsson, Roys framtida kompanjon, som går segrande ur budgivningen med sitt bud på 16 miljoner kronor. 

– Jag tycker att den här auktionen gick alldeles utmärkt, säger Bengt Loquist till Gotlands Allehanda efteråt.

Södertorg i februari 2020.

Foto: Eva Klint Langland

Peter Nilsson köper fastigheten som privatperson, men säljer den vidare till sitt bolag Visby lgh AB, redan samma dag. 

Han är förtegen om sina planer och det är oklart om han vid köpet är medveten om vad han får göra på fastigheten. 

Det är han i så fall inte ensam om, berättar stadsarkitekt Christian Hegardt vid Region Gotland:

– Fastigheter i Visby innerstad har blivit väldigt attraktiva att utveckla och vi ser att många köper fastigheter innan de har satt sig in i detaljplanens begränsningar. Att restriktionerna är stora förstår de först när de söker bygglov.

Peter Nilsson är i februari 2020 en av Visbys största fastighetsägare genom sina bolag. Men han är en doldis. Han vill inte låta sig intervjuas av GA. Hans avsikter framkommer i stället främst genom ansökningar och yttranden till myndigheterna.

På fastigheten Atterdag 6 vill Peter Nilsson riva och bygga nytt. 

Redan när han presenterar sina planer för regionens tjänstemän får han veta att det kan bli svårt. 

– Bulhuset var av sådant värde på platsen att vi inte skulle kunna förespråka en rivning, säger Christian Hegardt.

Men Peter Nilsson är kreativ. 

Medveten om de begränsningar som gäller för innerstaden tar han, tillsammans med Visby Ark, fram ett visionärt utvecklingsförslag för kvarteret som kommer att tilltala politikerna:

Här ska skapas ett kvarter fyllt av liv som ska ge en nystart åt hela Södertorg. Här ska det bli bostäder, butiker och verkstäder. Och inne på gården kan det kanske bli ett kryssningscenter. 

Just kryssningscentret får stor uppmärksamhet, för när visionen presenteras hösten 2016 har bygget av kryssningskajen just inletts. 

“Samtidigt ersätts ett antal byggnader som inte på ett meningsfullt sätt kan utvecklas eller bidra till ett bättre Södertorg”, förklarar bolaget i visionen.

Byggnaderna “som inte kan utvecklas” är hela den låga bebyggelsen som vetter mot torget: Bulhuset, som är daterat till 1870-talet men som kan vara betydligt äldre, en affärslokal från 1894 och kiosken “Gottgluggen” som byggdes på 1930-talet. Dessutom vill Peter Nilsson riva ett garage inne på gården från 1928.

- Bulhuset var mest kritiskt. Vi rådde honom därför att pröva den frågan först i byggnadsnämnden om den ändå var avgörande för hans planer, berättar Christian Hegardt.

Det rådet tar Peter Nilsson fasta på. Han gör som tjänstemännen säger och splittar upp sitt önskemål om rivningar i två olika ansökningar. De kommer att behandlas på två helt olika sätt och det är en av anledningarna till det märkliga faktum att bulhuset, nu fem år senare rivs, medan yngre byggnader verkar få stå kvar. 

Så här har fastighetsägarens vision presenterats för politikerna. Det är dock bara en skiss som visar storleken på de hus han vill bygga

Foto: Skiss: Visby Ark

En hel förvaltning säger stopp

När ärendet landar på stadsarkitektkontoret slår tjänstemännen i bromsen. Precis som de förvarnat om. 

För att både kunna utveckla staden och samtidigt skydda och bevara bebyggelsen gjorde regionen 2010 en detaljplan med byggnadsordning för Visby innerstad. 

Här står det, svart på vitt:

“Rivning ska undvikas i innerstaden”. 

Rivning kan ske i undantagsfall, men bara “för byggnader med begränsat kulturvärde”.

Dit hör inte bulhuset. Det är stämplat med ett högt kulturvärde. Det slås fast i den byggnadsinventering från 90-talet som har varit ett tungt dokument när politiker ska fatta beslut om staden. Hela förvaltningen säger därför nej till rivning. 

Men byggnadsnämnden kommer att göra helt om. 

– Vi diskuterade under rätt lång tid hur vi skulle gå till väga inom nämnden, säger dåvarande nämndordförande Karl-Allan Nordblom (MP).

Frågan skapar splittring inom flera partier och leder till och med till ett politiskt avhopp: Majvor Östergren (S), tidigare landsantikvarie, lämnar sina uppdrag redan innan nämnden går till beslut. 

– Jag ville inte sitta kvar som ersättare i en nämnd som hanterar kulturarvet så slarvigt, säger hon.

Det är turbulent. 

Även om många politiker gillar Peter Nilssons visioner för Södertorg inser de att det faktiskt inte är framtidsplanerna som de ska fatta beslut om nu. Vad de har att ta ställning till är en rivning i världsarvet. Vad som sedan ska byggas finns det bara lösa skisser på.

Men veckorna innan byggnadsnämnden går till beslut utfärdar Peter Nilsson ett skriftligt löfte till politikerna som gjuter olja på vågorna.

“Jag förbinder mig att inte verkställa rivningslov innan bygglov för ersättningsbebyggelsen är beviljat av byggnadsnämnden”.

– Nu kan vi kontrollera vad som kommer att byggas istället, konstaterar byggnadsnämndens ordförande Karl-Allan Nordblom (MP) lättat.

Och med löftet i ryggen går politikerna till beslut. 

Den 19 april 2017 bänkar sig byggnadsnämndens 13 ledamöter i konferensrummet Dagö på Visborg. 

Två av dem har dubbla roller i detta ärende. 

Jörgen Renström (MP), som går in som ersättare på detta möte, kommer att återkomma längre fram i den här historien som vikarierande regionantikvarie.

Och Lars Thomsson (C) är både ledamot i byggnadsnämnden och i styrelsen för Visby centrum, som hela tiden har hejat på idén. Han är regionens representant i Visby centrums styrelse, men det är ett samarbete som regionen senare kommer att lämna. “Det blev orent” förklarar regiondirektör Peter Lindvall då.

Lars Thomsson tycker än i dag att förslaget är en utvecklingsmöjlighet som “blåser varmluft” i Södertorg och Adelsgatan.

– Det är en väldigt spännande utvecklingsplan. Jag är väldigt mån om utvecklingen av världsarvet, det ska inte bli något museum, säger Lars Thomsson och fortsätter:

– Det här skulle göra världsarvet mycket mer tillgängligt, innergården, huset med målningarna och gamla Effes – det fanns stora plusvärden och då var bedömningen att just den här byggnaden var det inte ett så extremt högt värde på.

När klubban faller har en enig nämnd beslutat att ge Peter Nilsson klartecken att riva bulhuset. Men byggnadsnämndens beslut är bara början på en lång process med juridiska förvecklingar som kommer att överraska alla inblandade. 

Processen tar flera år: 

Grannar, som inte gillar att bulhuset ska rivas, överklagar till länsstyrelsen. Länsstyrelsen tycker att regionen har gjort fel och upphäver rivningslovet.

Detta överklagas till mark- och miljödomstolen som finner att grannar inte har rätt att överklaga rivningar. 

Och mark- och miljööverdomstolen håller med om det och beviljar inget prövningstillstånd.

Resultatet blir att byggnadsnämndens beslut står fast. Trots att bebyggelsen i Visby innerstad skyddas av flera olika lagstiftningar och trots att Region Gotland själv har slagit fast att rivningar ska undvikas i världsarvet, så går beslutet igenom hela rättsprocessen utan att någonsin överprövas i sak. För det domstolarna tar ställning till är ju bara en teknikalitet: Vem som har rätt att överklaga ett rivningslov.

Till och med byggnadsnämndens dåvarande ordförande är i efterhand överraskad:

– Vi trodde inte att vi var sista instans, men det visade sig att det var vi, säger Karl-Allan Nordblom.

Nu börjar nästa kapitel i ärendet Atterdag 6. 

Den 22 maj 2019, två år efter beslutet att ge rivningslov för bulhuset, ska en ny nämnd ta ställning till rivning av ytterligare tre byggnader på fastigheten. Nämnden har hunnit byta såväl namn till miljö- och byggnämnden, som majoritet. Nu är det Eva Ahlin (C) som är ordförande.

På bordet denna gång ligger kiosken, affärslokalen och garaget. Det är hus som har värden som lyfts fram i bebyggelseinventeringen. Men Peter Nilsson hävdar, genom sitt ombud, att värdet av dessa hus “är begränsat och i vissa fall i det närmaste obefintligt”.

Jörgen Renström, som satt i nämnden när det förra rivningsbeslutet togs, yttrar sig nu som vikarierande regionantikvarie. Som politiker sa han ja till en rivning av bulhuset. Som regionantikvarie säger han nej till fler rivningar. 

Betyder det att han tycker att de andra byggnaderna är viktigare än bulhuset?

– Nej, det tycker jag nog inte, det är ett komplex som hör ihop, säger Jörgen Renström.

I nämnden förlitade han sig på partikollegan och ordföranden Karl-Allan Nordblom.

– Jag lyssnade på Karl-Allan och hans försäkringar om att vi skulle ha kontroll över vad som skulle bli.

Den här gången är politikerna inte lika överens, Daniel Heilborn (MP) vill säga nej:

– Om man river alla fyra byggnaderna så blir det ju nästan ett nytt kvarter. Det är ett väldigt stort ingrepp i världsarvet, säger han som också ser en fara för framtiden:

– Risken är att det blir prejudicerande för rivningar i innerstan. Jag tycker att man ska acceptera det byggnadsbestånd som finns, sen kan man bygga till.

Men precis som förra gången väljer nämnden att bortse från att byggnader med kulturvärde inte ska rivas. Peter Nilsson får riva resten också.

– Vi tycker inte att vi har frångått detaljplanen. Vi har som nämnd rätt att tolka den och det gjorde vi, säger nämndordförande Eva Ahlin (C). 

Hur kan nämnden komma fram till att byggnaderna inte har värde, när inventeringen slår fast de har det? 

– Det här är tyckande, inte fakta. Nämnden tycker inte att de har ett tillräckligt kulturhistoriskt värde. Kiosken är sönderrenoverad och står inte för sig själv.  Och garaget… Det finns fyra eller fem garage i stan från samma epok och då tycker vi att man kan riva just det här, säger Eva Ahlin.

Hon är positiv till Peter Nilssons planer: Hon vill gärna att han ska få chansen att förverkliga dem. 

– En fastighetsägare har rätt att utveckla sin fastighet och ibland behöver man få riva för att utveckla. Peter Nilsson har inte bara talat om ett kryssningscenter, utan om att utveckla hela området så att man driver handel till Adelsgatan.

Ännu ett rivningslov är beslutat men nu har spelplanen ändrats. 

Länsstyrelsen har tagit lärdom av rivningslovet för bulhuset. Nu har de gjort Visby innerstad till ett särskilt tillsynsområde, där de har rätt att pröva varje rivningsbeslut.

Och när rivningsbeslut nummer två landar på länsstyrelsens bord blir det, inte oväntat, blankt nej. 

Just nu vet ingen om länsstyrelsens upphävande av rivningslovet för kiosk, garage och butikslokal på fastigheten Atterdag 6 kommer att stå sig. Det är överklagat till regeringen av både fastighetsägaren Peter Nilsson och byggnämndens ordförande Eva Ahlin.

Enajatullah Shirzadeh i Gottgluggen har svårt att hänga med i alla turer. Han vet inte om hans kiosk kommer att stå kvar eller inte. När han skulle beställa nya varor var han tvungen att beställa ganska mycket, men hyreskontraktet löper bara på en månad i taget. 

– Men hyresvärden säger att han hjälper mig att hitta en ny lokal om den rivs, säger Enajatullah.

Rivningsbesluten som skulle bana väg för förnyelsen på Södertorg har alltså kommit i otakt. 

Rivningslovet för bulhuset löper ut den 8 mars, men det är fortfarande oklart när regeringen fattar det slutgiltiga beslutet om de andra rivningarna. 

Resultatet kan bli ett platt fall för alla parter. Bulhuset rivs, men ingenting annat. 

Tor Sundberg på länsstyrelsens enhet för samhälle och kulturmiljö är bekymrad över händelseutvecklingen:

– Än så länge är det ingen som vet hur eller när det här kommer att sluta – vilket resultat det kommer att bli för fastighetsägaren, för hela fastigheten och för världsarvet Visby. Det är stor risk att ingen blir nöjd. 

– Det vore olyckligt om bulhuset rivs utan att någon vet vad som ska hända med det tomrum som blir kvar.

I ett yttrande till regeringen skriver Peter Nilsson, via sitt ombud, att hans rivningsplaner inte äventyrar världsarvet:

“Världsarvet tar inte sikte på de aktuella byggnaderna från sent 1800- och 1900-tal”, förklarar han. Han betonar också att dessa byggnader inte heller lyfts fram i värdebeskrivningen för det riksintresset för kulturmiljövården som innerstaden är.

Peter Nilsson förklarar i ett mejl till GA att hans ursprungliga plan för kvarteret står fast. 

“Det finns två byggnader som är märkta som byggnadsminnen. Vi vill lyfta fram dessa unika byggnader och få innergården mer central och fylld med verksamheter, till gagn för affärsidkare och boende. Inte minst kryssningstrafikens gäster”, skriver han.

Han anser att det var fel av länsstyrelsen att lägga ett generellt stopp för rivningar i innerstaden.

“Den uppkomna situationen är naturligtvis olycklig och drabbar enskilda näringsidkare, både hyresgäster och fastighetsägare. Men vi får hoppas att frågan får en bra lösning till slut.”