Barndomskompisarna Jakob och Johannes har följts åt i många år, båda jobbar på SVT:s dokumentärredaktion och så spelar de i samma rockband. Vi börjar med vad utnämningen till grundade sig i.
Den 27 mars 2018 avskrevs misstankar mot de två bröder som påstods ha erkänt mord i samband med fyraårige Kevin Hjalmarssons död i Arvika 1998. Ansvarig förundersökningsledare slog fast att dödsfallet kan ha skett genom en olyckshändelse – och med det sattes punkt för ett mycket uppmärksammat rättsfall.
LÄS MER: Vem vill du se som Årets gotlänning 2018?
Det var också avslutningen för en lång tids arbete för Jakob och Johannes, som arbetat med SVT-dokumentären om fallet i månader. Jakob Larsson har faktagranskning som arbetsuppgift.
– När det närmar sig publicering så är det väldigt mycket att göra. Har vi fel så tappar vi vårt förtroende och kan bli fällda i granskningsnämnden för radio och tv. Om det kommit fram något som bekräftat polisens bild i Kevinfallet så hade vi varit körda, säger Jakob Larsson.
Påståenden i programmet kontrolleras mot ett faktaregister som Jakob håller i. För reportern Johannes del handlar den sista tiden av en produktion om att tillbringa väldigt mycket tid med de människor programmet handlar om. Många timmar av väntan ligger bakom korta klipp i dokumentärprogrammen.
– Det är inte särskilt glamouröst och ganska mycket ångest. Oro för att man inte ska få tag på personer, att bilderna inte ska bli tillräckligt bra, säger Johannes Hallbom.
Han bor i Stockholm och Jakob i Visby. Av den anledningen fick den sistnämnde känna av utnämningen till årets gotlänning lite mer.
– Jag upplevde mest av det under våren. Det kom liksom i två steg, först när vi fick utmärkelsen och sedan när Kevinfallet blev avslutat. Det var många som kom fram i mataffären och ville prata om undersökande journalistik. Jag blev lite rörd av det, säger Jakob Larsson.
LÄS MER: Gotlänningar prisades för undersökande journalistik
De två och redaktionen de arbetar på har belönats med föreningen Grävande journalisters pris Guldspaden både 2017 och 2018. Våren 2017 fick de priset för dokumentären ”Experimenten” om Macchiarini-skandalen på Karolinska institutet. I fjol prisades de för ”Fallet Kevin”.
Nu över till rocken och bandet Tony Clifton, som lever vidare – om än i annan form. Johannes sjunger, spelar gitarr och piano. Jakob sitter bakom trummorna. Båda har passerat 35-årsstrecket och är småbarnsföräldrar – men rockstjärnedrömmarna lever än.
– Vi är en fortsättning på vårt gamla band, vi kommer ut med nytt material nästa år, men har inget bandnamn än, säger Johannes.
LÄS MER: Nytändning för Tony Clifton
Det är delvis nya medlemmar som var med under inspelningarna på Sandkvie studio under några stekheta sommardagar 2018.
– Det var en smått absurd känsla att spela in under Stockholmsveckan i hamnen. När vi gick ut från studion framåt kvällen kom kidsen ut från Kallis, säger Jakob Larsson.
Målet är att få ihop tillräckligt med material för att kunna åka runt och spela gigs.
– Vi vill ju lira, vi vill ju bara... någonstans, är drömmen i alla fall. Vi är ju 36 år, man kan inte vänta på brejket längre, säger Johannes Hallbom.
Distade gitarrer, bultande trumtakt och ett fast grepp om mikrofonen. Svettiga popluggar under scenens heta spotlights.
– Någonstans är det ännu drömmen, men förr eller senare tappar man det. Det borde både Jakob och jag inse, men kanske händer det ändå.
Med största sannolikhet kan vi vänta nya avslöjanden från de två grävande reportrarna också under 2019. Förutsatt att de inte slagit igenom som rockstjärnor, förstås.