När valresultatet är klart tutar det upptaget i timmar på Sven-Bernhard Fasts telefon. Många ringer och gratulerar. Och Sven-Bernhard Fast är mycket glad. Viljan att bli biskop har vuxit under den långa valprocessen.
Någon programförklaring har han inte. Den levererar biskopen i sitt herdabrev och det brukar inte vara formulerat förrän efter något år. Men han ser flera stora utmaningar som han vill hugga tag efter biskopsvigningen i mars: Utlandskyrkans framtid är förstås en sådan. Nästa höst bestämmer kyrkomötet var den ska ha sin hemvist. När det handlar om kyrkolivet på Gotland funderar Sven-Bernhard Fast bland annat på hur man ska gjuta liv i landsbygdsförsamlingar.
Med hela världen som sitt arbetsfält inser han att tiden i de enskilda församlingarna på Gotland och i världen kan bli knapp.
- Detta får inte innebära att biskopen blir allestädes frånvarande.
Sökte svar
Sven-Bernhard Fast hittade tron och kyrkan på egen hand, när han i tonåren sökte svar på stora livsfrågor om lidande och orättvisor i världen.
- Den gud som är till blods engagerad i den lilla människans svåra frågor, det är den gud som jag tror på. Under en livstid läggs sedan nya pusselbitar till och tron fördjupas.
Köksbordssamtal
Sven-Bernhard Fast har jobbat på flera olika nivåer inom kyrkan. Han har svårt att välja ut något uppdrag som har känts särskilt viktigt:
- Det kan vara ett själavårdande samtal där jag har fått överräcka en nyckel som lett till en viktig förändring, men det kan också vara när jag som ledare ser att en medarbetare får växa.
Han gillar "köksbordssamtal".
- Med det menar jag möten där man klär av sig sina roller och färdiga svar. Sådana möten är utvecklande och spännande.
Hur skapar man köksbordssamtal som biskop?
- Det är viktigt med mötesplatser där det inte förs protokoll.
Och hur ska du nu fira jul?
- Nu drar jag mig tillbaka med familjen till stugan i Bjursås. Där är det dålig mobiltäckning - och det kan ha sina fördelar!