Kuten tog sig i land ungefär 200 meter norr om Kruttornet på strandpromenaden i Visby.
Polisen fick nys om sälen vid 22-tiden efter att en person ur allmänheten ringt in och berättat att djuret tagit sig oroväckande långt in på land.
– Så vi åkte dit, och jo, den låg lite väl långt upp mot vägen där. Så vi bestämde oss för att guida den ner mot vattnet genom att gå långsamt mot den, berättar stationsbefälet Rudolf Söderström.
Manövern gav önskat resultat och sälen var snart tillbaka i havet. Polisen återvände senare under natten för att säkerställa att den inte återvänt till brottsplatsen. Det hade den inte.
– Det är så här års gråsälsmödrarna skjuter ifrån sig ungarna, så detta är inget konstigt. Kutarna kommer upp för att vila och värma sig. Lördagen var ju solig, så i det här fallet tror jag att kuten drogs till asfalten som värmts upp under dagen. Men jag vet inte. Det är min teori, jag kan liksom inte fråga sälen, säger Rudolf Söderström.
Hur ska man då tänka om man är med om något liknande? Rudolf Söderström får frågor om det från allmänheten då och då.
Rudolf Söderström är van vid att folk hör av sig med frågor om hur de ska hantera sälar på land.
– Många tänker att de ska ta hand om sälen på något sätt. Mitt råd brukar vara att bara låta den ligga och inte gå för nära. Så länge det inte är mer än 20, 30 meter från havet och det inte finns någon väg i närheten hittar de i regel tillbaka utan hjälp, säger han.
Väg och säl är emellertid av lätt insedda skäl en dålig kombo. Om det finns risk för att någon kör på djuret kan det vara läge att ingripa, anser Rudolf Söderström.
– Då ska man göra som vi gjorde på strandpromenaden: Gå försiktigt mot sälen och led den mot vattnet. Inte för snabbt och för nära, så att man skrämmer den. Sälar har vassa tänder och kan bitas i fall de blir rädda.
Kuten på strandpromenaden var en gråsäl. Den mer sällsynta knubbsälen har ett beteende som skiljer sig från gråsälens. ”Är det en knubbsälskut kan mamman ligga kvar i vattnet i närheten”, säger Rudolf Söderström.
Vissa som ringer in tror att sälarna på land lider av någon sjukdom. Ofta är det sig inte så, framhåller stationsbefälet.
– De kan bli lite geggiga i ögonen när de kommer upp ur vattnet och uppfattas då som sjuka. För det mesta är det ingen fara. Dessutom ska man veta att det är fullt normalt för en säl att ligga på sidan eller på rygg.
Alltså: Låt den vara, det är Rudolf Söderströms huvudbudskap. Att flytta på en säl kan dessutom vara lite komplicerat rent juridiskt.
– Om den befinner sig på privat mark ska jakträttsinnehavaren godkänna att man flyttar djuret, om vi hårdrar det, säger han.