Det som ser ut som en röd idyll med träfasad strax intill grusvägen vid Hästnäs närmar sig inflyttning.
– Det ligger tre och ett halvt år, all semester, kvällar och många tusen timmars arbete bakom, säger Chrille Nordberg medan Pia Elgstrand berättar att de köpte fastigheten som då hade stått öde i många år i augusti 2021.
Paret blev vittne när entreprenadfirman en dag för drygt två år sedan med stora maskiner började gräva i den väg de är delägare i.
– Vi var ute och gick när de tippade i pulvret. Vi kände att det här var inte bra att andas in, så vi vände, säger Pia Elgstrand och berättar att de varken hade gett sitt tillstånd eller beställt någon beläggning.
En annan granne anmälde entreprenören, som visade sig ha kört ut 600 ton restavfall, CKD (Cement Kiln Dust) från Heidelberg Materials i Slite, och fräst ner det i två grusvägar strax norr om Visby.
– Vi hade aldrig hört talas om CKD, säger Chrille Nordberg.
Anmälan fick Heidelberg att inte längre leverera ren CKD, utan tillsatt cement, för att användas vid vägbyggen.
För Pia och Chrille fortsatte renoveringen av det blivande bostadshuset, medan följetongen kring miljögifterna skapat stor oro kring om de alls ska kunna flytta in.
Vattnet i brunnen är en förutsättning, både för dem själva och de hästar de planerar att ha i en hage. Deras tomtmark löper 500 meter längs den samfällda vägen, bara några hundra meter från huset.
– Vi var på ett möte med regionen och entreprenören och frågade om vi behövde oroa oss för vattnet. Men de svarade att de inte trodde att det skulle bli något läckage – och att vattnet också skulle provtas, säger Pia Elgstrand.
Vattenprover togs också, som nu visade på kraftigt förhöjda halter gifter och tungmetaller i brunnar intill den belagda vägen. Regionen beslutade hösten 2023 att entreprenadfirman skulle cementbelägga vägen – vilket grannarna inte menade räckte som åtgärd för att trygga deras vatten.
Ett tiotal av dem överklagade miljö- och hälsas beslut till länsstyrelsen, som i somras gav regionen backning och skickade tillbaka ärendet för ny handläggning. Nu blev beslutet att låta företaget Pentacon fortsätta ta vattenprover, för att se hur stor påverkan avfallet från vägen har.
I provsvar från Pia och Chrilles egna brunn strax utanför huset kan man se att halten bly vid mätningen i oktober kraftigt överskred gränsvärdet för tjänligt vatten.
– Ska vi behöva leva med det? Vi har inte beställt det här. Jag tycker att hela hanteringen av det här är otroligt slapp. Det är innanför vattenskyddsområde och här får man inte ens tvätta sin bil. Så kan någon utan tillstånd tippa flera hundra ton miljögifter, utan att något händer, säger Chrille Nordberg.
Vid den senaste provtagningen var halterna lägre, något som han menar beror på regnvatten som fallit och lakat ur den belagda vägen.
Liksom flera av de andra drabbade grannarna kräver Pia och Chrille att regionens miljö- och hälsa snarast ålägger entreprenören att schakta bort allt det som frästs ner i deras väg.
– Vi vill att vi ska kunna känna oss trygga med vattnet, och veta att det inte är giftigt.
Martin Beijer är miljöskyddsinspektör hos regionen och den som handlägger ärendet. Han berättar att ett beslut just nu förbereds.
– Vi kommer att behöva vänta in svar från entreprenören om förslag på åtgärder samt ytterligare en provtagning som ska genomföras i april.
Det finns flera möjliga beslut om åtgärder. Ett är ett beslut om att allt förorenat material måste tas bort i de båda vägarna.
– Vilket är förenat med stora kostnader, konstaterar Martin Beijer.
En annan åtgärd skulle kunna vara att kapsla in vägbanan, så att regnvatten inte fortsätter att laka ur ämnen. Ett annat alternativ kan bli att ersätta dricksvattnet hos de berörda grannarna.
– När vi fattar beslut ska det vara rimligt från alla sfärer av hållbarhet, såväl de ekonomiska, de sociala och givetvis de miljömässiga, säger han.
Grannarna vill förutom att miljögifterna tas bort se en fortsatt provtagning under lång tid av vattnet i deras brunnar.
– De har sagt hela tiden att det inte varit någon fara. Nu visar proverna motsatsen och att vi inte alls kan känna oss lugna. De har gömt sig bakom provtagningarna, säger Pia Elgstrand och menar att framtiden och möjligheten att bo i huset avgörs av det beslut de nu väntar på.
Chrille och Pia berättar att hela hanteringen har varit jobbig under de två år som gått. Samtidigt som de har investerat all sin tid och sina pengar i det som skulle bli deras drömboende:
– Det känns som rysk roulette, om man ska kunna dricka det vatten man tappar upp i ett glas eller om det är miljögifter i det.