Marie, Karin och deras mor är kritiska till hur primärvården och ambulanspersonalen hanterat fallet då deras pappa och make blev sjuk och sökte vård.
Marie berättar att pappan insjuknade den 14 mars.
– Han blev förkyld och fick feber och hosta, säger Marie och berättar att han var 80 år men fysiskt aktiv och gillade att jobba i trädgården.
Första gången han sökte hjälp på vårdcentralen Visby norr var den 20 mars. Då hade han haft feber i sex dagar, svår hosta och– De stirrade sig blinda på att snabbsänkan bara var lätt förhöjd och att han inte varit utomlands, så han skickades hem igen med en ordination om att äta Alvedon.
Febern gav sig inte och han hade ont i huvudet och kroppen, var förkyld med hosta. En ny kontakt togs med vårdcentralen men han blev hemskickad igen. Under fredag den 20 mars till och med måndag sökte de vård fyra gånger.
– Pappa var ju så dålig att mamma ringde ambulansen två gånger men de tog inte med honom till lasarettet.
Fyra gånger blev pappan undersökt av vårdpersonal och trots att han var rejält sjuk med feber och luftvägsproblem togs inga corona-prov och han fick inte komma till sjukhuset.
– Oavsett om man misstänker Coronavirus eller inte, så behandlar man inte en 80-åring så. Han borde ha blivit inlagd för utredning. Det är fruktansvärt, säger Marie berättar att de kommer att anmäla händelsen.
Magne Hovland, kommunikatör inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen tycker att hon gör rätt.
– Det är bra att folk hör av sig till vården som upplevt att något blivit fel. Är man inte nöjd ska det utredas. Det kan vi dra lärdom av, säger han.
När Maries pappa var så dålig att han började yra larmades ambulansen för tredje gången och då fick han följa med till lasarettet. Det var den 25 mars. Han hade lunginflammation och ett corona-prov visade att han hade smittan.
Den 26 mars lades han i respirator på intensivvårdsavdelningen för att få hjälp med andningen. Där låg han i nästan två veckor.
– Personalen på IVA och infektion var helt fantastiska. De ringde oss varenda dag och ska ha mycket beröm för sitt jobb och sin omvårdnad, säger Marie.
På IVA var det besöksförbud men de öppnade två gånger för Marie, Karin och deras mamma så att de kunde få se honom på håll.
– Vi fick stå bakom en glasdörr och personalen höll en telefon till pappas öra så att vi kunde prata med honom. Vi skickade kort som personalen läste upp för pappa.
Det blev en tröst trots att ingen vet om han hörde deras röster.
Det är svårt att stå helt maktlös utan att kunna göra något för sina närmaste. När inga mer medicinska åtgärder fanns kvar gav läkarna tillstånd att de anhöriga skulle få att prova ett godkänt homeopatisk medel som lindrar vid andningsproblem.
Hon förklarar att det bara fick använda det på huden och inte invärtes.
– Det är så fint att de lyssnade på vår önskan så att vi fick ge honom något vi trodde på då hans tillstånd var så kritiskt.
-Det blev en glädjande förbättring i det kritiska tillståndet under två dagar och vi fick ett hopp, säger Marie.
Efter 13 dagar i respirator tillstötte flera komplikationer och hennes pappa avled.
– Det är så sorgligt. Hade han fått vård tidigare hade slutet kanske blivit ett annat, säger Marie.