Det kan låta lite torrt. "Världsarvsdagen i den gotländska skolan", så heter projektet som ska inspirera skolbarn och -ungdomar att lära sig mer och reflektera kring historien i allmänhet och världsarvet Visby i synnerhet.
– Det är en stor folkbildningsinsats som hållit på fem år nu. Vi brukar hinna beta av runt 1 000 elever om året, så det är ganska många som gått dessa vandringar nu, säger Jeremy Hardy, museipedagog vid Gotlands Museum.
När GT träffar honom ska han och årskurs två-eleverna vid hotell- och turismlinjen på Wisbygymnasiet just ge sig på en sådan historisk stadsvandring. Pedagogen har oddsen emot sig, det vet han. Och inte bara för att det regnar.
– Jag minns ju själv hur det var i plugget. Då tyckte jag allt sånt här var ointressant och trist. Och det här med Hansan och så, det har eleverna hört till leda. Jag har därför försökt gräva fram de lite mer udda historierna, säger Jeremy Hardy.
Hur går man då tillväga för att göra ungdomen mottaglig för en folkbildande insats?
Under promenaden behandlas ämnen som sjökatastrofen 1566, då öns kust förvandlades till en massgrav, slagsmålskulturen i Visby på 1800-talet, samt mordet på ockraren S O Sundberg 1843.
I Hardys historia om rosornas och ruinernas stad klipps, knäpps och fimpas människor till höger och vänster.
– På 1800-talet fick barnen lära sig att lösa konflikter med nävarna. Och det fortsatte upp i vuxen ålder. Det var mycket "Öh! Ska du ha spö din jävel". Hantverkarna slogs mot artilleristerna, folkskolans elever mot Sankt Hansskolans elever. Och sjömännen, de slogs mot alla, berättar museipedagogen för de unga åhörarna.
Efter den synnerligen bloddrypande berättelsen om mordet på S O Sundberg kommer Jeremy Hardy till sensmoralen.
– Att dra upp alla de här hemskheterna, det är inte effektsökeri. Se det här som en påminnelse om att de här sakerna hände på riktigt, och faktiskt inte för så länge sedan, säger han.
När Jeremy Hardy tackat för sig – han avslutar med den mer lättsamma historien om Buss-Berta, Sveriges första kvinnliga busschaufför – tvingas ungdomarna medge att ja, jo, lite intressant var det ju.
– Vissa grejer hade man hört förut, annat var nytt. Det där med mörderiet tyckte jag var intressant, säger Linnea Thyllin.
Varför var det intressant?
– För att det är mord. Det är alltid intressant, svarar klasskompisen Alice Möllerström.