Ulrika Drejare, från Vallentuna, med sina barn Aron, 4,5 år, och Liv, 7.
Ulrika Drejare har ett barn i förskola och ett som går ut förskoleklass till sommaren. I det sistnämnda fallet det är väldigt uppstyrt eftersom det finns en föräldragrupp som sköter allt kring insamling och inköp av exempelvis avslutningspresenter till pedagogerna.
När vi träffar familjen vid Tallundens lekplats har de just anlänt till ön för en tidig semester. Hemma i Vallentuna stundar dock avslutningar i både förskola och skola, något som gör sig påmint – inte minst när Helagotland dyker upp med frågor.
– Ja, presenter till pedagogerna. Det börjar bli dags att komma på något, säger Ulrika Drejare medans hon rätar lite på sig från en av bänkarna mitt i lekplatsen.
När det gäller det äldsta barnet, dottern Liv som snart går ut förskoleklass, finns det andra som ordnar med allt, säger hon:
– Vi har en föräldragrupp där några utvalda får representera alla. De sköter allt från insamling till själva överlämningen av presenten.
Även innan, när dottern gick i förskola, har hon gått ihop med andra föräldrar när det ska ordnas presenter till pedagogerna.
– Man vill visa uppskattning för pedagogernas arbete men också avsluta terminen på något sätt innan sommaren. Men det har varit ganska skönt att det varit lite uppstyrt.
Har du glömt bort det helt någon gång?
– Åh! Ja, det har jag.
Hon pekar på dottern Liv som några steg bort snurrar runt i full fart på lekplatsens lilla karusell.
– I början, med henne, hade jag inte alls någon koll på det här. När man är ny som förälder är det så mycket att hålla reda på och man vet ju inte hur allt funkar.
Ulrika Drejare fortsätter:
– Vad ska man ge i present – ska man ge någon överhuvudtaget? Det är många frågor i början, och jag tror att det kan ganska olika ut. Det finns heller inget rätt och fel heller, tänker jag. Man kan ju visa uppskattning och säga tack på andra sätt, också. Ett år gick vi ihop några föräldrar och bakade kakor som vi tog med till förskolan och la ut i fikarummet.
Skolavslutningar är ett tillfälle där många föräldrar och vårdnadshavare passar på att visa uppskattning för lärarna.
De gemensamma lärarpresenterna till dotterns skolavslutning brukar inte heller vara någon kostsam historia, säger Ulrika Drejare.
– Vi har precis pratat i föräldragruppen, jag kan se vad vi köpte (hon tar upp mobilen). Det blir en blomma och en handtvål från någon lokal butik.
Sonen Arons sommaravslutning med förskolan blir en picknick med föräldrar, barn och pedagoger. Här ger alla eventuella presenter enskilt.
– Vi kommer att ge något litet och symboliskt. Det handlar ju ändå om presenter till kanske fyra stycken pedagoger så det är faktiskt en kostnadsfråga också.
Själv lägger hon inte någon större vikt vid hur andra föräldrar gör eller vad de ger bort.
– I alla fall på förskolan är ju avslutningen mer en picknick. Och presenter ger man inte så öppet. Men visst, jag har väl ibland sneglat på de andras presenter för att se hur andra gör.
I en annan del av Visby, lekplatsen vid Havderlunden, leker Elin Lundgren med sina döttrar efter deras dag på förskolan.
Elin Lundgren, här med döttrarna Maja (på gungan) som är 2 år, och Lisa (i bakgrunden) som är 4,5 år.
Med en mamma som är förskollärare, har hon under sin uppväxt fått viss inblick i den här frågan ur mottagarens synvinkel.
– Det har blivit en del genom åren, som mamma tagit hem. Det är ju mycket skit också, helt ärligt. Som hamnar i någon låda. Som choklad på någon sked. Min mamma fick flera stycken ett år, jag minns hur de låg hemma på rad utan att någon rörde dem.
Hon tror att pedagogerna generellt sett blir glada för allt de får av barn och föräldrar vid avslutningarna, även hennes mamma.
– Men det hon berättat om efteråt, som hon faktiskt minns, är när barnen gjort något personligt. Som en gång när hon fick en låt som handlade om henne.
Elin Lundgren växte upp bland de så kallade frökenpresenterna, med en mamma som var förskollärare.
Det är också Elin Lundgren utgångspunkt när det snart är dags för hennes barn att säga hejdå och glad sommar till förskolans pedagoger.
– Om jag ska gå på vad mamma sagt så kommer jag att låta barnen bestämma, då blir det mer personligt. Det kan ju också vara kopplat till verksamheten, att barnen gör något där. Jag läste någonstans om en förskola där de äldre barnen fick beskriva sina pedagoger, som de sen gjorde typ en liten bok av och kunde ta med sig hem. Det tyckte jag lät jättefint. Men vi får se var ambitionsnivån hamnar i år, för vår del, säger hon.