Han har inte särskilt ofta varit polisen som mitt i gatan står. Största delen av sina yrkesår, sedan 1981, har han haft kontorstjänst som utredare.
– Det var det jag tidigt tyckte var roligast, att samla information och bygga vidare utifrån målsägarens uppgifter.
Så du har inte varit ute på brottsplatsen, som snutarna i tv-serierna?
– Nej, inte ofta, det är mycket jobb med telefon och dator och uniform har jag inte haft på 20 år!
Att han ens blev polis är närmast en slump, han svarade ”polis” när någon frågade om framtiden när han gjorde lumpen.
Men med det såddes också ett frö, så han sökte Polisskolan i Ulriksdal och var sedan färdigutbildad 1977.
Då fick han tjänst vid Lidingö-polisen där han var kvar till 1986 innan han vände hem till Gotland och här fick Klintehamn som sin första arbetsplats och året därpå Visby.
Från konststölder och stölder av flotta bilar till ett mer grovhugget bus.
När GT hälsar på i polishuset i Visby håller Magnus Frank på att tömma sitt rum. Det är tomt i hyllorna och de pågående utredningarna har förts över till kollegor.
Han är bara 61 men tar chansen att sluta för att hinna med annat i livet medan han ännu har orken.
Det är ett helt yrkesliv som samlas ihop och mycket är det som passerat: narkotikabrott, bedrägerier, stölder, våldsbrott, mord.
En del saker har levt kvar, ”Hotellmordet”, så klart, det som ännu inte är löst.
– Men även andra saker, de hastiga dödsfallen, som trafikolyckor, självmord...sådant sätter spår. Och alla trasiga människor man mött.
Han säger att han aldrig identifierat sig som polis, inte på så sätt att det tagit över hans tankebanor och fritid. Men det är ändå ett yrke som påverkat den han blivit och är. Det finns de som inte har honom som favorit, det vet han.
– Jo, så är det och man har väl fått en del hot, men så är det i det här jobbet. Mest har det varit roligt.
Så förklara, vad är det roliga?
– Att vara del i en process som gör att ett brott klaras upp och det leder till åtal, där finns en fascination.
På torsdag kliver han ur polishuset, sedan börjar resten av livet. Klockan 11 på fredag är det träning, då ger sig han och polarna ut på en löptur, löpning är ett av hans stora intressen.
Om det sker något spektakulärt brott sista dagen, hänger du dig kvar i huset då?
– Nej, du. Men man sitter nog med tidningen och tänker ”jaha, ja, det måste vara den och den som varit i farten”. Det är ju väldigt få som begår de allra flesta brotten.