Mannen dömdes för att ha knivmördat en annan man i en lägenhet på Gråbo 1997.
Mannen, som då var 32 år gammal, dömdes 1997 för att ha mördat en man i en lägenhet på Gråbo i juni samma år. Enligt gärningsbeskrivningen ska han ha huggit offret i bröstet tre gånger. När offret sjönk ner på knä och sade att han behövde ha en ambulans, fick han ett kraftigt knivhugg i ryggen.
En utredning visade att den dömde mannen, som nu alltså hunnit bli 59 år, var beroende av narkotika och led av en personlighetsstörning. Men störningen bedömdes inte vara så allvarlig att han kunde få rättspsykiatrisk vård och straffet för mordet blev livstids fängelse. Mannen har varit frihetsberövad sedan dess, först i häktet och sedan på anstalt, totalt i 27 år. Han har sex gånger tidigare ansökt om att få straffet tidsbestämt, senast var i oktober 2022. Denna gång vill han att strafftiden ska bestämmas ”till den tid som tingsrätten med hänsyn till behovet av frigivningsförberedelser finner skälig, dock längst 45 år”. I förhör inför rättens beslut säger 59-åringen att han vill leva ett lugnt pensionärsliv utan droger. Åklagaren har motsatt sig omvandlingen av straffet.
Tidigare utredningar i samband med mannens yrkande om att få straffet tidsbestämt har visat att han misskött sig i fängelset och påträffats drogpåverkad på anstalten. Han har också vägrat att lämna drogtester och varit i bråk med andra på anstalten så att insatsstyrkan fått kallas in. Men de senaste två åren har han enligt Kriminalvården ”i huvudsak uppvisat god skötsamhet”.
Rättsmedicinalverket skriver i sitt yttrande över 59-åringen att han varit drogfri sedan 2016 men att det finns en medelhög risk för återfall. De ifrågasätter hans möjligheter att klara sig i samhället utanför anstalten, trots att han har ”en fortsatt gynnsam utveckling”. Den positiva utvecklingen har enligt verket pågått för kort tid för att den ska kunna bedömas som varaktig.
Örebro tingsrätt vill inte omvandla 59-åringens straff från livstid till ett tidsbestämt straff.
I sin dom skriver tingsrätten att den avgörande frågan är om det finns risk för att mannen ska återfalla i allvarlig brottslighet. Rätten lutar sig mot Rättsmedicinalverkets slutsatser, som de anser vara både ”välgrundade och relevanta” och då risken för just återfall bedöms som medelhög avslår de den dömde mördarens ansökan. Livstidsdomen står därmed fast.