När Jan Ullberg kom ut från bostadshuset såg han direkt var branden i gästhuset startat, där elcentralen satt.
I lugn och ro satt Jan Ullberg hemma i tv-soffan i torsdags morse med sitt morgonkaffe.
– Klockan var 07.41 när en kvinna bultade på ytterdörren med båda nävarna. När jag öppnade såg jag hur hela fasaden på gästhuset brann, säger han och berättar hur han kastade på sig kläderna och sprang ut.
Kvinnan som hade råkat passera och upptäcka plymen av rök som steg mot himlen hade redan larmat 112. Jan Ullbergs första tanke var att försöka släcka med den mycket kraftiga pump han har, med vatten ur egen brunn för bevattning.
– Jag tog två steg och så insåg jag var det brann, i en undercentral till elen som fördelas ut till de andra husen, säger han och berättar att kortslutningen som han misstänker orsakat branden också hade slagit ut elen till vattenpumpen.
Nu gick allting snabbt. Jan Ullberg kom på att det fanns en gasoltub inne i gästhuset och han rusade in, för att försöka få ut den.
– Jag öppnade dörren, det var fullkomligt kolsvart och när jag insåg att det var övertänt stängde jag till snabbt. Det hade kunnat bli en explosion av oförbrända gaser, säger han och berättar att varken gaser eller gasoltub exploderade.
Förloppet blev snabbt och Jan Ullberg kunde med sin mobil i handen bara se på medan räddningstjänsten såg till att begränsa spridningsrisken.
Han berättar hur räddningstjänsten dröjde 14 minuter innan de var på plats. Då stod hela byggnaden i lågor. Räddningsstyrkan fick inrikta sig på att spruta vatten på intilliggande träd och ett pumphus för att det inte skulle sprida sig.
– Det här är en timme efter larm, då fanns i princip inget kvar, säger han och visar de mycket dramatiska bilderna han tog med mobilen.
Köksskåpen har bokstavligt talat gått upp i rök. I det som en gång var gästhusets kök står porslin, kaffekopp och äggkoppar kvar i askan.
Tillsagd av räddningstjänsten att lämna brandplatsen åkte Jan Ullberg till Visby. Styrkan från Dalhem var då på plats och skötte eftersläckningen. Efter lunch fick han själv ta över ansvaret. Det som en gång var konsul Carl E. Ekmans garage för en hästdragen vagn, uppförd år 1905 och samtidigt som boningshuset på Lullyhill, var nu borta.
Konsul Ekman var en dåtida kändis och societetsperson, som låg bakom Snäck, Ångbåtsbolaget och mycket annat. Han och hans fru Erika bodde vid Hamnplan i Visby, men lät bygga Lullyhill som sommarställe. Paret köpte öns andra personbil, efter att bilhandlare Appelqvist i Hemse varit först.
– Konsul Ekman var så dålig på att köra bil att han körde rakt igenom väggen i garaget och skaffade sig chaufför efter det, säger Jan Ullberg och berättar att det var hans morfar som ropade in Lullyhill på en dödsboauktion 1957, och att garaget långt tidigare hade byggts om till gästhus.
Riddarskinnbaggen, körkmack på gotländska, är vanlig och kryper den här årstiden in i stora ansamlingar i sprickor och håligheter i fasader. Något att se upp med, menar Jan Ullberg.
Som 20-åring flyttade Jan Ullberg till Lullyhill och sedan 2007 bor han här på heltid.
– Då sålde jag min andel i byggföretaget i Uppsala. Jag hade 55 anställda och omsatte 150 miljoner det året, säger han och berättar att han året därpå totalrenoverade såväl boningshus som gästhus och övriga byggnader.
All el byttes ut, och undercentralen i gäststugan fick en påbyggnad i trä med plåttak.
– Jag har min teori, baserad på tidigare erfarenhet, säger han om brandorsaken och berättar att det på tomten är mycket gott om körkmack, riddarskinnbagge som skalbaggen heter på svenska.
Han berättar att det för flera år sedan blev strömavbrott i samma elcentral.
– Jag fick en chock, för på en fasskena i centralen låg då massor av körkmackar, och kadaver som bränts av att ha fått stötar, säger han.
I branden vid Lullyhill totalförstördes Jan Ullbergs gästhus. En förbipasserande kvinna bultade på och larmade räddningstjänsten, men då var det redan för sent.
Som byggnadsingenjör och besiktningsman åt försäkringsbolag har han många gånger kommit efter en brand. Nu fick han uppleva det våldsamma förloppet själv. Natten innan branden bröt ut rådde full storm, med hårda vindar som pressade slagregn på tvären in från havet. Teorin som Jan Ullberg har är en olycklig kombination av fukt från inträngande regn – och nya körkmackar som sökt vinterviste.
– Min enda tanke är, herregud – vilken tur att det här inte var i boningshuset, säger han.
Det som i snart 120 år varit ett mindre hus på tomten slukades helt av elden. Räddningstjänsten lät allt brinna ner när de insåg att det inte gick att rädda stugan.
I yrket har Jan Ullberg sett det mesta i form av dålig och gammal el.
– Här var all el bytt 2008, men på andra ställen kan det vara ren katastrof. Som inspektör tycker jag att man bör ta hem en behörig elbesiktningsperson som går igenom all el, och att man verkligen besiktigar sina anläggningar, säger han och blickar ut över den nu minst sagt annorlunda gårdsmiljön.
Förlusten av gästhuset är stor, inte minst i uteblivna hyresinkomster eftersom den ofta hyrdes ut.
– När jag skulle gå och lägga mig på kvällen och gick igenom händelseförloppet fick jag faktiskt lite ångest. Här har folk bott i 120 år, och något liknande har aldrig hänt förut.
Jan Ullberg i resterna efter branden vid Lullyhill. Regn som med hjälp av blåst från havet trängt in i en elcentral där skalbaggar tagit vinterviste, tror han, orsakat kortslutningen som startat branden. Förloppet blev våldsamt.