I Sverige Àr nÀstan 20 procent av befolkningen födda utomlands. PÄ Gotland Àr den siffran betydligt lÀgre: 7,8 procent. Det gör Gotland till en av de minst invandrartÀta kommunen i landet.
För fem Är sedan skakades vÀrlden av en av de största flyktingkriserna i modern tid och med kort varsel öppnades nio asylboenden runtom pÄ Gotland. Under början av Är 2016 bodde 1 200 asylsökande pÄ ön. Av dem Àr ett 50-tal kvar, uppskattar regionen.
En av alla gotlÀnningar som engagerade sig i arbetet med de nyanlÀnda var Vartan Abgarian. PÄ asylboendet i Garde sÄg han till att mÀtta alla hungriga magar.
â Det Ă€r en sjĂ€lvklarhet för mig att hjĂ€lpa till. En dag kommer kanske jag behöva deras hjĂ€lp, sĂ€ger han.
Gotlands Tidningar trÀffar 66-Ärige Vartan Abgarian i Almedalsbibliotekets foaljé. Just nu skakas vÀrlden av en helt annan kris som gör att den annars sÄ arbetsglade mannen, som gotlÀnningarna lÀrt kÀnna vid epitetet "Farbror Rulle", tvingats sakta ner pÄ tempot och se sig om efter andra jobb. Han visar upp ett id-kort frÄn Veteranpoolen.
â Nu pĂ„gĂ„r en pandemi, dĂ„ kan jag inte jobba som vanligt. Men man fĂ„r inte ge upp, sĂ€ger han.
Det har gĂ„tt ganska exakt 35 Ă„r sedan iransk-armeniern Vartan Abgarian landade pĂ„ Gotland. Planen var att fly till Amerika, men familjen Abgarian lyckades inte fĂ„ tag i nĂ„gra biljetter. De hamnade istĂ€llet i Ăsterrike, dĂ€r de blev inlĂ„sta pĂ„ flygplatsen. TvĂ„ dagar senare befann de sig i Danmark, dĂ€r de inte ens fick kliva av flygplanet.
â En flygvĂ€rdinna sa Ă„t oss att det Ă€r bĂ€ttre om vi sitter kvar, att vi fĂ„r det bĂ€ttre i Sverige, berĂ€ttar Vartan Abgarian.
VÀl i Sverige flyttades de runt till olika boenden av vad som dÄ kallades Invandrarverket.
â En dag sa de att vi hade fĂ„tt PUT. Jag trodde att vi skulle bli puttade ur Sverige, sĂ€ger Vartan och skrattar.
I sjÀlva verket hade de fÄtt permanent uppehÄllstillstÄnd.
â DĂ„ frĂ„gade de var vi ville bo. Jag sa att det inte spelade nĂ„gon roll, men att vi helst inte ville bo dĂ€r det finns mycket utlĂ€nningar. Inte för att jag inte vill vara med dem, utan för att jag ville lĂ€ra mig sprĂ„ket fort.
DĂ€rmed placerades de pĂ„ Gotland â till Vartans dĂ„ omedvetet stora glĂ€dje.
â Vi blev direkt vĂ€nligt bemötta. NĂ€r vi hade landat tog de oss till restaurang TĂ€rnan, som lĂ„g i Gallerian. DĂ€r fick vi Ă€ta hamburgare och pommes frites, det blev vĂ„r första mĂ„ltid pĂ„ Gotland, sĂ€ger han.
Vartan gick frÄn att sÀlja kebab pÄ Irans gator, via en hamburgare pÄ TÀrnan, till att servera gotlÀnningarna delikatesser som helgrillat lamm. Han har deltagit i över 30 Medeltidsmarknader och pÄ sin underarm har han evenemangets symbol tatuerad.
â Jag Ă€lskar Gotland. GotlĂ€nningarna Ă€r vĂ€ldigt snĂ€lla och vĂ€lkomnande, dĂ„ som nu, sĂ€ger Vartan.
Har du aldrig funderat pÄ att flytta hÀrifrÄn?
â Nej, nej, nej! Jag har fĂ„tt möjligheten. Mina barn i Göteborg tjatar hela tiden om att jag ska flytta dit, men jag trivs sĂ„ fruktansvĂ€rt bra pĂ„ Gotland. Jag kĂ€nner mig som en gotlĂ€nning. Jag kan gĂ„ till Stora Coop och dricka kaffe och dĂ„ kommer det alltid nĂ„gra jag kĂ€nner som jag kan prata med, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:
â Förr i tiden gick jag till ett kafĂ© i hamnen. DĂ„ pratade jag med fiskarna som tog en kopp kaffe pĂ„ morgnarna, innan de skulle hem för dagen. Ibland fick jag köpa helt nyfĂ„ngad fisk.
Gotland har blivit Vartans sjĂ€lvklara plats pĂ„ jorden. Men det Ă€r inte alla personer med utlĂ€ndsk bakgrund som hittat hem pĂ„ samma sĂ€tt â tvĂ€rtom.
â Jag kommer aldrig att flytta hĂ€rifrĂ„n, men det Ă€r mĂ„nga som har flyttat. Av de som kom hit samtidigt som oss pĂ„ Ă„ttiotalet Ă€r det kanske fyra familjer kvar, sĂ€ger han.
En anledning till det Àr brist pÄ jobb, tror Vartan.
â PĂ„ den tiden fanns bara Ericsson och nĂ€r de lade ner blev mĂ„nga arbetslösa, sĂ€ger han.
â Det Ă€r samma problem nu. Gotland mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att erbjuda jobb och Arbetsförmedlingen mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att informera. Invandrare fĂ„r tillfĂ€lliga tjĂ€nster men de vet inte vad det betyder, de tror att de har fĂ„tt fast jobb. SĂ„ de blommar upp, och sedan vissnar de nĂ€r tjĂ€nsten tar slut. MĂ„nga blir deprimerade.
Annat var det pÄ 80-talet, menar Vartan.
â Jag kommer exakt ihĂ„g hur det var. Jag hade en handlĂ€ggare som heter Monika Virgin. Hon följde med till alla arbetsplatser. Hon följde med mig till minkfarmen, slakteriet och Konsumbageriet, dĂ€r jag fick jobb. Efter en vecka pĂ„ jobbet var hon dĂ€r igen för att se hur det gick för mig, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:
â SĂ„ gör de inte i dag, de har inte tid. Nu mĂ„ste man söka alla jobb sjĂ€lv. Sedan har Arbetsförmedlingen gjort allt digitalt, och mĂ„nga nyanlĂ€nda kan inte det digitala sĂ„ bra.
Samtidigt som integrationen i Vartans ögon blivit sÀmre har rasismen ökat.
â Det Ă€r mycket, mycket mer rasism i dag. Jag Ă€r inte drabbad, jag har bott hĂ€r sĂ„ lĂ€nge. Ibland sĂ€ger jag till dem som uttrycker sig rasistiskt att "jag Ă€r ju ocksĂ„ utlĂ€nning" och dĂ„ sĂ€ger de "nej du Ă€r gotlĂ€nning, blanda inte ihop dig med dem".
Han berÀttar om en kvinna som han brukar hjÀlpa med att övningsköra.
â Hon fĂ„r inget jobb pĂ„ grund av sin slöja. Jag förstĂ„r inte varför, mĂ€nniska som mĂ€nniska.
Vartan upplever att de nyanlÀnda i dag har svÄrare att skapa djupare kontakter med gotlÀnningarna.
â De som kommer hit nu fĂ„r mest ytliga kontakter. De fĂ„r inte samma hjĂ€lp in i samhĂ€llet.
NÀr Vartan var ny pÄ Gotland fick han hjÀlp av Frans Brozéns familj, som driver en ekologisk gÄrd i Dalhem.
â De hjĂ€lpte mig och jag hjĂ€lpte dem med att plocka grönsaker, och vi planterade en jĂ€ttestor skog.
Vartan minns tillbaka.
â Jag satt pĂ„ en flakbil, precis pĂ„ kanten. Jag vet inte vad som hĂ€nde, men Frans pappa bromsade och jag flög av. Det var tur att jag inte blev pĂ„backad, alla blev jĂ€tterĂ€dda. Man fĂ„r inte sitta pĂ„ kanten, men dĂ€r jag kommer ifrĂ„n gjorde vi det. Jag var Ă€nnu kvar i Iran i huvudet, sĂ€ger han.
DÄ var Frans Brozén en liten pojke.
â Vi har fortfarande kontakt och jag hĂ€lsar pĂ„ honom pĂ„ FĂ„rö varje sommar och Ă€ter sĂ„ mycket jordgubbar sĂ„ att jag blir sjuk i magen, sĂ€ger Vartan och skrattar gott.
35 Är har gÄtt. Precis som Vartan fick hjÀlp in i samhÀllet dÄ, gör han vad han kan i dag för att integrera de nyanlÀnda pÄ Gotland. I eftermiddag ska han hjÀlpa sin vÀn att övningsköra. Efter det ska han hem och laga lammtunga.
â Jag Ă€ter det till frukost, sĂ€ger han.
Som den gotlÀnning han Àr.