Huvudmännen nekar till samarbete

Rekordrättegångens andra dag ägnades främst åt förhör av de båda huvudåtalade. De säger sig ha känt varandra sen skoltiden utan att vara nära kompisar. 55-åringen har bott flera år i Indien medan 53-åringen säger sig knappt ha varit utanför Gotland. Båda uppger sig röka mindre mängder själva men är noggranna med att framhålla skillnaden mot annat drogbruk.
De erkänner narkotikabrott men förnekar att det handlar om grovt brott och förnekar all form av samarbete kring några haschaffärer.
- Har du köpt eller sålt något av 55-åringen, frågade åklagaren 53-åringen.
- Nej.
- Har ni narkotikaaffärer ihop, tillfrågades 55-åringen.
- Nej, ingenting. Jag har inte gjort några narkotikaaffärer och skulle aldrig göra affärer med 53-åringen.

Från samma transport
Anledningen till att de haschpartier som påträffats hos dem kom från samma ursprungsparti hävdade 53-åringen måste bero på att deras respektive delar kommit in i landet i samma transport.
- Vems var partiet, undrade åklagare, bor han på Gotland eller fastlandet?
- Jag kommer inte ihåg. På Gotland, ibland.
Att det vid husrannsakan hittades 155 000 kronor gömda i en skåpsockel i 55-åringens verkstad förklarade denne med att det var sparkapital som han hade med sig från Indien när han återvände till Gotland och som han nu gömt för inbrottstjuvar. Att 53-åringens fingeravtyck fanns på några sedlar berodde på att denne betalat för att 55-åringen reparerat hans bil.
Åklagaren hävdade att merparten av de avlyssnade telefonsamtalen mellan 53-åringen och de 38 åtalade köparna handlar om kodade knarkaffärer medan 53-åringen uppgav att det rör sig om oskyldiga samtal kompisar emellan. Han pressades därför på hur och när han lärt känna var och en av dem. Att han då emellanåt läste innantill ur ett anteckningsblock föranledde kommentarer från såväl åklagaren som rättens ordförande medan 53-åringen på sin försvarares fråga om detta framhöll att det bara var namnen som var nedskrivna.

Medgav
53-åringen medgav att han vid några tillfällen sålt, eller "hjälpt" som han genomgående säger, personer att få tag på hasch. Men att det hela tiden handlar om färre tillfällen och mindre mängder än vad åklagaren hävdar. Och han medger bara försäljning under den period som det finns spaningsresultat för. Om att några i förhör uppgivit att de köpt av honom sedan 1970-talet konstaterade han:
- Det kan ha hänt någon gång men det borde vara preskriberat. Om nån har rökt behöver de inte ha köpt av mig, det finns massvis av personer som säljer hasch på Gotland.
Fika och hur det ordet i avlyssnade samtal skall tolkas är något av ett nyckelord i denna process.
- Vi har en tät kontakt, de vill att jag ska komma och fika och så, sa 53-åringen.
- Det är väldigt många och korta fika samma dag, som en dubbel espresso på Stora Torget på tio sekunder, hur kommer det sig, undrade åklagaren.
- Jag har varit stressig och rastlös så det har blivit korta möten.
- I min värld är fyra fika med olika personer varje dag mycket.
- Din värld är inte min värld. Ni tolkar varje samtal om kaffe som försäljning, det är överdrivet.
En av de poliser som ingått i spaningsgruppen hördes som vittne om sina iakttagelser av 53-åringen som hon dels bevakat med kikare i lägenheten dels följt efter när han lämnat bostaden.
- Mycket fika, 4-5 gånger per dag, snabba och på konstiga ställen. 53-åringen är ofta sen till mötena men de han ska fika med har stort tålamod och är väldigt ivriga, de vill att han ska komma och fika.

Vattenkoden
53-åringen blev också tillfrågad av sin advokat angående den vattenförsäljning som också angivits som en möjlig kod för haschaffärer.
- Jag började sälja vatten när jag blev friställd. En del har bräckt vatten och en del tycker inte om kranvatten. Jag hämtar vid en källa i Småland.
- Brukar x (en av de åtalade köparna) köpa vatten av dig som vi hörde i ett avlyssnat samtal?
- Nej, hon har köpt hasch några gånger.