Den 19 augusti 1991 misslyckades dåvarande försvarsministern Dmitrij Jazovs försök till statskupp för att rädda det kommunistiska Sovjetunionen.
I Estland grep man tillfället, och dagen efter utropade estländarna sin självständighet.
Hoppet vaknade
- Många trodde att vi skulle återfå friheten vid freden efter andra världskriget. Hoppet vaknade på nytt när Berlinmuren föll 1989.
Att dagen skulle komma i augusti 1991 insåg vi ganska sent, säger Veljo Pärli, Estlands honorärkonsul i Visby.
Veljo Pärli känner sig som estländare, trots att han tillbringat nästan hela sitt liv i Sverige. Han kom till Stockholm som sjuåring i januari 1939, före andra världskrigets utbrott och därmed före den våg av landsmän som tvingades ta betydligt mer dramatiska flyktvägar.
Stängt
Under många år var Estland helt stängt för estländare i exil. Veljo Pärli försökte under 1980-talet förgäves att få visum till Sovjetunionen.
Händelserna 1991 följde han med stort intresse från sommarhuset i Stånga. Chansen att återse släktingarna i Estland öppnade sig.
Banden mellan Gotland och Estland har varit starka i flera hundra år.
För estländarna som flydde under andra världskriget spelade Gotland en särskild roll. För över 6 000 gick vägen till friheten via ön.
Gotländsk hjälp
Efter självständigheten krävdes hjälp utifrån. Gotlänningarna har med insamlingar och projekt bidragit till återuppbyggnaden.
- Hjälpen betydde väldigt mycket. Det fanns ju inget privat ägande i Estland och när kolchoserna avskaffades behövde jordbrukarna hjälp att skaffa egna maskiner, berättar Veljo Pärli.
Många estländare i exil åkte hem för att hjälpa till, bland dem Veljo Pärli som 1994-95 tjänstgjorde som marinstabschef.
Han mötte ett land som slet hårt för att bygga upp demokrati och ett fungerande samhälle.
Senaste besöket i Estland gjorde Veljo Pärli förra året.
- Det har gått väldigt bra för Estland. Den ekonomiska krisen 2008 slog hårt, men landet har återhämtat sig bra. Estland blir mer och mer likt ett västeuropeiskt land.
Stärkta band
De senaste 20 åren har stärkt banden mellan Estland och Gotland, särskilt till Ösel som tidigt blev en gotländsk vänort. Hushållningssällskapet har under åren haft flera projekt som knyter samman länderna.
Gotland, Ösel och Dagö ingår numera i det gemensamma B7-samarbetet (Baltic Island Networks).
Trots att Gotland var målet för tusentals flyktingar är den estniska föreningen här inte särskilt stor i dag. Den har bara 20-25 medlemmar, men de träffas regelbundet för att hålla traditionerna vid liv.
Surkål, syrad gurka och mörkt surdegsbröd är det som estländare i förskingringen längtar mest efter.
Surkål
På hösten gör man i ordning surkålen inför julen och man tar även hand om och lägger in gurka på det traditionellt estniska sättet.
Esterna på Gotland firar självständighetsdagen i Öja kyrka under kvällen. Domorganist Kadri Ploompuu från Tallinn är på ön för att bjuda på musik av bland andra de estniska tonsättarna Edgar Arro och Arvo Pärt.