Bengt Hård är inne på sin tredje vända på Birkagården.
- Första gången jag var här var 2006 och det var ekonomiska orsaker som gjorde att jag blev hemlös. Jag loosade hyran tre månader i rad och jag bad inte om hjälp, säger Bengt.
Han längtar efter ett eget boende med plats för sitt konstnärsmaterial och med ett eget kök.
Sexpack och tobak
- Att gå i en livsmedelsaffär när man är hemlös är konstigt. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Annars går man och plockar grönsaker och så går man rundan. Nu blir det raka vägen till ett sexpack och tobak, säger Bengt.
På dagarna håller han till Metodistkyrkan där han skriver på ett manus som bygger på gamla sjömansskrönor som han fått återberättade för sig. Drömmen är att kunna sätta upp en pjäs.
Vid tv:n sitter Tommie Olofsson och ser på Östnytt. För ett halvår sedan bodde han i en lägenhet som låg på tredje våningen, men nu tillbringar han nätterna på Birkagården.
Många farsor
- Jag har rollator så det funkade inte. Jag ville byta, men det gick tydligen inte, så jag sket i det, säger han och blir tyst.
Sedan dess har han saknat eget boende och kontakten med socialtjänsten har han gett upp.
Flera av männen som övernattar på Birkagården är pappor. På fars dag fick Bengt Hård besök av sin dotter. Det betydde mycket för honom, men är inte helt lätt att prata om.
- Det är jobbigt att tänka på. Självklart skulle jag önska något annat, säger han.
Bengt tycker att det är synd att det finns så många fördomar mot hemlösa, det gagnar ingen. Människors avståndstagande får honom själv att agera på samma sätt. Ibland tar han omvägar på stan.
- Det finns rädslor och åsikter bland folk. Jag har också haft ett liv och nu har det plötsligt blivit ett jävla staket emellan oss, säger han.
Tio hemlösa
Ibland när han står utanför Coop ser han fulla kundvagnar rulla ut på parkeringen, herrgårdsvagnarna låses upp med "en sån där blipp" och kassarna packas in i bagageluckan.
- Då känner man sig utanför, säger han.
På Gotland finns det drygt tio hemlösa personer samtidigt, uppskattar Tommy Wissing som har arbetat på Birkagården sedan starten för sex år sedan.
Flest män
Antalet som kommer och går är dock fler. De allra flesta som kommer till Birkagården är män och de allra flesta har missbruksproblem eller stora ekonomiska svårigheter.
Under sina sex år på Birkagården har Tommy Wissing hunnit höra och se både det ena och det andra.
- Det ger förbannat mycket tillbaka. Man kan tro att det är ett helvete att jobba här, men det är precis tvärtom, säger han.