– Vi har längtat så efter att få hit honom, vi var många som läste hans bok när den kom. Det är verkligen en modig man som vågar ställa de rätta frågorna, säger SFI-läraren Lotta Nyborg, som sitter i Vuxenutbildningens likabehandlingsgrupp, som bjudit in Mustafa Panshiri.
– Vi hoppas att vi ska diskutera de alltid brännheta frågorna, som jämställdhet, homosexualitet och slöja, fortsätter hon.
Mustafa Panshiri kom till Sverige som 11-åring och växte upp i Nacka utanför Stockholm.
– Jag var väldigt intresserad av Sverige när jag kom hit, av språket, kulturen – jag ville förstå. Jag hade också en tydlig kontakt med majoritetssamhället.
Mycket i det nya hemlandet var märkligt i Mustafa Panshiris ögon.
– Alltifrån att man drack mjölk till maten i skolan – jättekonstigt, till att tjejer och killar kunde umgås och ha relationer och att homosexuella fick gifta sig, säger Mustafa Panshiri.
Han menar att Sverige är ett annorlunda land jämfört med många andra.
– Oh, ja, vi är jättekonstiga. Om du frågar en svensk vilken myndighet de litar på mest svarar de Skatteverket.
Han utbildade sig till polis och hann arbeta i yrket i några år. I samband med den stora flyktingvågen 2015 började han föreläsa för nyanlända om integration och kulturkrockar.
– Till en början var jag tjänstledig, sen sa jag upp mig för att göra det här på heltid. Gotland är den 221:a kommunen jag besöker, säger Mustafa Panshiri.
Under gårdagen gav han två föreläsningar för elever och lärare på Vuxenutbildningen i Visby.
– Vet ni vad som var det viktigaste jag fick lära mig i Sverige? inleder Mustafa Panshiri efter att han presenterat sig och besvarar sedan sin egen fråga:
– Svenska!
Med humor och allvar engagerar han publiken i frågor som lagar, normer, demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet och respekt.
– Respekt betyder inte samma sak i Sverige som i Afghanistan, Somalia, Eritrea eller Syrien, där det också betyder att man är lite rädd, säger Mustafa Panshiri och går raskt över till barnaga.
Han ber alla lärare som har barn att ställa sig upp och frågar vilka av dem som slagit sina barn. Alla svarar att det har de inte gjort.
– Varför slår de inte sina barn? frågar Mustafa Panshiri publiken.
– Lagen, gissar någon.
– I Sverige slår de inte sina barn för att de tycker att det är fel, det är kultur, säger Mustafa Panshiri.
Efter föresläsningen ringlar kön lång av åhörare som vill skaka hand eller ta en selfi med Mustafa.
– Det var jättebra. Jag visste en del, men inte allt, nu vet jag bättre, säger Mohammad, från Afghanistan.
Mustafa Panshiri går uppenbart hem hos sin publik.
– Jag kan navigera mellan två kulturer, det är klart att det underlättar. Det finns etniska svenskar, med ljust hår och blåa ögon som kan de här frågorna mycket bättre än jag, men det är inte alltid de har samma mandat.
Mustafa Panshiri säger att han är ute och missionerar, "typiskt svenskt", tillägger han.
– Vi i Sverige är väldigt duktiga på att tala med andra länder om den svenska modellen, men vi är inte lika bra på att förklara den på hemmaplan för dem som kommer hit.
Mustafa Panshiri säger att han drivs av tacksamhet.
– Sen jag kom till Sverige har jag känt en väldigt stor tacksamhetskänsla gentemot Sverige. Jag kan förstå att de som är födda i Sverige med utländska föräldrar inte känner så, men jag har den här tacksamheten. Jag vet vad jag kommer från och vad jag kom till.
