Conny Johansson överraskades på ett ledningsgruppsmöte i polishuset i Visby. Han blev rörd och tagen när det gick upp för honom att han fått Helagotlands läsares allra flesta röster.
Conny Johansson nominerades av en jury som en av fem kandidater vilka tidningens läsare sedan röstat på. Märkligt, tyckte han själv. Han gör ju bara sitt jobb.
Jo, förvisso är det så. Men han gör också så mycket mer, även på sin fritid.
– Vårt arbete bygger mycket på förtroende och då får man bjussa lite på sig själv, även om man råkar vara ledig. Så visst, det finns saker jag gör även på min fritid då jag uppfattas som polis.
Intet ont anande – för varför skulle han ana ont? – satt han på sedvanligt ledningsmöte i polishuset i Visby och diskuterade ungdomsbrottslighet när Helagotland plötsligt avbröt seansen.
En försynt knackning räckte, ingen murbräcka krävdes, en sådan som forcerar dörrar och kallas bonk på polisspråk.
Conny förvånad, så klart, närmast tårögd, kollegorna med uppskattande leenden.
– Nu blev jag överrumplad, närmast generad, faktiskt. Det är inte sådant här man förväntar sig som polis.
Varför får du den här utmärkelsen, tänker du?
– Inte för att jag gör arbetet själv, men jag tänker att jag varit polisområdets ansikte utåt särskilt i samverkansfrågor i ganska många år nu och har därigenom träffat väldigt många människor.
Conny Johansson brinner för polisens förebyggande arbete och har i mångt och mycket blivit myndighetens ansikte utåt på Gotland.
53-årige Conny är uppvuxen i Visby och har varit polis i 20 år. Dessförinnan hann han arbeta som bland annat vaktmästare och inom kundtjänst. Även hans intresse för idrott har givit honom värdefulla insikter som han har med sig i polisarbetet.
Han valde till slut polisyrket för att ”göra skillnad”, vilket han berättade om redan i det reportage då han presenterades som kandidat.
Tuff uppväxt, ensamstående mamma, lätt hade han kunnat hamna snett.
– Jag har ibland kunnat se mig själv i andra ungdomar, det är värdefullt och det är också då man blir särskilt engagerad. Man har en liten aning om hur andra har det.
Kramkalas blev det, kollegor emellan. Här är det lokalpolisområdeschef Emil Eisersjö som gratulerar.
Sedan 2015 har han verkat i rollen som kommunpolis och därigenom, men även långt innan dess, kommit nära inte minst ungdomar. Han brinner för det brottsförebyggande arbetet och har för många i samhället alltså varit myndigheten personifierad.
Särskilt ungdomar träffar inte sällan på honom när han besöker skolor eller fritidsverksamheter.
Brinner gör han därför också för initiativet ”Alla behövs på Gotland”. Det är en näringslivsdriven insats som går ut på att få unga vuxna som riskerar att hamna i utanförskap och långvarig arbetslöshet i arbete.
Överraskningen gick hem, Conny Johansson hade ingen aning om vad som väntade när han satte sig i planeringsmötet.
Att nu ha röstats fram till ”Årets gotlänning” är naturligtvis det allra finaste (!), men redan på Företagardagen i oktober prisades han av Tillväxt Gotland som ”Årets tjänsteman”.
Det går bra nu, Conny. Ingen risk att du går och blir stöddig?
– Haha, nej, det ligger inte riktigt för mig som person och vi är verkligen flera om att göra jobbet. Men det är så klart en drivkraft att fortsätta på det jobb vi gör. Eller jag kanske ska lära mig att säga ”jag” nu.
Årets gotlänning har röstats fram sedan 2011.
Det var ingen tvekan om att utmärkelsen var uppskattad bland kollegorna. Conny möttes av hjärtliga applåder när bukett och diplom var överlämnat.
Emil Eisersjö, lokalpolisområdeschef, som hjälpt till att arrangera överraskningen hade köpt en grattisbukett.
Polisområdeschef Fredrik Persson befinner sig på semester men hade kopplat upp sig för att skicka en hälsning fjärran ifrån.
– Du är en så viktig del av vårt arbete och ett fint ansikte utåt för vår kår. Det kan inte överskattas, det arbete du gör. Du är verkligen väl värd denna utmärkelse, sade han.