Tack vare en förunderlig slump upptäcktes hennes bröstcancer i tid, sedan ville Stina leva som vanligt igen.
"Har du varit på mammografi? Gå och gör det!"
Det var det ärende som Stina Malmströms dotter hade till sin mamma när hon plötsligt ringde hem från Australien. Året var 1993 och Gotland hade ännu inte börjat med mammografiscreening, men Stina gjorde som hennes dotter ville och bokade tid för en undersökning.
I det ena bröstet fann man en aggressiv cancertumör.
- I efterhand har vi pratat om varför hon ringde. Kanske var det intuition, kanske berodde det på alla skyltar som fanns längs vägarna i Australien om faran med det tunna ozonskiktet, funderar Stina och fortsätter:
- Nyttan med mammografi kan inte nog understrykas. Att hoppa över den undersökningen är att spela med livet som insats. Min bröstcancer blev odramatisk tack vare att tumören upptäcktes i tid.
"Bort med det"
På Visby lasarett fick Stina saklig information om behandlingsalternativen. Hon fick själv välja om hela bröstet skulle opereras bort, eller om man bara skulle ta en bit. Stina valde att ta bort hela bröstet. Hon var 53 år och mitt uppe i ett jobb som hon älskade. Samtidigt höll Stina och maken Nisse på att renovera huset i Visby. Nu ville hon snabbt komma tillbaks till vardagen igen.
- Jag hade inte tid med någon cancer så jag tänkte bara "bort med det", säger Stina.
Och så blev det. Bröstet opererades bort och Stina behövde varken strålning eller cellgift. Efter sommarsemestern var det full fart igen. Precis som hon ville ha det.
Inte slut
Stinas cancerhistoria tog inte slut där. Tio år senare upptäcktes en ny tumör i det andra bröstet, men också den upptäcktes i tid och bröstet opererades bort.
- Förut hade jag haft en protes på ena sidan. Det här blev mycket bättre!
Hon är väl medveten om hur osentimental hon låter och tillägger med ett skratt: "Får man säga så?".
"Så här ser jag ut"
Stina Malmström vill inte älta. Hon tillhör den grupp som fick en lindrig väg tillbaka. Den förmånen vill hon använda till att fullt ut fortsätta leva.
- Jag fyller 75 år nästa år och det finns folk som tycker att man ska börja avsluta saker i den åldern. Det har jag inga planer på. Jag är mitt uppe i massor av grejer.
- Visst finns tankarna där om att cancern kan komma tillbaka. Det får man aldrig ur huvudet. Men de tankarna har jag med mig på ett hälsosamt sätt, jag vill ta ut vad jag kan av livet, förklarar Stina.
Från sina två cancerdiagnoser bär Stina också med sig två ärr från brösten som opererats bort, men också de har blivit en del av henne som hon har lärt sig att acceptera.
- I början tog det emot att gå till simhallen. Jag vände mig in mot väggen i duschen. Men när man känner tryggheten i gruppen och alla hade lärt sig att det är så här jag ser ut så kunde jag strunta i det.
- I dag tänker jag faktiskt inte så mycket på att jag inte har bröst. Jag saknar dem bara när jag ska gå bort och ska ha urringad finklänning. Men då kan jag alltid ta inläggen som jag har i lådan där inne.