Huset med Ădins garveri byggdes 1725 i Eskelhem och flyttades nĂ€stan 130 Ă„r senare, 1852, till sin plats i Almedalen i Visby.
Ridelius galleri och inramningar pĂ„ S:t Hansgatan kunde lĂ€nge stoltsera med att vara Visbys Ă€ldsta affĂ€r, grundad 1841. Men sedan det slog igen 2019 och fastigheten sĂ„ldes Ă€r det Ădins garveri i Almedalen som intar förstaplatsen över Gotlands Ă€ldsta kvarvarande företag i samma bransch.
I Ă„r firar Ădins 170 Ă„r, och det Ă€r mĂ„nga gotlĂ€nningar som genom Ă„ren klivit in genom dörren och kĂ€nt doften av skinn och lĂ€der i butiken pĂ„ Tage Cervins gata i Visby.
â HĂ€r finns historia, sĂ€ger Eva Lilja, som Ă€gt och drivit Ădins garveri sedan 2010.
Garveriet startade egentligen för mer Ă€n 170 Ă„r sedan, i början av 1800-talet, pĂ„ gĂ„rden Boleks i Eskelhem Ă€gd av slĂ€kten Ădin â i just det tjĂ€rade bulhus som i dag stĂ„r i Almedalen.
â DĂ„ garvades frĂ€mst lĂ€der av bygdens kohudar. Det gick ju Ă„t vĂ€ldigt mycket grovt lĂ€der inom lantbruket till remmar, seldon och annat, berĂ€ttar Eva Lilja.
Ădins garveri. Husets yttervĂ€ggar Ă€r frĂ„n 1725 medan interiören Ă€r likadan sedan 1970-talet.
Att flytta garveriet till Visby var ett sÀtt att hÀnga med i tiden.
â Ja, den Ădin som grundade företaget tog intryck av andra garverier i Europa och mĂ€rkte att dessa oftast lĂ„g mer centralt till och nĂ€ra utskeppningshamnar.
170-Ă„rsjubileet avser tiden sedan 1852, det Ă„r dĂ„ bulhuset flyttades till Almedalen och Aktiebolaget Ădins garveri bildades.
â De packade helt enkelt ner hela huset och flyttade det. Almedalen pĂ„ den tiden var ingen fin park, utan mer en plats utanför ringmuren dĂ€r folk som hade det knapert kunde ha lite frukttrĂ€d och dĂ€r man kastade trĂ€dgĂ„rdsavfall. PĂ„ en sĂ„n plats kunde en sĂ„ smutsig verksamhet som ett garveri fĂ„ lite mark, sĂ€ger Eva Lilja.
Hans-Olof Ădin lĂ€mnade över Ă€gandeskapet av garveriet till Eva Lilja för tolv Ă„r sedan.
SlĂ€kten Ădin fanns kvar i bolaget Ă€nda fram till för tolv Ă„r sedan.
Hans-Olof Ădin, nyss fyllda 80 Ă„r, sĂ„lde bolaget till Eva Lilja 2010, som sedan dess driver garveriet med tre anstĂ€llda. Första jobbet pĂ„ Ădins fick hon 1988.
â Jag tyckte garveriet var spĂ€nnande och att det luktade gott hĂ€r inne. De hade egentligen tĂ€nkt anstĂ€lla en kille för att man behövde lite muskler, men lite pĂ„ nĂ„der fick jag ett jobb, 23 Ă„r gammal.
PÄ 90-talet var det sÀmre tider och Eva blev uppsagd. I samband med det gick hon en skinnsömnadsutbildning i Dalsland.
â Jag var borta pĂ„ utbildningen i ett par Ă„r, och flyttade sedan till SkĂ„ne. Men genom Ă„ren hade jag alltid kontakt med Hans-Olof Ădin, sĂ€ger Eva.
Och 2008 ringde han.
â Hans-Olof undrade om jag kunde tĂ€nka mig att ta över firman. För han visste ingen annan som kunde hanteringen av rĂ„a lammskinn med saltning och hela processen.
Under den hĂ€r intervjun kommer Hans-Olof Ădin inspringande i butiken. Han Ă€ger fortfarande fastigheten och har ett litet kontor ovanpĂ„ garveriet.
â Eva har arbetat upp den hĂ€r verkstan pĂ„ ett vĂ€ldigt bra sĂ€tt. Det Ă€r viktigt med bĂ„de turister och Ă„ret runt-gotlĂ€nningar för butiken, sĂ€ger Hans-Olof, som tillhörde femte generationen i Ădins garveri.
Eva Liljas bÀsta tips för att vÄrda sitt lammskinn Àr att tvÀtta det i nyfallen snö pÄ vintern och rugga upp lockarna med en enkel karda.
Namnet till trots har det inte garvats pĂ„ Ădins sedan 1974. Garverierna i Sverige blev allt fĂ€rre och i dag Ă€r det tvĂ„ större aktörer, bĂ„da i TranĂ„s, som garvar och bereder den största delen skinn.
â 70-talet var ju en plast-era. Allt skulle ersĂ€ttas av plast och nylon, och skinn och lĂ€der var nĂ€stan helt pĂ„ vĂ€g bort, sĂ€ger Eva Lilja.
Detta mĂ€rktes ocksĂ„ hos Ădins, som faktiskt stĂ€ngde helt och hĂ„llet under ett par Ă„r pĂ„ 70-talet.
â Huset stod i trĂ€da och förfall innan man bestĂ€mde sig för att renovera det och öppna en renodlad skinn- och lĂ€derbutik.
Huset renoverades totalt pÄ insidan och sedan dess har butiken sett ut som den gör i dag.
Jakten pĂ„ den perfekta locken i gotlĂ€ndska lammskinn Ă€r bĂ„de en utmaning och fröjd. De "puffiga" kuddarna av lĂ„nghĂ„rigt lammskinn Ă€r en populĂ€r produkt hos Ădins.
Trender kan komma och gÄ, men lammskinn tycks bestÄ, Àven om suget kanske var som störst för tio-femton Är sedan dÄ det rÄdde en Ernst-effekt och alla skulle ha ett lammskinn i hemmet.
â De flesta skinn sĂ€ljer vi Ă€ndĂ„ slut pĂ„, sĂ€ger Eva Lilja om försĂ€ljningen nu.
De lammbönder som lĂ€mnar in sina skinn till Ădins Ă€r i regel sĂ„dana som slaktar hemma pĂ„ gĂ„rden och fĂ„r mindre kvantiteter skinn.
I dagslĂ€get fĂ„r Ădins in ungefĂ€r 500 skinn pĂ„ en höst som skickas vidare för beredning pĂ„ fastlandet.
â Vi fungerar som mellanhand och hjĂ€lper till att se sĂ„ att saltningen av skinnen Ă€r tillfredsstĂ€llande.
I skinnateljén trivs Eva Lilja bÀst. Tillsammans med skrÀddaren Nabih Al Jassem hjÀlps de Ät att tillverka mattor, vantar och mössor av gotlÀndskt lammskinn.
Ădins ska leva vidare, men Eva Lilja börjar ocksĂ„ kĂ€nna sig fĂ€rdig med verksamheten.
â Inom tre Ă„r vill jag att nĂ„gon tar över. Det behövs nĂ„gon som kan brinna för det hĂ€r och vill driva det vidare, sĂ€ger hon.